”Sjuksköterskorna behöver vara aktiva och driva vården framåt”

För bara ett par år sedan var intensivvårdens rutiner ganska okända för de flesta i Sverige. I och med coronapandemin har vartenda nyhetsmedium beskrivit i detalj hur vården går till, och alla vet vad en respirator är för någonting.

– Tajmingen för disputationen var intressant. Intensivvården har varit något av ett svart hål innan. Många patienter minns inte den tiden, och det har inte pratats så mycket om den. Nu har den verkligen blivit exponerad, säger Carl-Johan Cederwall.

Men hans egen vardag har inte påverkats särskilt mycket av pandemin. Han har jobbat halvtid på CIVA de senaste fem åren, främst nattskift, och samtidigt arbetat med sin avhandling som lades fram 21 maj i år, vid Göteborgs universitet. Forskningen berör inte heller covid-patienter, även om de har mycket gemensamt med de Carl-Johan Cederwall intresserat sig för: de som vårdas i respirator under lång tid, över en vecka. Patientgruppen är liten: innan pandemin stod den för 5 procent av alla vårdtillfällen på IVA, men upptog 32 procent av antalet intensivvårdsdygn. Så lång vårdtid gör att urträningstiden, den tid det tar att koppla bort respiratorn, blir längre. Det ökar också risken för komplikationer och ökad dödlighet. En av avhandlingens slutsatser är därför att intensivvårdsavdelningarna behöver bli mer aktiva i sina försök att minska patienternas vårdtider i respirator.

– Detta är inte minst aktuellt med tanke på att vår befolkning blir äldre. Många av de här patienterna är multisjuka och ofta äldre. De har kanske hjärt-kärlsjukdomar, eller lungsjukdomar. Att aktivt minska tiden de ligger i respirator är viktigt för patienterna, men också för att frigöra intensivvårdens resurser i framtiden, säger Carl-Johan Cederwall.

Såg en kunskapslucka

Intresset för att förändra har han haft ända sedan 1999, när han började arbeta på CIVA. I både C-uppsats och masteruppsats har han undersökt sjuksköterskans roll när patienten ska tränas ur respirator. Han har också drivit projekt på avdelningen och tagit fram nya rutiner på samma tema.

– Det kändes naturligt att börja forska när jag fick chansen. Kunskap väcker mer intresse, åtminstone för mig.

Avhandlingen består av flera delstudier. En är en registerstudie som definierar patientgruppen, en annan studie är en nationell enkät till landets intensivvårdsavdelningar där Carl-Johan Cederwall har frågat efter vilka rutiner som finns vid lång vårdtid och urträning ur respirator. Dessutom har han gjort två intervjustudier med sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar i Göteborg.

– Det har gjorts ganska mycket forskning på hur patienter upplever både intensivvård och att kopplas bort från respirator, men mindre på vilka rutiner vården har kring det momentet. Jag såg en kunskapslucka som jag ville fylla.

Är det något jag hoppas att avhandlingen ska bidra till så är det att klinikerna lyfter frågan och skapar rutiner. För det fattas på många ställen.

Carl-Johan Cederwall

Ett viktigt fynd i forskningen är att intensivvårdssjuksköterskan har en nyckelroll när det gäller att skapa ett fungerande teamarbete kring patienten och att prioritera, initiera och driva urträningsprocessen framåt. Att patienter ändå blir liggande med sin respirator för länge tror Carl-Johan Cederwall kan bero på flera saker.

– Många sjuksköterskor vittnar, både i min vardag och i avhandlingen, om att de som ligger länge blir en lite bortglömd grupp. Alla som jobbar i intensivvården tycker det är intressant och motiverande att arbeta med de akut sjuka patienterna, att stabilisera dem och få lämna över dem till vårdavdelningen. De som har legat länge riskerar att upplevas som mindre ”intressanta”. De kräver mycket omvårdnad, är ofta vakna och har anhöriga hos sig. Det krävs att sjuksköterskorna kring de här patienterna är aktiva, driver vården framåt och att klinikerna har tydliga rutiner för när och hur urträningen ska ske, på ett personcentrerat sätt. Är det något jag hoppas att avhandlingen ska bidra till så är det att klinikerna lyfter frågan och skapar rutiner. För det fattas på många ställen.

Att disputera beskriver Carl-Johan Cederwall som ”ett jättelyft”, både på ett personligt och kunskapsmässigt plan.

– Det känns som en stor förmån. Som sjuksköterska är det fantastiskt roligt att få gå vidare med idéer, utforska och förändra. För läkare känns vägen till en disputation mycket rakare, jag tycker det är synd att steget känns så stort och dramatiskt för sjuksköterskor fortfarande. Fler behöver våga och få möjligheten. Karriärvägen behöver bli mer öppen. Det får inte ta stopp på kliniken av till exempel resursskäl.

På väg till universitetet

Till hösten lämnar Carl-Johan Cederwall CIVA för att börja arbeta på Sahlgrenska akademin. Han kommer bland annat att undervisa på specialistutbildningen för intensivvårdssjuksköterskor.

– Jag hoppas kunna knyta ihop kliniken och universitetet. Jag vet inte exakt hur, men det är mitt mål att det ska finnas starka band däremellan. De är så viktiga för varandra.