SU-forskare prisas för utomordentlig avhandling inom cancerområdet

Jennifer Park sitter i bilen under intervjun. Även om hon låter avspänd på rösten kan man tänka att ett heltidsjobb som kirurg och samtidigt aktiv forskare innebär en del planering för att få det att gå ihop. Men Jennifer Park tycker att det är värt det.

– Det är kul och intressant att varje dag, både på operation, mottagning och på avdelningen, arbeta med den patientgrupp jag också forskar om. Det ger inspiration åt båda hållen.

Jennifer Park, som är uppvuxen i Borås, läste till läkare i Göteborg. Ganska direkt visste hon att det var kirurg hon ville bli eftersom hon stimuleras av att arbeta praktiskt.

– Man måste också som kirurg vara bra på att ta beslut och stå för dem och det passar mig, säger hon.

För tre år sedan var hon färdig allmänkirurg. Det positiva mötet med kolorektalavdelningen på Östra redan under ST-utbildningens vetenskapliga arbete ledde till att hon fick sin anställning där. Teamet är ett av de största i sitt slag i Norden med många patienter och diagnoser, allt från ickespecialiserad vård till nationella och regionala uppdrag inom främst kolorektalcancer och inflammatorisk tarmsjukdom.

Disputerade 2019 med högaktuell avhandling

Kanske var det forskningsklimatet på enheten som triggade lusten att forska för ungefär samtidigt fick Jennifer Park som doktorand en ALF-tjänst. Det innebar att hon kunde forska på halvtid och samtidigt vara kvar i det kliniska arbetet på den andra halvan. 2019 disputerade hon med avhandlingen Early closure of a temporary ileostomy after rectal resection for cancer

– Det var delvis en slump att avhandlingen kom att handla just om detta, jag råkade befinna mig på rätt plats i rätt tid. Det hade planerats en studie på ämnet, och jag blev tillfrågad om jag ville vara doktorand i den. Det ett otroligt intressant ämne, men jag hamnade också i en forskningsgrupp som jag trivdes väldigt bra i. Och det spelar också stor roll.

Patienter som opererats för ändtarmscancer får vanligen temporärt stomi efter operationen för att skydda tarmskarven i bäckenet. Jennifer Park kunde i sin avhandling visa att tiden för hur länge man har stomin har betydelse. Den grupp patienter vars stomi togs bort tidigt, fick betydligt färre komplikationer jämfört med en grupp som hade kvar stomin i över tolv veckor, vilket är normalbehandlingen.

– Vi kan idag bota mycket kolorektal cancer med mer och större kirurgi tillsammans med onkologisk behandling. Men vi vill ju också att patienten ska få ett bra liv efter sin behandling, säger Jennifer Park och berättar mer om hur den kliniska randomiserade studie gick till, som var underlaget för hennes forskning.

Bättre resultat för de som blev av med stomin tidigt

Den genomfördes i samarbete med forskare i Danmark. Patienterna i studien hade genomgått ändtarmskirurgi och fått stomi. Genom lottning fick halva gruppen den behandling som är standard i Sverige med stomi i tre månader. Patienterna i den andra gruppen blev av med stomin efter bara två veckor.

– Vi såg då att det gick bättre för de patienter som bara hade sin stomi i två veckor. De fick färre komplikationer, säger Jennifer Park.

Hon förklarar att stomianvändning kan orsaka olika problem, som höga tarmflöden som kan leda till intorkning och njursvikt. Många av dessa komplikationer leder till att patienter behöver läggas in akut på sjukhus för vård.  

Livskvalitetmässigt såg man ingen större skillnad mellan grupperna och inte heller i tarmfunktionen när stomin tagits bort. 

Men hälsoekonomiskt visade det sig att kostnaden är högre för patienter som använder stomi en längre tid. Flera vårdtillfällen och fler röntgen- och skopiundersökningar resulterar en större resursförbrukning.

Jennifer Park har ett stort intresse för hälsoekonomiska aspekter inom sjukvården, och tillsammans med uppföljning av patientrapporterad livskvalitet finns det mycket man kan fortsätta ta reda på, menar hon.

– Även om patientsäkerhet alltid är viktigast betyder det mycket att våra resurser läggs på vård som både bidrar till ökad överlevnad hos patienter med kolorektal cancer men också skapar värde för patienterna. Det gäller naturligtvis även de patienter som vi inte kan bota.

Lokal rutin infördes snabbt

Det häftiga med klinisk forskning är att det man forskat på snabbt kan leda till förbättring för patienten. Redan i augusti förra året infördes en lokal rutin med två veckor stomi för patienter som genomgått ändtarmscancerkirurgi på kolorektalsektionen på Östra.

– Det gäller inte alla patienter, man måste må bra efter operation och inte ha tecken på komplikationer, betonar Jennifer Park.

Det är spännande när ens forskning kommer till klinisk nytta, anser hon, och ännu roligare när man själv är kliniskt aktiv och får jobba med resultatet med sina patienter.  Det har givit mersmak så Jennifer Park är nu inne i postdok-forskning och följer sin röda tråd med patienter med kolorektarcancer och dess väg i behandlingskedjan med utredning och diagnos. Under året har hon påbörjat nya samarbeten på nationell och internationell nivå för studier som undersöker komplikationer i samband med kirurgi för ändtarmscancer. Målet är minska risken för komplikationer och förbättra omhändertagandet av de patienter som drabbas.

– Hälsoekonomi går hand i hand med patientsäkerhet och livskvalitet i offentlig sjukvård. Om vi väger in det som är smart kostnadsmässigt, men lika patientsäkert, kan vi ju göra ännu mer för ännu fler patienter.

Här är behandling och komplikationer avgörande, att inom kirurgin veta vilka patienter som lämpar sig bäst för en viss kirurgi.

– Det är inte bara patientfakta som BMI, ålder och kön om spelar in utan även personlighet och psykosociala faktorer. Då kan man skräddarsy behandlingar även på den kirurgiska sidan utan att för den sakens skull tumma på säkerheten inom cancerkirurgi.

Så kombinationen forskning och kliniskt arbete är något Jennifer Park hyllar. Det kliniska arbetet visar på frågor och problem som behöver studeras och forskningen ger henne kunskap som kan användas i diskussionen om patientärenden.

– Hos oss inom kolorektal är många kollegor engagerade i forskning, i alla yrkeskategorier. Detta innebär att forskningen och den akademiska diskussionen genomsyrar verksamheten på ett positivt sätt, man ser framåt och vill utveckla vård och behandling, avslutar Jennifer Park.