11 september, 2023
”Vi har funnits med på telefon både vid dödsfall och förlossningar”
I 100 år har Sahlgrenskaläkare gett medicinsk rådgivning åt svenska fartyg och besättningsmän på världshaven. Andreas Hein är specialistläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och medicinskt ansvarig för Sveriges nationella läkarservice för sjöfarten; TMAS.
"Många av samtalen som rör passagerare handlar om samma spektrum vi ser på akutmottagningarna med bröstsmärta, andningssvårigheter, buksmärtor med mera". säger Andreas Hein. Bilder: Sjöfartsverket.
TMAS står för Tele Medical Assistance Service – vad är det för något?
– Enligt en internationell konvention så ska sjömän ha tillgång till grundläggande sjukvård och medicinsk rådgivning ombord. I Sverige är det Sjöfartsverket som är ansvarigt för tjänsten och de har avtal med Sahlgrenska Universitetssjukhuset som leverantör av den medicinska delen. Svenskflaggade fartyg eller fartyg med svensk besättning kontaktar Sjö-och Flygräddningscentralen i Göteborg (JRCC) med önskemål om medicinsk rådgivning, oavsett vart i världen de befinner sig. JRCC kontaktar i sin tur jourhavande TMAS-läkare på Sahlgrenska. Sahlgrenska har tillhandahållit den här tjänsten sedan 1922 och är en av de äldsta TMAS-sjukhusen i världen.
Vilka är TMAS-läkare?
– Det är medicinhusjouren Sahlgrenska som svarar i fartygstelefonen. Medicinhusjouren är Internmedicinare, specialist eller erfaren ST-läkare. Husjouren har en mobiltelefon särskilt dedikerad till JRCC, den används inte till något annat än kontakten med JRCC och fartyg. Till den telefonen får vi cirka 350 samtal varje år. Vi svarar alltid i den när den ringer oavsett vad vi håller på med.
Vad handlar samtalen om?
– Konventionens avsikt var att göra livet ombord säkrare för sjömän, men idag är det en stor andel ärenden som rör passagerare, framför allt på kryssningar. Sjömän idag har hälsokrav på sig och genomgår hälsoundersökningar och måste kunna visa att de är ”fit for duty”. Detta för att minimera risken för medicinska incidenter, men också för att kunna ta hand om sig själva och sina kollegor i händelse av nödsituation ombord. Passagerare däremot är inte alltid i så bra form. Många av samtalen som rör passagerare handlar om samma spektrum vi ser på akutmottagningarna med bröstsmärta, andningssvårigheter, buksmärtor med mera.
Generellt kan man säga att samtalen handlar om allt från utslag till stroke till hjärtstopp och allt däremellan. Vi har funnits med på telefon både vid dödsfall och förlossningar.
Vad är den främsta utmaningen?
– Det är svårt att göra medicinska bedömningar per telefon eller mail. Det vet alla som jobbat i rådgivningen på 1177 till exempel. Skillnaden är att 1177 alltid kan be patienten att gå till vårdcentralen eller akuten, eller till och med skicka fram en ambulans. Det blir en långt större apparat om man ska skicka en helikopter till en fiskebåt i havet norr om Island. Vi har också att ta hänsyn till att när vi rekommenderar evakuering från fartyget så utsätter vi en helikopterbesättning för de risker det innebär att ta sig till platsen, vinscha upp en patient och ta sig till sjukhus. Det är inte läkaren som bestämmer om det ska evakueras eller ej, vi bara rekommenderar. Det är en bedömning för JRCC, kapten på fartyget och helikopterbesättningen att ta ställning till om det går att genomföra på ett säkert sätt. Men om läkaren rekommenderar evakuering så ska det mycket till för att helikopterbesättningen ska avstå. De flyger verkligen i alla väder.
En annan utmaning är att ärendena kan handla om icke internmedicinska saker som ortopedi, ögonskador, tandproblem, sjuka barn. Allt. Som tur är så har vi tillgång till alla Sahlgrenskas jourlinjer och kan konsultera duktiga kollegor inom alla medicinska fält.
Vad är ditt starkaste minne från TMAS-tjänsten?
– Jag har många minnen av olika karaktär. En man som fick hjärtstopp ombord på ett fartyg utanför västkusten. Hjärtstopp är ju ett allvarligt tillstånd med tämligen dålig prognos, oavsett var man befinner sig. Den här mannen lyckades besättningen återuppliva med HLR och hjärtstartare. Han var vaken och pratade när helikoptern kom och evakuerade honom.
Något annat som är fint att få se är när samverkan och hjälpsamhet faktiskt fungerar, som i fallet med en besättningsman som brutit benet så illa att det stack ut benpipor genom huden. Fartyget befann sig en bra bit utanför Somalias kust och man hade två dygns gångtid till närmaste lämpliga hamn. Då fick kapten ombord kontakt med ett militärt fartyg i närheten. Det var från ett europeiskt land och var i området för att patrullera med tanke på piratsituationen. Ombord hade de operationssal med tillhörande bemanning. De kom till undsättning, tog över patienten och opererade honom. Sedan släppte de av honom i säker hamn från vilken han kunde flyga hem med sitt gipsade ben.