Sveriges första specialistsjuksköterskor inom neurosjukvård

En trygghet i yrkesrollen. Det tycker Karin Håkansson, Eva Gustafsson och Camilla Tengberg är den främsta vinsten med den utbildning de nyss avslutat – till specialistsjuksköterska med inriktning neurosjukvård.

– Vi har inte bara fått fördjupad kunskap kring neurosjukvård utan också ett annat sätt att resonera, reflektera och diskutera, säger de samstämmigt. 

De är alla erfarna sjuksköterskor som under två år har kombinerat sitt arbete inom olika delar av neurosjukvården på Sahlgrenska Universitetssjukhuset med att studera på halvfart.

Eva Gustafsson, som precis blivit sektionsledare på neurokirurgiska avdelning 10/23, har sedan tidigare en specialistutbildning inom Anestesi/IVA.

– Men det kändes roligt att få öka sin kompetens även inom det område där jag nu arbetar, säger hon.

”Jag ville få en djupare och bredare kunskap”

Camilla Tengberg

Hjärnan är så spännande, tycker Camilla Tengberg som sedan sex år tillbaka arbetar på avdelning 10/23, med patienter med akuta skallskador och planerade operationer i hjärna och ryggmärg.

– Jag ville få en djupare och bredare kunskap och det har varit en väldigt intressant utbildning med många bra kurser och kunniga föreläsare, säger hon.

Spännande utveckling inom området

Karin Håkansson har de senaste 15 åren arbetat på neuromuskulärt centrum, där man utreder, diagnostiserar och följer upp ärftliga neuromuskulära sjukdomar. Det finns i nuläget få möjligheter att behandla dessa sjukdomar men det händer mycket, både inom diagnostik och behandling, och det är väldigt spännande, säger hon.

– Jag arbetar med patienter med olika neuromuskulära sjukdomar, varav ALS-patienter är en liten grupp.  Det finns runt 600 diagnoser bland de sällsynta sjukdomstillstånd som ingår i vår verksamhet.

För henne var det självklart att snabbt hoppa på den nya utbildningen.

– Jag är alltid uppmärksam på möjligheter att utveckla mig och har haft många samtal med min kollega Anneli Ozanne, en av initiativtagare till utbildningen. Jag ville fördjupa och bredda min kunskap och lära mer om andra diagnoser än dem jag själv jobbat med.

Utbildningen den första i Sverige

Hösten 2019 påbörjades specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot neurosjukvård vid Göteborgs universitet. Utbildningen, som alltså är den första nationellt, är en samverkan mellan Institutionen för vårdvetenskap och hälsa och Institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Även Neurosjukvården på SU, med verksamhetschef Åsa Lundgren Nilsson, har varit drivande för att utbildningen skulle starta.

– Utbildningen har ett fokus på att ge både bred och djup kunskap kring personer med neurologisk sjukdom eller skada utifrån personcentrerad, nära vård och från ett vårdkedjeperspektiv, säger Anneli Ozanne, universitetslektor, docent vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, GU, och översjuksköterska vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Förhoppningen är att utbildningen ger en ökad kunskap för den enskilda studenten men framförallt att det kommer patienterna och varje verksamhet till gagn, fortsätter hon.

Inblick i flera verksamheter

Eftersom utbildningen även innehåller verksamhetsförlagd utbildning och auskultering har studenterna fått möjlighet att vidga sina vyer genom att besöka andra verksamheter.

– Min verksamhetsförlagda utbildning var på ryggmärgsskadeenheten och jag hospiterade på NIVA, Strokeavdelning och Neuromottagning. Jag fick en jättebra inblick i hur de arbetar där, berättar Camilla Tengberg.

Alla tre verkar väldigt nöjda med sin utbildning. På frågan om de skulle rekommenderar andra att vidareutbilda sig svarar de tveklöst: Absolut.

– Men det var svinjobbigt, säger Eva Gustafsson, som jobbat kliniskt i stort sett alla dagar som hon inte haft lektioner.

För Karin Håkansson var det något lugnare eftersom hon fick en utbildningsbefattning. Det innebär att hon fick full lön men kunde studera 50 procent av sin arbetstid.

– Jag hade alltså ett schema där jag arbetade två dagar ena veckan och tre dagar nästa. Den övriga tiden kunde jag ägna åt studierna. Det var en förutsättning, jag hade aldrig klarat av att jobba heltid och samtidigt studera, säger hon.

Pandemin påverkade utbildningen

Något som påverkade utbildningen var förstås pandemin. För studiegruppen innebar det att de kunde träffas fysiskt den första terminen av kursen, hösten 2019, men efter mars 2020 skedde all undervisning på distans. För studenterna fungerade det bra eftersom de ändå hunnit lära känna varandra.

Det fanns också fördelar med distansundervisningen eftersom kursen samlade studenter från hela landet, menar de. Karin Håkansson skrev till exempel magisteruppsats tillsammans med en studiekamrat i Borås och Camilla Tengbergs samarbetspartner i uppsatsskrivandet fanns i Örebro.

– Det var supersmidigt att jobba digitalt. Vi har ju blivit så digitala också i verksamheten och har väldigt många digitala vårdmöten. Det har varit en så snabb omställning och det beror helt på covid-19, säger Karin Håkansson.

Tillbaka på jobbet. Vad är skillnaden förutom ett lönepåslag på ett par tusen kronor? De nyblivna specialistsjuksköterskorna konstaterar att de går tillbaka till sina respektive arbetsplatser och att det innebär en utmaning för verksamheterna att ta till vara dem och deras nya kompetens.

– Det är ju också viktigt att vi visar att vi finns och att vi ställer krav, säger Eva Gustafsson.  

Hon har själv fått ett nytt uppdrag att vara huvudhandledare för neurosjukvården och för Camilla Tengberg är planen att hon ska delta i förbättringsarbeten på enheten medan Karin Håkansson inte ännu vet vad hennes roll blir.

– Men det pågår mycket i vår verksamhet, vi har bland annat ansökt om att få bli Nationell Högspecialiserad Vård, NHV. Kanske blir det också något samarbete kring någon forskningsartikel. Jag trycker det är roligt att grotta ned mig i olika frågor, säger hon.

Viktigt prioritera utbildning

Att gå en specialistutbildning ska vara viktigt och prioriterat för verksamheten och inte något man ska behöva göra på fritiden, betonar de tre.

– Det behövs specialistsjuksköterskor i vården och vi sjuksköterskor behöver utveckla oss för att inte stanna. Alla vill inte bli chefer, det måste finnas möjligheter och stöd för att utvecklas kliniskt även för oss sjuksköterskor, säger Karin Håkansson

De övriga två instämmer.

– Men det får inte vara påtvingat heller, det passar kanske inte alla.