Specialiserad sjukhusvård i hemmet samlas genom ny organisering

– Alla dessa är enheter som bedriver vård i hemmet, även om det görs på olika sätt så har man många beröringspunkter, säger Elisabet Hammar, tillförordnad verksamhetschef för det nya området.

Bakgrunden till omorganiseringen är ett arbete med en översyn av Sahlgrenska Universitetssjukhusets alla verksamhetsområden, och dess storlek och innehåll. Målet är att organisationen ska bli så logisk och resurseffektiv som möjligt, med lagom stora – områden som hänger ihop verksamhetsmässigt.

– Vi behövde fundera över vilka samband som finns, så att förändringen blir logisk och så att vi kan utveckla båda verksamheterna. De är fortfarande två olika specialiteter, men vi tror att det finns bra samarbetsytor där man kan lära av varandra. Det är speciellt att jobba i patienters hem och även om uppdragen är olika, så finns det samverkan och lärdomar att göra, i allt från fordon och material till hur man agerar i olika situationer, säger Elisabet Hammar.

För medarbetarna kommer det inte att innebära några förändringar i det dagliga arbetet, förhoppningen är att man på sikt breddar sin kompetens och samarbetar mer där det behövs – för patientens skull.  

– Vi på ambulansen har en verksamhet där vi är ute dygnet runt, vilket man inte är inom den palliativa vården. Hur kan vi hjälpa varandra där? Vi ska självklart inte ta över varandras områden, men vid enstaka tillfällen och vid behov kan vi tillsammans hitta lösningar som gynnar patienterna. Vi kan bli bättre på palliativa patienter, och samtidigt berika den palliativa vården med våra erfarenheter. Med mer kunskap om varandras verksamheter kan vi underlätta för varandra, säger Elisabet Hammar, och betonar vikten av att få in ytterligare en yrkeskategori: kuratorerna.

– Det är väldigt spännande att utöka med en annan kompetens. De flesta arbetar mot palliativ vård, men flera har även arbetat mot akutsjukvård – där tror jag vi kan hitta ännu mer samarbete, säger Elisabet Hammar.  
 
Linn Gjösti, som är ambulanssjuksköterska, ser att det kan vara positivt att få mer kännedom om varandras arbete.

– Vi kan få mer inblick i vad de olika palliativa resursteamen gör, och tvärtom – att de får veta mer om vad vi gör. Vi kan hjälpa varandra mer om vi har mer och enklare dialog. Många gånger har vi kanske samma patienter – hur kan vi då enklare få kontakt med varandra?

I sitt dagliga arbete möter Linn Gjösti ofta sköra äldre patienter, som inte alltid mår bäst av att komma till sjukhus om någonting händer. Då gäller det att hitta andra vägar, och ta hjälp av flera olika team och verksamheter.

– Vi är en mycket samverkande enhet och har dialoger med olika verksamheter, både inom sjukhuset och kommunen, för att kunna ge patienten bästa möjliga vård. Men mycket handlar om att ha en bra dialog och hitta en lösning och plan som är bäst för patienten i den situation hen befinner sig i. Så ju mer dialog, perspektiv och information vi får från alla verksamheter, desto mer kan det gynna patienten på sikt – både i mötet och i vården, säger hon.

Vad blir den största skillnaden för dig, tror du?

– Idag saknar man ibland kunskap om vad de andra faktiskt gör. Det blir enklare att ta upp telefonen och ringa när man vet precis vem man ska kontakta. Jag tänker att bryggan mellan oss och de andra i verksamhetsområdet inte bir så lång när alla informerar varandra om vad man gör, och vi får en inblick i varandras arbete. Då blir det inte ett så stort steg att samarbeta.
 
Sigridur Helgasdottir är läkare inom palliativ medicin. Hon tror inte att omorganiseringen kommer att göra så stor skillnad initialt, men hoppas på ett bättre samarbete och mer kunskapsutbyte.

– Vi ger alla vård i hemmet och jag tror att vi kan ha nytta av varandras kunskap. Förhoppningsvis leder det också till att kommunikationsvägarna blir kortare – både för vår egen lilla sektion, så att vi blir bättre på det vi gör, men också så att patienten kan bedömas tidigare, på rätt plats. Det vore ett drömscenario och är lite vår förhoppning: att vi utnyttjar våra gemensamma erfarenheter för att möta patienten bättre i hemmet.

Precis som Linn Gjösti trycker Sigridur Helgasdottir på vikten av rätt vård på rätt plats – palliativa patienter mår ofta bättre hemma än på akuten – särskilt de som är i livets slutskede.

– Få vill in till sjukhus i det läget. Förhoppningsvis kan ökat samarbete leda till att vi blir inkopplade i ett tidigare skede, exempelvis om en anhörig ringt 112. Då kan de höra av sig till oss eftersom de vet vilka vi är, och vi som palliativ vårdgivare kan i stället åka ut, möta anhöriga och patienten där, och ge god vård i hemmet.

Det finns även farhågor inom den palliativa sektionen, som länge efterfrågat fler platser för palliativ vård inne på sjukhuset.

– Det finns en oro över att möjligheten till vårdplatser nu blir mindre realistisk, att det blir ett steg bort från det. Det har inte gått ut några sådana besked, men det är en oro som finns.

Just behovet av vårdplatser inom palliativ vård kommer att vara en viktig fråga i det nya området, menar Elisabet Hammar.

– Ingen av oss har vårdplatser, men behovet av vårdplatser finns inom palliativ vård. Vi vet att det finn en oro över att man nu kommer längre från slutenvården, men det är ändå en fortsatt prioriterad fråga.