Undernäring syns inte alltid utanpå

För lite mer än två år sedan infördes en ny rutin på sjukhuset med syftet att identifiera patienter med undernäring eller risk för undernäring. Enligt den ska alla patienter riskbedömas med hjälp av tre frågor inom första vårddygnet: Har patienten ofrivilligt gått ned i vikt? 2) Kan patienten äta som vanligt? 3) Är patienten underviktig utifrån BMI? Ett ja på någon av dessa tre frågor är ett tecken på att det föreligger risk för undernäring .

Att en ny rutin antas innebär dock inte per automatik att den börjar används direkt. För att det nya arbetssättet ska bli en naturlig del av det vardagliga arbetet krävs arbete och engagemang. På avdelning 234 och 235, två geriatriska vårdavdelningar på Mölndals sjukhus, blev pandemin startskottet. Lucas Schander, sjuksköterska på avdelningen, berättar hur det började:

– Vi hade diskuterat under 2020 hur vi skulle komma igång med rutinen utan att riktigt nå ut till alla i personalen på geriatriken. När pandemin kom och vi ställde om till covidavdelning i januari kom dietisten Gunilla Swedberg till oss och föreläste i form av mikroföreläsningar. Sedan fortsatte vi på det spåret, att låta Gunilla fortsätta komma tillbaka och prata om rutinen för undernäring.

Pulstavlor hjälper till

Enheten har på kort tid lyckats åstadkomma en stor förbättring avseende riskbedömningar och planer – och fångar därmed upp fler patienter med undernäring eller risk för det. Just återkommande ”microföredrag” har varit en av nycklarna. Genom att upprepa korta återkommande föredrag på 5-15 minuter har rutinen hållits aktuell och nya medarbetare får en introduktion till arbetet. Lucas berättar också att de månadsvis följer statistiken för i vilken utsträckning rutinen följs, på både enhets- och verksamhetsnivå. Och som stöd i det dagliga arbetet finns sedan ett kort tag tillbaka ”pulstavlor” på avdelningen (läs mer om pulstavlorna här, i Sahlgrenskaliv). Det är digitala rondtavlor som visar en tidslinje med alla aktiviteter kring patienten, exempelvis att prover ska tas eller att patienten riskerar undernäring och därför ska få extra mellanmål. Men den enskilt viktigaste framgångsfaktorn är ändå teamet och att man haft ledningens stöd att arbeta fokuserat, menar Lucas.

– Vi utökade vår kvalitetsgrupp på avdelningen med dietist, verksamhetsutvecklare, vårdenhetschef, läkare och undersköterska. Det bidrog till större följsamhet till rutinen och att alla var med på tåget. Det är ett teamarbete och behöver vara det för att det ska fungera.  

Alla bör mätas och vägas

Undernäring definieras som en obalans som uppkommer när intaget av energi och näring varit lågt under en längre tid. Det kan vara svårt att bedöma om en patient är undernärd utan att göra en riskbedömning, eftersom en patient med förhållandevis högt BMI ändå vara undernärd.

Nina Uhlebäck är dietist och samordnare för riskområde undernäring vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Mat och näring är viktiga delar i patientens omvårdnad för att förebygga undernäring, minska risken för vårdrelaterade infektioner och för att medicinsk behandling ska få bästa effekt. Precis som trycksår och fall är bristande nutrition en patientsäkerhetsfråga. Vid sjukdom ökar risken för undernäring och många patienter behöver få hjälp med att tillgodose sitt energi- och näringsbehov. Det kan annars leda till att undernäring utvecklas eller förvärras och till längre vårdtider.

– Det enklaste och billigaste provet för att kunna göra en riskbedömning är att ta längd och vikt, svårare än så behöver det inte vara. Om detta görs vid varje vårdtillfälle ökar patientsäkerheten, säger Nina.

Kunskapen om fördelarna med att riskbedöma för undernäring – eller för andra riskområden som till exempel fall och trycksår – har funnits länge på sjukhuset, långt innan rutinen kom till 2019.  På avdelning 21, geriatrik Sahlgrenska, har man arbetat strukturerat med riskområden under lång tid och lyckats med konsten att bibehålla systematiken i flera år. Här jobbar Ida Westberg, sjuksköterska, Maria Lindstrand, undersköterska och Ia Nilsson, vårdenhetschef.

– Vi har arbetat med riskbedömningar sedan slutet av 90-talet. Grunden i arbetet är densamma idag men sättet att dokumentera har förändrats på senare år, vilket är positivt för att kunna följa utvecklingen, säger Ida Westberg.

Ätsvårigheter har många orsaker

De berättar att nutritionen är en del av behandlingen som också hänger samman med andra delar. Undernäring påverkar patientens förmåga till rehabilitering och har också betydelse för vilka läkemedel som kan användas. En undernärd patient löper också större risk att falla eller få trycksår. Just därför är det också viktig att flera professioner är involverade; sjukgymnaster, läkare med flera. De delar Lucas Schanders bild av att hela teamet kring patienten är extremt viktigt i det förebyggande arbetet med undernäring – och i allt patientsäkerhetsarbete. Ia Nilsson understryker också vikten av långsiktighet som framgångsfaktor.

– Kvalitetsarbete är ”varjedagsarbete”. Det tar tid och man behöver vara uthållig för att nå resultat.

På avdelningen arbetar de utifrån ett personcentrerat arbetssätt. Genom att till exempel ställa frågan ”kan du berätta hur det känns när du äter” får personalen svar som kan hjälpa dem att anpassa behandlingen, berättar Maria Lindstrand och Ida Westberg.

– Det kan finnas många olika orsaker till att en person inte vill eller kan äta. Det kan bero på illamående eller att det gör ont i munnen när man äter, eller på ensamhet, att det känns trist att laga och äta mat ensam. Ett sätt att hjälpa en patient som kan vara med så kallad e-kost. Det är energiberikad mat som kan ges i mindre portioner eftersom den är energität. Ett annat enkelt tips är att blanda i en liten mängd loka i väldigt söta drycker, då en del patienter kan ha svårt för när det känns för sött. Det finns många enkla knep att ta till, säger Maria.

Målet är att en eventuell viktuppgång och nya matvanor ska behållas efter sjukhusvistelsen.

– De som drabbas av undernäring är ofta sjuka patienter med många vårdkontakter och för att säkra att informationen följer med till nästa vårdgivare har vi kontakt innan utskrivning med kommun eller hemsjukvård, där vi pratar om hur det gått att äta under vårdtiden och om risk för undernäring föreligger. Samverkan är viktig! säger Ia Nilsson.