11 februari, 2021
”Vi pratar hela tiden med varandra, om allt”
Åsa Bergström är operationskoordinator och den som levererar beskedet till patienten när operationer ställs in. – Ofta går det bra att få till ett vettigt samtal, men en del blir väldigt arga och besvikna.
Operationskoordinator Åsa Bergström. Foto: Paul Björkman.
Att möta patienter i samtal är vardag för Åsa Bergström. Eftersom hon har hand om cancerpatienter har hon valt att alltid ha en öppen telefon, så att hon alltid kan bli nådd.
– Man kan ringa till mig hela dagen. Det är ibland helt hysteriskt.
Just nu, under pandemin är telefonen tystare än den brukar vara. Åsa Bergström tror det kan bero på att många undviker att utsätta sig för smitta om de kan.
– Patienter som tidigare hört av sig väldigt mycket har plötsligt blivit helt tysta.
Hon berättar att det har förekommit att sjukhuset ansett att patienter har tillräckliga besvär för att prioriteras i kön och få en tid till operation, men att patienterna inte vill komma. De kanske har det svårt, men många har levt med sina problem ganska länge och gör hellre det ett tag till än utsätter sig för den smittrisk det är att ge sig ut.
Men det har gjorts strykningar och det har blivit tråkiga besked till väntande patienter.
– Vi har jättemycket jobbiga samtal. Det har varit samtal där människor har gråtit.
Jobbigast tycker hon att det är när hon behöver ringa och flytta tider för någon av cancerpatienterna, eller när någon av patienterna med godartade diagnoser drabbas gång på gång.
För vissa diagnoser är det många människor i arbetsför ålder som står i operationskön. Där kan en inställd operation, som varit inplanerad sedan länge, ställa till mycket – även om det inte handlar om medicinska problem.
Många har pusslat en hel del för att få ihop det med jobb och familj, ledigheter som ska tas ut och barn som ska passas.
– Det sabbar mycket. Och man kan verkligen förstå besvikelsen från patienterna, säger Åsa och tillägger:
– Ibland blir man ganska pressad av besvikna patienter.
Det händer att hon skjuter på ett samtal till efter lunch, i hopp om att hon ska ha samlat lite mer energi då.
– Sen vet man att det brukar lugna sig. Och efter hand som det närmar sig den nyuppsatta tiden brukar det vara helt okej.
Åsa Bergströms och hennes närmsta kollega har samma uppdrag men utifrån olika diagnoser. De sitter i samma rum och täcker upp för varandra när den andre är borta.
– Vi pratar hela tiden med varandra, om allt. Vi har en sån förståelse för vi vet precis vilket jobb det är. Vi ventilerar direkt och går inte och bär på något.
Som det är nu tycker hon att det stödet räcker.
– Det är ju egentligen inte någon som anklagar oss för något. De flesta vet att vi på sjukhuset inte stryker några operationer med lätthet.
Nu i covid-tider finns det också en ganska utbredd förståelse för läget.
– Det är ganska skönt att ha det att luta sig mot, säger hon.
Det är ett relativt lugn Åsa Bergström beskriver. Trycket från patienterna är relativt lågt. Inga cancerpatienter har drabbats direkt och förståelsen generellt för sjukvårdens pressade läge är ganska stor.
Men hon tror att det är lugnet före stormen.
– Det ska bli intressant att se vad som händer när pandemin är över.
Hon säger att det kan bli en intressant uppföljning, vad som händer när folk börjar förvänta sig det normala igen.
– Vad händer på telefonen då?