11 april, 2021

”Teamet blir länken mellan patienten och forskningen”

Cancerkirurgen Roger Olofsson Bagge ser framför sig hur Sahlgrenskas komplexa metod för att behandla malignt melanom kan skalas ned till ett enkelt kirurg-kit – och säljas på export.

– Det behövs nog ingen hjärt-lungmaskin för två miljoner. Det räcker med en vanlig pump. 

Roger Olofsson Bagge står för en av spetskompetenserna i Sahlgrenska Universitetssjukhusets cancervård. Hans team inom bröstcancerkirurgi och malignt melanom har fått internationell uppmärksamhet. De har vidareutvecklat och förfinat en klassisk metod för att behandla melanom i armar och ben.

– Tekniken finns sedan 1950-talet. Men vi har utvecklat den till att bli minimalinvasiv. Istället för öppen kirurgi så görs det numera med två fem millimeter stora snitt där det endast behövs ett plåster efteråt, säger Roger Olofsson Bagge.

Enkelt förklarat stänger han av patientens arm eller ben från resten av kroppen med en avsnörning, och kopplar in en hjärt-lungmaskin. Med den sköljer han kroppsdelen med en dödlig dos cellgift upphettad till 40 grader under en timme. Efteråt får patienten plåster där slangarna kopplades in. Om operationen görs på fredagen kan patienten gå hem redan under helgen.

Söker förändring

Roger Olofsson Bagge är en av de många nyfikna medarbetarna inom vården som hela tiden funderar på hur behandlingsmetoder kan utvecklas och förändras. Det handlar om gränsöverskridande samarbeten, teknisk utveckling, innovation och processer. Och om omställning av vården som en följd av en förändrad omvärld och nya patientbehov.

Bild: Paul Björkman.

På det viset är Roger Olofsson Bagge en person som i konkret handling demonstrerar effekterna av det som brukar kallas ett translationellt arbetssätt. Hans team blir länken mellan patienten, forskningen på sjukhuset och forskningen på universitetet.

Och nu har han sett att hans avancerade metod för att intensivbehandla tumörer i armar och ben skulle kunna bli tillgänglig för många fler. Det förutsätter ytterligare två kopplingar i en västsvensk translationell klustermiljö. Nämligen både mot näringslivet och mot Chalmers.

– Nu är behandlingen så komplex att bara vi kan utföra den. Men när man skärskådar den inser man att det går att plocka bort mycket. Min vision är att man ska kunna köpa en låda med allt som behövs, och en enkel pump. Hjärt-lungmaskinen behövs inte. Det ska vara standardiserade grejer, som paketeras så att det går att sälja en behandling som inte funnits tidigare, säger han.

Mindre exklusivt

Den utveckling Roger Olofsson Bagge ser framför sig leder till att fler patienter kan bli hjälpta av en metod som fungerar. Men den leder samtidigt till att hans egen nuvarande kompetens blir mindre exklusiv.

– Den enda utvecklingen som gäller inom cancerkirurgi är att minska det kirurgiska ingreppet, minska traumat för patienten. Förut var kirurgi alltid förstahandsbehandling. Nu går utvecklingen till att patienter med mer avancerad sjukdom startar med systemisk onkologisk behandling och kirurgins roll hamnar snarare i slutet av behandlingen. Detta måste man som kirurg se och anpassa sig till, annars kommer det att komma väldigt överraskande om tio år.

Samtidigt pågår en helt annan medicinsk utveckling inom cancervården i Västsverige. Den får antagligen ännu större konsekvenser för kirurger som specialiserat sig på att operera bort tumörer. Det blir ytterligare ett väldigt talande exempel på hur ett translationellt arbetssätt fungerar i praktiken – och hur det gör skillnad för människor.

Ny medicin kompletterar

Sahlgrenska Universitetssjukhuset har även spetskompetens inom det nya glödheta området immunterapi för att behandla cancer. Då handlar det om att aktivera patientens eget immunförsvar, med vita blodkroppar som bekämpar, krymper och till och med avlägsnar tumörer och metastaser i spridd cancer.

