Kategori

Krönika

”Jag kanske skulle bli lite mer wild and crazy”

Staffan Skarrie brukar inte avge nyårslöften. Men i år slår han på stort: han ska klappa en hund, ta simborgarmärket och försöka gilla vegetariska röror. Kanske rent av testa en ny sorts underkläder? Det är en ambitiös ansats - men på något sätt hänger löftena ihop.

”De tittade skeptiskt på mig, men så sjönk budskapet in”

Nordnorge, hösten 1999. Maria Taranger förklarar för en 87-årig fiskares närstående att HLR inte kommer rädda honom när det värsta sker. Tjugo år senare försöker hon förklara samma sak igen: mer vård är inte alltid lösningen, men alla förtjänar en riktigt bra plan.

”Vi måste sluta med allt dubbelarbete”

Förändringsarbete är som en renovering. Jobbigt under tiden, men fantastiskt när det är klart. Strategen Yvonne Hedegärd ska få hela sjukhuset att jobba mer aktivt i 1177. Här berättar hon varför det är så viktigt.

”Alla dessa ögonblick som aldrig går att göra om”

I rollen som etisk vägledare möter Cecilia Lundmark medarbetare som lider av moral injury – känslan av att inte kunna göra det etiskt rätta. Men i en pandemi kan man tvingas inse att valen som görs är de enda rätta.

”När våra blickar möts blir jag alldeles skyddslös”

Mamman kan varken gå eller prata efter sin stroke. Men hon kan sjunga, och uppskatta ett par snygga byxor. Mitt i sorgen känner Staffan Skarrie tacksamhet. Kanske är det bra att få öva på att bli gammal?

”Kan du hoppa på ett ben? Spring till slutet av korridoren!”

Tillgången på isglassar, trehjulingar och djungelljud är definitivt större på barnakuten än vuxenakuten. Men den största skillnaden mellan vården av barn och vuxna är kanske ändå att barn inte har tid att vara sjuka, skriver barnläkaren Gustaf Lernfelt.

Den rörelserädda fysioterapeuten

Hamnar inte axelsenan i kläm på tangokursen så går han genom isen på skridskoturen. Så fort Staffan Skarrie provar på idrott verkar något gå snett. Ska han bli vän med rörelserädslan - eller utmana den?

”Cancersjuka barn sänker ofta stämningen helt”

Det är synd att stämningen dör så fort Hanna Bergviken nämner att hon jobbar på Barncancercentrum. För det finns mycket hon vill berätta - om någon orkar lyssna.

”Vi får se hur vården tar hand om oss nu”

Maria Taranger är överläkare och chef som brinner för palliativt tänk i akutsjukvården. När hennes egen mamma blir sjuk i cancer kryper de stora frågorna nära.

”Jag är så fylld av berättelser, de lägger sig under huden”

Som etisk vägledare får Cecilia Lundmark höra medarbetarnas berättelser om frustration, ilska och uthållighet som tryter. Här delar hon med sig av de anonyma vittnesmålen från en tung tid.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.