23 februari, 2021
”När första covidpatienten kom till oss blev det en stor grej”
Specialistsjuksköterskan Anngelie Olsson minns tydligt den första covid-19-smittade patienten som kom till Avdelning 302 Infektions-IVA på Östra sjukhuset. Efter det har hennes arbetsplats förändrats och ser i dag väldigt annorlunda ut.

”Covid-19 är märkligt på det sättet att väldigt svårt sjuka patienter kan se så tillsynes opåverkade ut”, säger specialistsjuksköterskan Anngelie Olsson. Foto: Paul Björkman.
Anngelie Olsson är specialistsjuksköterska inom intensivvård och arbetar sedan drygt fem år tillbaka på Avdelning 302 Infektions-IVA, Östra sjukhuset. Hon har jobbat inom vården sedan gymnasiet, men året 2020 går för henne, precis som många andra, till historien som ett extraordinärt år. Inte minst under våren, då det kändes som om hon hela tiden sprang och aldrig blev färdig.
– En slags känsla att vara jagad hela tiden. Jag har känt stunder av uppgivenhet och under våren kände jag att det aldrig tog slut. Det har varit många passbyten och extrapass, säger hon.
Samtidigt minns hon nyhetsrapporteringen om covid-19 i februari månad. Då tänkte Anngelie Olsson att nog skulle det säkert komma covidpatienter, men inte alls i den utsträckningen som några veckor senare var ett faktum – att så många skulle vara så sjuka och komma direkt från akuten in på avdelningen.
– Covid-19 kändes så långt borta då. När första covidpatienten kom till oss blev det en stor grej, säger hon och syftar på Jens Larsson som också blivit intervjuad till Sahlgrenskaliv.

Nya rutiner – utan facit
Anngelie Olsson hade varit ledig under helgen. När hon började sitt pass klockan 6.45 på måndagsmorgonen fick hon beskedet att en covid-19-smittad patient låg inne på avdelningen. Trots stor erfarenhet och en lång bakgrund inom vården var utmaningen stor.
– Jag hörde knappt vad vi sa till varandra i rummet med all utrustning på. Det var väldigt blandade känslor från min sida. Viss rädsla, spänning och känslan av en utmaning. Vi har alltid skyddsutrustning bland patienter, men detta var annorlunda då det var första gången vi hade en intuberad covid-19-smittad. Vi gick igenom att man fått på sig allt och att det satt rätt. Med tanke på alla skyddsåtgärder skulle det dessutom tagit tid innan någon kommit in om jag skulle behövt hjälp, säger hon.
”Innan covid-19 var en intubation på en patient en stor händelse”
Det hade pågått ett förberedande arbete på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, men på avdelningen var känslan av ovisshet stor.
– Vi hade inget facit för hur man skulle göra. Instruktioner och rutiner kunde ändras från timme till timme. Det som hände på morgonen kunde ändras fem gånger under dagen. Det påbörjades en jättestor process för hur vi på sjukhuset skulle gå tillväga.
Ett tiotal patienter per år intuberades innan covid-19
Innan covid-19-pandemin befann sig andra typer av infektionspatienter med svår influensa och magsjuka, pneumoni och endokardit på avdelningen. Något de knappt sett alls år 2020, med undantag för en period under sommaren.
– Innan covid-19 var en intubation på en patient en stor händelse. Då brukade vi intubera ett tiotal patienter per år. Nu pratar vi om strax över 300 patienter, det är en enorm skillnad.
Under året som gått har det hänt en hel del på Anngelie Olsson arbetsplats. Hon beskriver rutinerna under andra vågen som betydligt mer välfungerande. Ny personal har också kommit som fått gå bredvid och läras upp.
– Vi har helt andra rutiner som sitter i ryggmärgen på alla nu. Det är inte alls samma känsla av att vara jagad denna omgång. Egentligen har det varit ungefär samma antal patienter, men det har ändå inte känts på samma sätt. Förmodligen för att vi har erfarenheten och vet vad vi ska göra.
Just nu är prognosen gällande framtida smittspridning osäker. Kommer det bli en tredje våg eller inte?
– Känslan överlag är trötthet, men det är bara att fortsätta jobba. Jag önskar att människor följer restriktionerna och att alla tar sitt ansvar, säger Anngelie Olsson.