Varningstecknen föräldrar inte bör missa

Nästan hälften av alla ungdomar i årskurs två på gymnasiet dricker alkohol regelbundet och mer än var tionde har provat droger. Det visar den senaste CAN-undersökningen från i fjol och som förälder finns det en rad varningstecken att vara uppmärksam på. Det berättar Kristoffer Lindgren som arbetar på Mini-Maria.

– Du bör reagera om din tonåring plötsligt får väldigt bråttom in på toa när hen kommer hem och sen snabbt går och lägger sig, säger han. En mamma sa nyligen att hon förstod att något var fel när hon kände igen sin son mer på ryggen än på framsidan. Att inte vilja bli synad kan vara ett tecken på att allt inte står rätt till.

Ett annat varningstecken är att tonåringen plötsligt får sämre studieresultat eller blir väldigt hemlighetsfull och börjar smussla. Som förälder bör man också vara uppmärksam på om dyra saker försvinner, om det finns prylar i hemmet man inte sett förut, eller om tonåringen plötsligt byter vänkrets till synes utan anledning.

– Börjar man i en ny skola är det förstås naturligt att man får nya vänner, men om man plötsligt slutar umgås med alla sina gamla fotbollskompisar kan det finnas en annan orsak, påpekar Kristoffer Lindgren.

Tonåren i sig är ju ofta en svår tid och beteendeförändringen kan bero på hormoner och mycket annat, men Kristoffer har en bild av att föräldrar brukar kunna lita på sin magkänsla. Tror de att det finns en anledning till oro så gör det oftast det.

– Var inte rädd för att visa att du bryr dig, säger Kristoffer Lindgren. Det är bra att ställa frågor och kika in i tonåringens rum emellanåt även om det förstås måste ske respektfullt.

Lär känna kompisarnas föräldrar

Skolavslutningen och inte minst studentfirandet är tillfällen då det förekommer mycket alkohol och narkotika, men även de första veckorna på sommarlovet är riskfulla. Då har ungdomarna i allmänhet friare tyglar samtidigt som många föräldrar fortfarande jobbar och har svårt att hålla koll. Kristoffer Lindgren ger rådet att lära känna barnens kompisars föräldrar och stämma av med dem emellanåt.

– Då kan ni hjälpas åt att ha koll. Dessutom kan ni enas om gemensamma regler, vilket även är en trygghet för ungdomarna. Ingen behöver känna sig utsatt för att han eller hon har strängare regler än andra.

I samtalet med föräldrar brukar Kristoffer lyfta fram att ungdomar inte har ett fullt utvecklat riskmedvetande. De kan verka hur förnuftiga och reflekterande som helst när du pratar med dem, men det betyder inte att du kan lita på att de alltid tar rationella beslut.

– Ibland finns det en övertro på information, säger han.  Men information om riskerna fungerar inte om man inte tror på att det som är farligt kan drabba en själv. Ungdomar är nyfikna av naturen. Därför behöver det finnas vuxna som vägleder dem.

Användandet minskar

Många av oss har en bild av att världen är farligare idag än den var när vi själva var unga och att ungdomar bara använder mer och mer droger. Den stämmer inte. Sedan sjuttiotalet har alkoholkonsumtionen bland unga stadigt minskat, vilket bland annat hänger samman med att föräldrar har blivit mer strikta med att langa eller bjuda hemma.

Cannabisanvändandet ökade i början av 2000-talet, men även där har man sett en viss minskning på senare tid och debutåldern ligger stadigt på 15 år.

Däremot finns det förstås mycket annat som har ändrats. Drogförsäljningen sker inte längre på specifika platser. Langarna söker i stället upp ungdomar på sociala medier och stämmer träff lite varstans, det kan vara en busshållplats, i villakvarteret eller vid skolan. Därigenom har droghandeln blivit svårare att komma åt.

– Jag fick själv ett meddelande på Snapchat igår från signaturen ”Dunderröka i Majorna”, berättar Kristoffer. Det är inte svårt att få tag på droger och när langarna blir avslöjade byter de bara profil.

”Föräldrar är superviktiga”

Besökarna på Mini-Maria är där av olika orsaker. Ungdomar mellan 15 och 18 som döms för eget bruk kan välja mellan böter och att skriva ett så kallat ungdomskontrakt som innefattar ett antal besök på Mini-Maria. Det händer också att skolan, socialtjänsten eller någon fritidsförening tar kontakt, men det vanligaste är att en orolig förälder hör av sig.

– Det brukar bli bra, säger Kristoffer Lindgren. Ungdomar kan klaga och protestera, men oftast gör de ändå som föräldrarna vill i slutändan. Därför brukar det inte vara några problem att få hit dem.

På Mini-Maria är man noga med att försöka få med anhöriga i arbetet runt varje ungdom.

– Man kan lätt tro att ungdomarna inte bryr sig om vad föräldrarna tycker och tänker, men det stämmer inte. Föräldrar är superviktiga, säger Kristoffer Lindgren.

Text: Benedikta Cavallin. Texten publicerades ursprungligen i VGR Fokus.
vgrfokus@vgregion.se