Målet: Dubbelt så många robotoperationer och starkare teamkänsla

Operationer med robotassisterad titthålskirurgi i stället för öppen kirurgi ökar både globalt och på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I stället för att öppna upp patienten genom ett större snitt arbetar man med hjälp av en robot via mindre ingångar. Genom högupplösta 3D-bilder kan kirurgen styra roboten via en konsol. För patienten innebär det mindre smärta, snabbare återhämtning och kortare vårdtid.

David Ljungman är överläkare inom verksamhet Kirurgi Östra och med i en sjukhusövergripande arbetsgrupp för robotkirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Förutom alla fördelar för patienter finns fördelar för den som opererar också. För mig var det en ganska kort inlärningskurva från att operera traditionellt till vanlig titthålskirurgi och sedan robot. Det som kan vara en utmaning är att man inte får återkoppling rent motståndsmässigt, men man tittar mycket på hur vävnaden ser ut. För mig har den varit en väldigt stor förenkling. Bättre zoom, 3D-funktion, sy lättare, mer åtkomst… Jag kan hylla det här hur mycket som helst!

Inom verksamhet Kirurgi Östra har medarbetarna tillgång till roboten Ronja fyra dagar i veckan. I nuläget genomförs i snitt en robotoperation per dag och cirka 100 kolorektaloperationer, framförallt tarmcancer, med robot per år. Kolorektaloperation är ett ingrepp i tjocktarmen (kolon) eller ändtarmen (rektum), oftast för att behandla cancer men även andra sjukdomar, där kirurgen tar bort den sjuka delen och kopplar ihop tarmen igen eller anlägger en stomi.

Målet är nu att få till två robotassisterade operationer på samma dag i stället för en. Därför har verksamheten påbörjat ett förbättringsarbete och genomfört en workshop.

– Behovet av robotoperationer kommer bara öka och det är viktigt att vi använder den robot vi har. Vi vill se till att alla boende i Västra Götaland erbjuds operationer med den nyaste tekniken. Många av de kolorektaloperationer vi genomför är ganska långa. Men en hel del tar två till tre timmar, och vi bör absolut hinna med två sådana om dagen om vi optimerar flödet.

Men det handlar inte om att man ska jobba snabbare, betonar medarbetarna under workshopen. I stället handlar det om att hjälpas åt – som ett team.

– Operationerna kommer vi att fortsätta göra lugnt och sansat och tänka strategiskt. Men om vi alla är med och försöker vässa hela processen uppstår också ett engagemang. Delaktigheten ökar och på så sätt blir alla mer pålästa och engagerade, säger David Ljungman och fortsätter:

– Under workshopen var känslan att alla hjälptes åt med att få det att flyta. Som kirurg kanske man hjälper operationssjuksköterskan i större utsträckning med de sista förberedelserna. Att alla arbetsuppgifter går in i varandra. Inte så vattentäta skott som tidigare.

Finns det traditioner och hierarkier som kan vara i vägen?

– Egentligen tycker jag att vi har ett prestigelöst samarbete vanligtvis också. Vi har våra traditionella ansvarsområden, men det är viktigt att inte någon känner att det finns spärrar för att samverka. Under denna workshop simultanarbetade vi mer. Det handlar mer om vad som är praktiskt och logiskt. Under operationen hjälpte vi till med de bitar som är i nära anslutning och går då in i varandras arbete lite mer.

Några exempel på ändrade arbetssätt var att man redan på natten plockat fram läkemedel som skulle ges. På mottagningen innan operation började man ge antibiotika i stället för i operationssalen. Och när man intuberat och sövt patienten kunde operationssjuksköterskan börja tvätta och klä patienten utan att behöva invänta klartecken.

Sunee Lysell är lokalvårdare och ansvarar både för städningen i operationssalen, men också i personalrum, i korridoren och omklädningsrum. Och på sal ska det gå snabbt.

– Det är snabba ryck när det är städ mellan operationer. På max tio minuter ska det vara städat för nästa operation. Ofta är det många medarbetare inne på sal och kanske kan vi samarbeta bättre, att de hjälper mig sprita exempelvis.

Vad tar du med dig för lärdomar?

– Det har varit jättespännande, lärorikt och intressant att se hur alla andra jobbat. Ibland förstår vi som städar inte varför de som opererar slänger grejer på golvet. Ibland är det blod som ska städas bort. Ibland har de som opererar grejer i handen som trillar ner på golvet som vi behöver plocka upp. Men genom denna workshop har jag fått en bättre bild av att ”är det bråttom så är det”. Jag fick en insikt i deras arbete, säger hon och fortsätter:

– Framöver kommer jag be mer om hjälp och fortsätta hjälpa dem mer. Mer teamarbete och kommunikation. Att vi pratar med varandra och är aktiva.

– Det blir mycket stillastående i vissa moment. Narkospersonalen kan behöva sätta fler nålar och då brukar jag behöva vänta. Under dagen fick jag parallelljobba mer tillsammans med andra i teamet, säger Sunee Lysell.

Veronika Sekeres är undersköterska och har jobbat i operationssalarna på Östra sjukhuset i drygt fem år. På frågan vad hon har för arbetsuppgifter svarar hon först med ett ”Oj!”. Det kan vara att hjälpa till vid sövning, assistera operationssjuksköterskan, ta upp sterilt material, ställa i ordning i salen, att rätt apparatur är på rätt plats eller att dokumentera i datorn. Se till att patienten ligger bra på bordet och att det inte finns risk för trycksår. Exemplen är många. Men hon är samtidigt van vid en hel del väntan.

– Det jag framförallt tar med mig är att alla hela tiden ska göra något med patienten. Står man still eller skriver något på datorn så fokuserar man inte på patienten. Då blir det fördröjningar och allt tar längre tid.

Hur gick dagen?

– Det gick jättebra och det var roligt att jobba i ett högt tempo! Vi var till och med klara tidigare än förväntat. Vi hade ett bra samarbete i teamet. Nu är planen att vi ska börja jobba så här, visa upp vårt flödesschema för våra kollegor och implementera det hos andra.