24 augusti, 2023
Första sommaren som sjuksköterska: så var det
Elisabeth Stark är tillbaka från sommaren och konstaterar att det redan gått ett halvår sedan hon var ny på jobbet. Dags för en ny uppdatering från Första året som sjuksköterska!
Sedan april 2023 pågår en serie i Sahlgrenskaliv där läsarna får följa tre sjuksköterskor under sitt första år på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Läs mer om serien: Premiär: följ nya sjuksköterskor under första året på jobbet | Sahlgrenskaliv
Elisabeth Stark – 8 september 2023
”Vi ger inte bara good enough-vård – vi ger bra vård”
Hanna Ahl – 24 augusti 2023
”Mina batterier är laddade för att jobba hela hösten, jag ser fram emot att träffa mina kollegor!”
Magdalena Hejde – 24 augusti 2023
”En sommar på MAVA är nog som tre års erfarenhet – man får väldigt mycket kunskap”
Elisabeth Stark – 3 juli 2023
”Det är ju självklart att det kommer nya saker man ställs inför”
Hanna Ahl – 15 juni 2023
”Innan kvällspasset hänger jag gärna vid sjön eller havet”
Elisabeth Stark – 15 juni 2023
”Jag känner mig nog lika delar taggad och nervös”
Elisabeth Stark – 1 juni 2023
”Idag lyckades jag med att få bra kontakt med en tonåring. Att ta hand om tonåringar gör mig ofta lite nervös eftersom det tar mig tillbaka till tiden då en själv var tonåring. Då var jag ganska töntig och jag var alltid nervös över att andra i min ålder skulle ogilla mig.
När jag själv var en tonåring uppskattade jag de unga vuxna som fanns i min närhet. De oundvikliga förändringar som hör tonårstiden till var för min egen del lika svårnavigerade som en stormig seglats till havs utan varken sjökort eller kompass. De unga vuxna som fanns i min närhet då blev mina ledstjärnor, och det är jag tacksam för. Att under en arbetsdag få bra kontakt med en tonåring känns därför både fint och häftigt!
Att prata i enrum med personal är nämligen något vi ska erbjuda alla tonåringar på min arbetsplats. Jag har fått prata med tonåringar om både förväntningar och farhågor inför kommande operationer. Känslan av att förlora kontrollen när en sövs, ovissheten om hur och var ärr från operationssnitt kommer vara, frågor om när en kommer återfå kraft och ork igen för livets alla roliga och spännande saker som att springa, simma, cykla, köra moppe eller att vara kär.
Jag är imponerad av hur modiga dessa tonåringar är. Att våga sänka garden och anförtro sig åt en sjuksköterska. Jag har de senaste veckorna sagt till vänner och familj att jag har världens bästa jobb. Det känns riktigt fint att ha ett jobb där jag får chansen att vara en hjälpande hand genom stormen.”
Hanna Ahl – 1 juni 2023
”Sjukvården funkar inte alltid perfekt, men när det krävs så har vi varandra och då funkar det så himla bra”
Magdalena Hejde – 1 juni 2023
”Jag har kommit till en milstolpe – de bra dagarna blir bara fler och fler”
Elisabeth Stark – 17 maj 2023
”Jag trodde inte att det kunde vara så trevligt”
Magdalena Hejde – 17 maj 2023
”IMA-sköterskorna är exemplariska, dem får man alltid hjälp av”
Hanna Ahl – 17 maj 2023
”Jag tror inte det är meningen att det ska kännas lätt”
Magdalena Hejde – 4 maj 2023
”Det här är inte reklam för SU”
Hanna Ahl – 4 maj 2023
”Sjuksköterska är inget kall, och ingenting man föds till”
Magdalena Hejde – 20 april 2023
”Jag har jobbat här i två månader – två månader av blod, svett och tårar. Men det har alltid löst sig.”
Hanna Ahl – 20 april 2023
”Det kanske är lite skryt att säga att jag känner mig viktig – men det är väl exakt så man ska känna?”
Elisabeth Stark – 20 april 2023
”Jag trodde jag skulle behöva armbåga mig fram”
”Jag trodde inte att samarbetet på jobbet skulle kännas av så starkt och så snabbt. Mina förväntningar som nyexad sjuksköterska var ganska lågt ställda med tanke på hur snacket i klassen på sjuksköterskeprogrammet gick inför examen. Jag ska nu berätta något som definitivt överträffade mina förväntningar, nämligen en kollegas omtänksamma bemötande efter en omskakande händelse.
Inför ett barns hemgång skulle jag säkerställa att operationsförbandet såg bra ut. Med känslan av att inte kunna tillräckligt noterar jag kraftig svullnad och rodnad. Efter kontakt med kirurgen blir det fullt pådrag. Det gick bra för barnet, men allt hände så snabbt. Vid arbetsdagens slut var jag skärrad av händelseförloppet. Vad har jag gett mig in på? Kan jag ens det här?
Något speciellt tog plats därefter. Helt oväntat tar en kollega mig åt sidan för ett debriefingsamtal. Kollegan och jag arbetade inte ens i samma team den dagen, men ändå såg hon mig och fanns där när jag behövde stöd. Jag hade inte förväntat mig en arbetsplats genomsyrad av ett sådant välfungerande samspel med kollegor som lyfter blicken från detaljerna och verkligen ser varandra. Jag trodde helt ärligt att sådana kollegor bara fanns i fantasin.
Något säger mig att detta jobb inte blir slentrianmässigt. Något säger mig att rollen som sjuksköterska på denna barnavdelning blir bra, och till och med riktigt bra.
Det är flera av kollegorna som utmärker sig. Snälla ord och varma blickar är sådant som jag som nyexad oerfaren sjuksköterska inte hade väntat mig att få ta del av från start. Jag trodde att jag på min första arbetsplats skulle behöva armbåga mig fram för att kunna göra min röst hörd på ronden, och att jag skulle få höra snärtande kommentarer om saker jag missat. Det var många sådana erfarenheter som det pratades om under utbildningen. Jag var nog inte ensam om att tro att jag var på väg in i ett arbetsliv på ruinens brant. Tänk vilken tur att jag hade så fel!
Nästa gång jag ser en kollega med en sådan stressad blick som återspeglades i mina ögon den dagen så ska jag föra vidare den fina teamsamverkan som utgörs av en medhållande nick, en snäll kommentar eller en signal om att ’jag ser dig och du gör ett bra jobb’.”