Jens Larsson var första covidsmittade patienten på IVA: ”Värsta jag varit med om”

47-åriga Jens Larsson från Åsa hade som vanligt inför sportlovet planerat en paus från bageriverksamheten för att i stället roa sig med skidåkning. År 2020 valde kompisgänget att åka till Val Gardena i norra Italien. Där var han på plats med sin bror, en vän från Sverige och tio vänner från USA. 

– Vi körde afterski med karaoke i en svettig källare. Mikrofonen gick runt bland alla möjliga festdeltagare. Jag har i efterhand fått frågan om var jag blev smittad, och kan komma på hur många ställen som helst. Vi åt på buffé där alla gick runt kring maten, vi delade bestick. I dag kanske man undrar hur vi tänkte, men då var det ju inga konstigheter, säger han.

På nyheterna rapporterades det samtidigt om ett nytt virus vid namn covid-19. Fokus var i början på staden Wuhan i Kina, men plötsligt började det nya viruset dyka upp i delar av Europa. Bland annat rapporterades det om ett utbrott i en mindre stad utanför Milano. Invånarna åkte upp till Val Gardena på helgerna för skidåkning. Alltså samma ställe som Jens Larsson befann sig på.

– Vi nästan skojade lite om coronaviruset på resan, men det är som alltid. Man tänker att det inte händer mig, säger han.

Hela kompisgänget insjuknade

Under hemresan den 27 februari mådde hela kompisgänget dåligt. Jens Larsson var den som mådde sämst med symptom som hög feber och hosta. I bakhuvudet fanns ändå covid-19 och han ringde 1177 flera gånger. Just då fanns ingen genomarbetad rutin för provtagning och Jens Larsson fick inga särskilda instruktioner. Men han beslutade sig ändå för att sätta sig själv i karantän i lägenheten i Göteborg.

– Även om det hade varit en vanlig influensa ville jag inte smitta ner kollegor och kunder på bageriet. Min fru var också misstänksam och tyckte att mina symptom lät som covid-19.

Inte långt senare kom ett samtal från München i Tyskland. En av de amerikanska vännerna hade bekräftad covid-19-infektion och var inlagd på sjukhus. Jens Larsson beslutade sig för att ringa 1177 igen och blev då hänvisad att genast söka vård på Östra sjukhuset. Både Jens Larsson, hans bror och vän testades positiva för covid-19. De andra fick åka hem, men Jens Larsson var i så pass dåligt skick att han blev inlagd på infektionsmottagningen – tre dagar efter att han kom tillbaka hem till Sverige.

– Jag fick bland annat Alvedon, malariamedicin och annan typ av medicinering, men blev bara sämre och sämre. Det kändes som att man inte visste någonting. Jag fick ligga i en speciell sal och kände mig verkligen nedsmittad. Upplevelsen var det värsta jag varit med om.

”Personalen var jättebra, men det är konstigt att jag i dag inte vet hur personerna egentligen ser ut under rymddräkterna”

På plats började han få svårt att andas och må illa. Röntgenbilderna visade dubbelsidig lunginflammation. Då fattas beslutet att lägga in honom på intensivvårdsavdelningen. Jens Larsson blev därmed första covidsmittade patienten på IVA på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

”Världen hade stannat under de fem dagar jag låg nedsövd”

Efter att ha varit nedsövd i fem dagar vaknade han upp. När respiratorn stängdes av och Jens Larsson vaknade mådde han så illa att han spydde hela dagen.

– Jag förstod ingenting av vad som hade hänt, säger Jens Larsson som ville kolla på hockey och frågade efter en tv.

– Jag är ett stort fan av Frölunda HC. Personalen löste en tv, men all sport var nedlagd. Inget Frölunda. Inget NHL. Det enda jag kunde titta på var skidskytte utan publik. Det kändes som att världen hade stannat under dessa fem dagar, säger Jens Larsson.

Han beskriver upplevelsen på sjukhuset som konstig och främmande. Han var sedan tidigare frisk med lite erfarenhet från vården. En fysiskt aktiv person utan underliggande sjukdomar. Någon knäskada och några stygn på akuten hade det blivit genom åren, men inget mer än så. I dag har bilderna från intensivvården visats upp på tv för allmänheten, men då hade han aldrig sett en sådan avdelning.

– Jag kallar kläderna för rymddräkter. Och dessa dubbla dörrar på bägge sidor visste jag inte fanns innan. Och där låg jag helt själv. Personal kom och tittade till mig regelbundet vilket var fantastiskt. Personalen var jättebra, men det är konstigt att jag i dag inte vet hur personerna egentligen ser ut under rymddräkterna.

På nästan sju veckor kunde Jens Larsson inte träffa sin familj.

– Det var nog värst för min fru och min dotter. Morgonen innan jag skulle bli nedsövd var värst för mig. Då ringde jag min fru och sa att jag ger upp. Jag orkar inte mer. Hon blev väldigt förstörd. Det var dock bara en riktigt tuff dag, annars hade jag inga tankar på att jag skulle dö.

”Känns självklart att ställa upp för forskningen”

Och Jens Larsson återhämtade sig. Den 16 mars skrevs han ut och kunde åka hem.

– Jag fick särskilt bra kontakt med en sjuksköterska som tog hand om mig när jag vaknade upp. Hon var också sportintresserad och vi pratade mycket skidåkning. Det fick verkligen igång mig och därefter vände det snabbt till det bättre.

Det tog ett tag att få tillbaka lungkapaciteten, men i dag är han helt återställd. Nu är han med i en av forskningsstudierna på Sahlgrenska Akademien och har lämnat både blodprov och varit del av undersökningar. Resultaten visar att han fortfarande har antikroppar mot covid-19.

– Det känns självklart att ställa upp för forskningen. Och för mig är det självklart att ta vaccinet när det blir min tur. I dag uppskattar jag livet på ett helt annat sätt, säger Jens Larsson.