4 maj, 2021

”Vi saknar barnen och deras lek”

Hannah Sjöstedt, sektionschef på barnakuten, berättar om ett ovanligt år - med lägre inflöde och färre virus. Men med andra utmaningar, som utlånad personal, mindre patientkontakt och en akutmottagning utan lek och spring.

Foto: Paul Björkman.

”Det har varit väldigt lugnt inflödesmässigt. I genomsnitt sedan pandemin drog igång i mars hade vi ungefär två tredjedelar så många som sökte, i april förra året var det till och med hälften så många som kom till oss.
Vi märker att det är färre infektioner än det brukar, förmodligen därför att vi håller avstånd och barnen är hemma från förskolan vid minsta symptom.

RS-viruset är i princip obefintligt. Vi har analyserat 63 000 prover och hittat knappt 30 positiva. Även vinterkräksjukan finns i princip inte. Så fort man började med restriktionerna så sjönk de vanliga infektionssjukdomarna i botten.
Föräldrar utrycker också förståelse för att vi är pressade, och vill inte söka i onödan. Även om söktrycket är mindre så lägger vi in ungefär så många som vi brukar, så det verkar som om de sjukaste ändå kommer. Vi var oroliga i början att även de sjukaste skulle undvika att söka. Men det verkar som att de som inte är så sjuka kanske väljer att besöka en vårdcentral eller jourcentral istället.

”Även om inflödet varit lägre så är situationen Med visiren ser vi ut som legogubbar, har vi fått höra. Barnen är tåligare än vi tror.”

Även om inflödet varit lägre så är situationen väldigt annorlunda. Det är ett helt annat arbetssätt på akuten nu, med all skyddsutrustning och detta att det inte springer några barn omkring i väntrummet. Vanligtvis är det ett väldigt tjoande och tjimmande, men nu är det knäpptyst – alla är inne på rum och väntar för att barnen inte ska smitta varandra. Vi har ett stort akvarium där barnen brukade stå och titta och peka på fiskarna, men nu är det tomt där. Det blir en märklig arbetsplats, vi saknar barnen och deras lek.

Vi trodde till en början att barnen skulle vara rädda för skyddsutrustningen, men väldigt få är det. Vi får till och med leenden trots munskydd. Med visiren ser vi ut som legogubbar, har vi fått höra. Barnen är tåligare än vi tror.

Även om vi inte haft så högt inflöde så har det varit ett väldigt påfrestande år, och jag är så stolt över alla som jobbar på barnakuten. Att man lyckats ställa om så fort mitt i alla tvära kast och nya riktlinjer. Det har varit många turer och vi har lånat ut väldigt mycket personal. Både i första och andra vågen har jag varit borta i tre månader heltid totalt. Det är väldigt annorlunda vårdintensivvård är inte som akutvård. Det är även speciellt att komma till en annan arbetsplats som man inte valt primärt, även om det känns bra att gå dit hjälpen behövs.

Den största anledningen till att jag jobbar på akuten är patientkontakten. På IVA ligger patienterna sövda, så den delen är helt borta. Inga anhöriga får heller komma och besöka. Så kopplingen till patienten uteblir till viss del, den biten har varit påfrestande. I vanliga fall får man så mycket energi från den delen av jobbet. Under andra vågen jobbade jag halvtid hemma på barnakuten och halvtid på IVA, det har varit bra, då orkar man mer.”

Text: Lisa Stevik
Publicerad: 04 maj 2021 08:41
Uppdaterad: 04 maj 2021 10:58
Kategori: Barnsjukhuset under pandemin

Senaste kommentarer

[…] Hannah Sjöstedt, sektionsledare på barnakuten, berättar om ett ovanligt år – med lägre inflöde och färre virus. Men med andra utmaningar, som utlånad personal, mindre patientkontakt och en akutmottagning utan lek och spring. Läs hela Hannahs berättelse här. […]

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.