”Vi hade lite tur. Det visade sig att cellgiftet vi använder, som i princip är en variant av senapsgas, är väldigt effektivt för att aktivera immunförsvaret.”

Roger Olofsson Bagge och hans kollegor inom vården och forskningen ser redan ett potentiellt samband mellan cellgiftsbehandlingen, med de bortkopplade armarna och benen på kirurgavdelningen, och effekterna av immunterapin.

– Det visar sig att den egentliga effekten av att skölja cellgifter i benet är nog att man råkar döda tumörerna på ett väldigt immunogent sätt. När de dör aktiveras immunförsvaret. Det var en del av min avhandling. Nu har vi kunnat återskapa detta i djurmodeller.

– Vi hade lite tur. Det visade sig att cellgiftet vi använder, som i princip är en variant av senapsgas, är väldigt effektivt för att aktivera immunförsvaret. Giftet dödar tumören som visar upp sitt innehåll. Men vi kunde också visa att den aktiveringen stängs av efter fyra veckor. Men de nya immunterapi-läkemedlen kan avbryta den mekanismen. Nu kombinerar vi behandlingarna så att immunförsvaret kan arbeta längre.

Samarbete med ingenjörer

Det translationella arbetssättet, med överföring av resultat från grundforskningen inom Sahlgrenska akademin till de kliniska studierna på sjukhuset och erfarenheterna från vården och patienterna ökar chanserna till att helt nya metoder upptäcks.

– Nu gör vi studier på människor för att se om de här två behandlingarna kan kombineras. Det är ett exempel på det translationella arbetssättet. Vi tog blodprover på patienterna, gick till Medicinareberget där det fanns en doktorand och provrörsforskning, sedan kom vi upp med en idé och nu är vi tillbaka i kliniken.

Samma typ av konkreta samarbeten gäller för den tekniska utvecklingen för att göra behandlingsmetoden till en produkt som förpackas för försäljning.

– Jag har en idé om vad jag vill göra. Jag kan gå till Chalmers, eller kanske till ett startupbolag på Sahlgrenska Science Park, som skulle kunna bygga lådan och utveckla pumpen. Kopplar man sedan ihop de här två grejerna har man plötsligt en behandling som går att sälja. Enkelt, och förbättrad effekt. Något som är konceptuellt nytt.

Mötesplatser blir viktiga

De goda erfarenheterna av samverkan över gränserna går att ta med sig in i Sahlgrenska Life och lite grann stå som modell för ett utbyggt translationellt arbetssätt. Roger Olofsson Bagge vet precis vad han ser som absolut viktigaste i en sådan ny miljö: viktigare än såväl nya vårdavdelningar som labbytor och operationssalar är mötesplatser. Gemensamma ytor där akademikerna och vårdens medarbetare kan stöta på varandra för att så frön till nya samarbeten.

– Överbyggnaden mellan Sahlgrenskatomten och Medicinareberget blir viktigast. Vi har ju redan den lilla bron. Den fanns inte när jag började här, och det fanns noll samarbete över. Men så fort den byggdes blev det annorlunda. Jag går över den varje dag. Jag har ett labb och ett kontorsrum uppe på berget.

– Men det behövs något mer. Nu går det att transportera sig mellan de här två världarna. Men problemet är fortfarande mötesplatserna. De måste komma till.

Rörligt mål

Samspelet mellan universitetsforskningen och sjukhuset behöver också bygga på insikt om varandras olika förutsättningar. Det är Roger Olofsson Bagges erfarenhet.

– Sjukhusets strukturer är stabila, även om organisationen görs om ibland. Vi kommer att finnas här långsiktigt för att ta hand om samma cancerformer som idag. Men på universitetssidan är det annorlunda. Det är ett misstag om jag, som jobbar med bröstcancer, långsiktigt kopplas ihop med en forskargrupp uppe på berget som just då också jobbar med bröstcancer. Det är ju inte så grundforskning fungerar. Ta forskningen på stamceller som exempel, i ett visst skede är det intressant med bröstcancer, nästa år kanske intresset flyttas till lungcancer. Sedan är det något annat som följer efter stamceller.

