28 oktober, 2021
”Wow – det här fungerar verkligen!”
Professor och plastikkirurg Lars Kölby har just nu lite högre puls. Anledningen? I samarbete med Chalmers är han ett framsteg på spåren som kan bidra till att 3D-printade kroppsdelar tar steget ut från laboratorierna och in i människokroppen.
Bilden (och filmen längre ned i texten) visar hur kontrastvätskan fyller broskets blodkärl. Upptäckten är det mest upphetsande forskningsrönet Lars Kölby upplevt på 25 år.
Utvecklingen av 3D-skrivare har redan revolutionerat världen. Tekniken med att lager för lager ”skriva ut” fysiska tredimensionella strukturer används idag för tillverkning av allt från skor och glasögon till bilkomponenter och reservdelar.
Möjligheterna för sjukvården svindlar. För en plastikkirurg som Lars Kölby skulle förmågan att konstruera kompletta biologiska kroppsdelar förändra allt – inte minst för patienterna.
– Tänk bara på de många kvinnor som drabbas av bröstcancer och som behöver en bröstprotes. Där har vi med dagens metoder väldigt svårt att både forma brösten och få formen att hålla över tid. Med 3D-printad vävnad försvinner det problemet, och det är ingen liten fråga för de kvinnor som drabbas, säger han.
Outtömlig råvara
I potten ligger också en enorm ekonomisk potential, där dyra icke-biologiska material som plast, metall och silikon kan ersättas med en råvara som är både gratis och förnybar: fettceller från den egna kroppen.
Det är bara ett problem. För att leva och fungera i kroppen måste 3D-printad vävnad förses med blodkärl. Och den tekniken finns inte idag.
– Vi kan skriva ut biologisk vävnad som till exempel brosk och fett, men bara i tunna strukturer. Blir vävnaden för tjock kapsejsar den helt enkelt, säger Lars Kölby.
När amerikanska forskare under stor uppmärksamhet lyckades 3D-printa ett mänskligt hjärta hade Lars Kölby därför en sakligare syn.
– Det är såklart en jättebedrift att lyckas konstruera ett hjärta. Men för mig som läkare är det inget mänskligt hjärta förrän det faktiskt sitter och fungerar i en människokropp.
Den heliga Graalen
Det är det här som just nu driver upp Lars Kölbys puls, och får honom att prata om sin forskning med ord som ”den magiska silverkulan” och ”den heliga Graalen”.
Utöver att vara kliniskt verksam som plastikkirurg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset är Lars Kölby också professor i plastikkirurgi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. I en färsk studie visar Lars Kölby och hans forskarkollegor att det går att 3D-printa vävnad med en struktur som gör det möjligt att förse den med blodkärl. Längst ned i den här artikeln finns en bild som visar hur det fungerar. Medveten om att det är ett tidigt rön, och att möss inte är människor, är Lars Kölby närmast förbluffad.
– Jag har inte varit så här upphetsad av ett forskningsrön på tjugofem år. Känslan är bara wow – det här fungerar verkligen!
Enkelt förklarat visar Sahlgrenska-studien att ett speciellt ”biobläck” kan hjälpa den printade vävnaden att behålla formen i väntan på att blodkärlen kommer på plats.
Nu väntar uppföljande försök och studier, och de ansvariga forskarna ser ingen anledning att dämpa entusiasmen.
– Utmaningen är att ta den 3D-printade biotekniska vävnaden från laboratoriebänken och ut i klinisk tillämpning. Vi har just tagit ett första viktigt steg på vägen, säger Lars Kölby.
– Vi ser fram emot att vår forskning kan leda till nytta för patienter, säger forskarkollegan Paul Gatenholm på Chalmers.
Här kan du läsa hela artikeln: Vascularization of tissue engineered cartilage – Sequential in vivo MRI display functional blood circulation – PubMed (nih.gov)
Så här ser det ut med magnetkameraundersökning, när blodkärlen i brosket fylls med kontrastvätska.
Så här kan det se ut när forskarna skriver ut ett öra med 3D-skrivaren.