Viktigt att minska onödiga blodtransfusioner

Det kan verka enkelt. Någon förlorar blod, och vården ersätter det med donerat blod. Men blodtransfusion används mycket oftare än så. Varje år får 85 000 människor i Sverige blodtransfusion. Ungefär var tredje ges på grund av akut blödning – resten används som del i olika behandlingar. Nästan alltid när man pratar om blodtransfusion är det erytrocyter man pratar om – alltså röda blodkroppar. Så är fallet också i den här artikeln.

De senaste tio åren har antalet blodtransfusioner minskat i Sverige, men också utomlands. År 2017 fick 37 av 1 000 svenska invånare blodtransfusion – att jämföra med 24 i Australien och Nederländerna, eller 31 i Norge. På ett nationellt plan ser användningen olika ut i regionerna. Västra Götalandsregionen sticker inte ut, utan ligger i mitten. Här används inte mest blod, men inte heller minst.

Anders Jeppsson är överläkare i thoraxkirurgi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och professor i samma ämne på Sahlgrenska akademin. För drygt tio år sedan drev han ett stort förändringsarbete inom verksamhetsområdet Thorax, som syftade till att minska antalet blodtransfusioner.

– Det viktiga är inte att minska dem på ett generellt plan, utan att minska de onödiga transfusionerna. Det är en dyr behandling som dessutom inte alltid är det bästa för patienten. Dessutom är blodprodukter en bristvara, så man ska bara ge behandlingen till de som verkligen behöver den, säger han.

Minskade med 25 procent

2009 anställde Thorax en forskningssjuksköterska, Erika Backlund som i dag är vårdenhetschef på Transplantationscentrum. Ett team bestående av henne, dåvarande doktoranden Lisa Ternström och Anders Jeppsson kartlade vilka hjärtkirurgiska patienter som fick blodtransfusion, varför de transfunderades och när transfusionen gavs. Verksamheten kunde sedan ta fram en strategi.

– När strategin implementerades minskade transfusionerna med 25 procent utan några mätbara negativa effekter på varken operationsresultat eller komplikationsfrekvens. Dessutom sparade vi 1,5 miljon kronor på blodprodukter under ett enda år, säger han.

Anders Jeppsson tror att många verksamheter skulle kunna fundera på vad som är ett okej blodvärde efter en operation om patienten i övrigt mår bra, och göra andra insatser för att behandla blodbristen.

– Det finns flera randomiserade studier som visar att en mer restriktiv transfusionspolicy inte ger sämre kliniska resultat än en liberal policy med högre gränser. Kanske kan man ge en förebyggande järnbehandling till patienter med blodbrist före operationen, i stället för blodtransfusioner under och efter operationen? Kanske kan vi ibland till och med acceptera ett lite lägre blodvärde om patienten mår väl.

I januari i år skrev Anders Jeppsson och flera kollegor ute i landet en artikel i Läkartidningen om att det behövs en nationell transfusionsstrategi. Det tycker han också att alla verksamheter inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset behöver ha.

– Akutmottagningarna använder blod på ett sätt, förlossningen på ett annat. Thorax på ett tredje, och medicin på ett fjärde. Alla skulle behöva fundera på: när ger vi blod, och varför? Finns det något annat vi kan göra i stället? Det finns inte en strategi som passar alla. På Thorax tog vi ett stort grepp på frågan och utbildade all personal, tog fram lokala behandlingsrekommendationer och följde upp patienterna. Det tror jag vore bra att göra för de flesta verksamheter, om det inte redan är gjort, säger han.

Riskerna är små, men finns

Per-Ove Stotzer är verksamhetschef för Specialistmedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han är också sammankallande i universitetssjukhusets nystartade medicinska råd för invärtesmedicin. I det uppdraget ligger bland annat att se över att de behandlingar sjukhuset verkligen gör nytta för patienterna. Där ingår blodtransfusioner.

– Absolut, det är en viktig fråga. Samma arbete pågår i många andra länder, men av någon anledning ligger vi lite efter i Sverige. Precis som Anders Jeppsson säger är det ett arbete alla kliniker behöver se över, säger han.

Riskerna med blodtransfusion är inte stora, men de finns. Vanligast är att patienterna drabbas av lätta allergiska reaktioner, och i extremt sällsynta fall uppstår en svår lungkomplikation som kallas TRALI (transfusion related acute lung injury). Även om allt svenskt blod kontrolleras mycket noggrant finns det också en – minimal – risk för blodsmitta.

– Men det är inte framför allt riskerna som gör att vi vill minska blodtransfusionerna. Ofta har patienten en brist på något ämne som orsakar det låga blodvärdet, till exempel järnbrist eller brist på vitamin B12. I dessa fall är det nästan alltid bättre att ge det patienten har brist på istället för att ge blod som det ofta råder brist på och som dessutom är både dyrt och resurskrävande, säger Per-Ove Stotzer.

En enhet åt gången i stället för två

På Medicin, Geriatrik och Akutmottagning Östra arbetade man under 2019 med att minska blodtransfusioner. Det var en av fem åtgärder i projektet ”Det rätta valet” och strategin var att inte transfundera en i övrigt opåverkad patient utan särskilda riskfaktorer om Hb låg över 70. I de fall transfusion bedömdes indicerat skulle bara en enhet ges åt gången, inte två.

– Vi i Sverige är rätt ensamma om traditionen att ge två enheter blod direkt då någon behöver blodtransfusion. Genom kampanjen vi körde 2019 kunde vi minska blodtransfusionerna med 15 % under 2019, säger Sofia Ekdahl, tf verksamhetschef MGAÖ.

Hennes erfarenhet är att patienterna mådde väl, även med transfusioner.

– Dessutom har vi på kliniken blivit bättre på att värdera patientens symtom, i situationer av blodbrist, och inte behandla ett laboratorievärde. Det känns väldigt bra att det blod vi sparade har kunnat komma till nytta för andra patienter, som kanske behövde det mer.