4 september, 2023
Ingen paus för skelningsoperationer under pandemin
Under coronapandemin sattes skelningsoperationer på paus i nästan hela Europa. Men på Sahlgrenska Universitetssjukhuset lyckades man hålla vanlig takt, tack vare ett nytt arbetssätt. ”Vi har inte alls haft samma eftersläpning som andra länder”, säger ortoptisten Sara Flodin.
"Vi har inte alls samma backlogg som andra länder i Europa och patienterna har mått bättre psykiskt", säger överortoptist Sara Flodin. Bild: Niklas Maupoix.
Sara Flodin arbetar som överortoptist på ögonsjukvården vid Mölndals sjukhus. Där möter hon patienter med komplex samsynsproblematik och synnedsättningar som till exempel kan bero på skelning. I juni i år var hon i Zagreb för att tala på en konferens med ESA – European Strabismological Association – som riktade sig till skelningskirurger, läkare och ortoptister från hela kontinenten.
– Temat var covid, så jag berättade om hur vi ändrade våra rutiner kring skelningskirurgi under pandemin. Vi lyckades genomföra lika många operationer som innan covid, trots ett svårt läge, säger Sara Flodin.
Skelningsoperationer är oftast varken akuta eller livräddande. Däremot kan patienter med skelning ha en kraftigt försämrad livskvalitet.
– De ser ofta dubbelt, kan inte köra bil, i vissa fall inte ens arbeta. Det är väldigt begränsande, säger Sara Flodin.
”Bestämde oss för att fortsätta operera”
Många länder i Europa satte sina skelningsoperationer på paus under pandemin, när narkospersonalen behövdes i covid-vården. Sara Flodin har tagit del av en italiensk studie som visade att man bara opererade drygt tre procent av alla patienter som stod i kö – med andra ord hade man en reduktion på 96,4 procent. Så blev det inte på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Vi hade lite glesare mottagningar, men bestämde oss tidigt för att fortsätta operera, säger Sara Flodin.
Hur gjorde ni?
– Vi konverterade de allra flesta operationerna från att ske i narkos till att ske i lokalbedövning. Det kunde vi göra med hjälp av skelningskirurger som var vana vid att operera mycket i lokalbedövning, och som kunde lära upp våra kirurger.
Hur gick det, då?
– Väldigt bra. Vi opererade lika mycket som tidigare och patienterna fick snabbare förlopp. Det fick många positiva effekter.
Hur reagerade mötesdeltagarna i Zagreb på det du berättade?
– Jag började med att visa lite tidningsrubriker om hur Sverige hanterade coronapandemin. Då var det många som nickade, det kände de igen. Sedan berättade jag om vårt arbetssätt och hur vi kunde hålla uppe operationstakten. Vi har inte alls samma eftersläpning som andra länder i Europa och patienterna har mått bättre psykiskt. Vi har fortsatt med upplärning också, så inte heller där släpar vi efter. Jag tror att de var imponerade.
Har ni fortsatt med lokalbedövning?
– Det finns fortfarande komplicerade fall där vi måste söva för att patienterna behöver vara absolut stilla, men till stor del har vi fortsatt. Det är alltid hårt tryck på salar och narkosläkare, så det underlättar att göra operationer i lokalanestesi, och det är ofta bra för patienterna. Däremot kräver det förberedelser – kirurger och ortoptister behöver lägga tid på att förklara för patienten vad som kommer hända och varför. Lugna, förberedda och väl smärtlindrade patienter är a och o.
Läs mer om ortoptistyrket
En ortoptist är specialistutbildad på hur synsystemet fungerar, ögonens inbördes ställning och ögonens samarbete hos både vuxna och barn. Ortoptister undersöker, diagnostiserar och behandlar samsynsproblematik och synnedsättningar hos barn och vuxna. Majoriteten av patienterna är barn men andelen vuxna ökar. Ortoptister arbetar inom ögonsjukvård, men är delaktig i många olika verksamheter, bland annat neurosjukvård, rehabilitering och skolhälsovård. I Sverige finns det drygt 130 ortoptister, men behovet är mycket större. Läs gärna mer om yrket här: Synutveckling och skelning i fokus för ortoptister | Sahlgrenskaliv