”Hela bygget Sahlgrenska Life ska egentligen vara en stor bro. En mötesplats”

– Det är lite av ett problem, om linjen dras från något som är väldigt fast, som bröstcancer här, till en forskargrupp som hela tiden kommer att flytta på sig. Vi kan inte bygga samarbete så. Den akademiska världen ser helt annorlunda ut om tio år. Om den inte gör det har man gjort något fel. För oss är det ett rörligt mål på andra sidan.

Det är där bron kommer in i bilden. En silicon valley-miljö i mitten.

– Den måste ha ett väldigt bra café, eller restaurang. Där ska de lite trötta klinikerna, som har alla patienter och kanske ser idéerna, träffa de visionära, lite flyktiga forskarna, som kanske är olika från år till år. I någon form av smältdegel.

– Dagens bro är för liten för att de här mötena ska kunna äga rum. Hela bygget Sahlgrenska Life ska egentligen vara en stor bro. En mötesplats.

Drar både patienter och forskare

Men det räcker inte med ett ställe för slumpartade möten mellan individer över de gamla gränserna. Roger Olofsson Bagge talar sig också varm för behovet av infrastruktur i form av processer, datahantering och systematik för att fler kliniska studier ska bli verklighet. Det är många praktiska saker som behöver ändras, anser han.

– Vi kan höja blicken och ta ledartröjan även nationellt och internationellt på vissa grejer, att det är hit man åker som patient inom vissa områden. I Västra Götaland, och med Sahlgrenska Life-strukturen, ska chansen till bot och lindring vara större. Det är en vision som ska vara attraktiv både för patienter och forskare/läkare.

– Då handlar det om forskning. Det är där det händer. Och det händer så fort nu, säger Roger Olofsson Bagge och fortsätter:

– Immunterapi är en fantastisk grej. Ett av de mest välförtjänta nobelprisen någonsin. Men det är helt nytt, förbannat dyrt och krångligt. Det är ju bara ett par läkemedel hittills, men det är hundra på ingång. Det har öppnats en helt ny kran, ungefär som när man uppfann elektriciteten, sedan kommer det hur många applikationer som helst. Då måste man ha de här visionära personerna som förstår att vi kommer att rita om kartan.

– Om vi ska en sådan vision vill vi ha patienter hit från hela Norden. Göteborgare åker redan till Helsingfors för behandling för att de har lite kortare väntetider. Men vi vill att patienter därifrån istället ska komma hit och få cutting edge-behandling.

Närhet en konkurrensfördel

Ett universitetssjukhus som vill konkurrera om internationella toppforskare behöver erbjuda en miljö med särskilt goda förutsättningar för att uppnå resultat. Närheten är en sådan fördel.

– Kommer man utifrån och tittar på vad vi gör upplever man att det är så nära mellan universitetet, sjukhuset, Chalmers och industrin. Förvånansvärt nära. Det är vår potentiella styrka jämfört med till exempel stora amerikanska sjukhus som är mycket mer utspridda.

– Men om vi inte lyckas koppla ihop sjukhuset med universitetet, som ju ligger inom några hundra meters avstånd och mentalt ganska nära, kommer vi aldrig få in civilingenjörer i det här. Och ännu mindre industrin som jobbar på ett annat sätt, säger Roger Olofsson Bagge.

Läs mer om Sahlgrenska Life

Det här är en av flera intervjuer med forskare och sakkunniga, publicerade i en färsk rapport om Sahlgrenska life. Rapporten beskriver satsningens effekter för patienter och sjukvård, men även utbildning, forskning, innovation och näringslivs- och samhällsutveckling i Västsverige.

Läs hela rapporten här.

Tidigare artiklar om Sahlgrenska life:

Sahlgrenska Life – en investering för framtidens forskning och vård

Ann-Marie Wennberg Larkö: ”Sahlgrenska Life handlar ytterst om patienterna”

Text: Redaktionen SU
Publicerad: 11 april 2021 22:09
Uppdaterad: 14 april 2021 10:03
Kategori: Experten

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.