Samarbete i katastrofövning med masskadescenarion

Det är inte riktigt den stämningen man förväntar sig i ett konferenscenter denna tidiga decembermorgon. Deltagarna står inte med kaffekoppar och pratar om vad de ska göra till helgen. Inte en kavaj så långt ögat når, men en hel del ambulanspersonal, ett par poliser och flera stycken som har på sig gula eller blåa instruktörsvästar.

Det dricks visserligen kaffe, men det dricks på språng när rummen ställs i ordning. Ett konferensrum simulerar operationssal. Ett annat som akutmottagning. Här hittar vi intensivvårdsrum, röntgen och inte minst det som ska bli en katastrofplats. Fast de flesta vet inte vad det är för katastrof.

För snart börjar en övning i katastrofmedicin och omhändertagande av stora skadeutfall. Den arrangeras inom ramen för kursen Beredskap och Katastrofmedicin för läkare via Utbildningsenhet FoUUI och i samarbete med enhet för säkerhet och beredskap som genomför sin 3-dagarskurs i katastrofmedicin. Samverkanspartners under övningen är även MSB, räddningstjänsten storgöteborg och polisen.

Man samlas i det stora rummet. Det ligger förväntan och spänning i luften. Jonas Zimmerman, kursledare för Beredskap och Katastrofmedicin för läkare, går igenom förutsättningarna, men inte scenariot. Det kommer sen.

Larmet går

Efter genomgången gör man sig redo i varje rum. Pratar ihop sig. Går igenom rutinerna. I operationsrummet stämmer man av hur många som har rakel, som är det nationella kommunikationssystemet för samverkan och ledning och som ska testas av sjukhusets medarbete i samarbete med MSB. ”Agera som ni skulle gjort i en verklig situation”, är uppmaningen till ambulanspersonalen. Några häller upp lite mer kaffe.

Så kommer larmet. Ambulansen får ta emot det först. Det handlar om en olycka på Landvetter flygplats. Ett rökfyllt plan har kraschat. Det är skadade på mark och i byggnad. Eftersom det är en simulerad övning i en konferenslokal behöver deltagarna hålla koll på tiden för att göra det så realistiskt som möjligt. Saker ska ta den tid det tar.

Det stora övningsrummet, som är scen för olyckan, fylls snabbt. Räddningstjänsten inleder arbetet. Triageringen börjar innan ambulansen kommer. Varje patient representeras av ett kort där man kan utläsa skadeläget.

”De gröna är de som inte är så skadade att de behöver transporteras med ambulans. Men de kan ha andra skador eller vara i chock, och kommer transporteras med buss”, berättar en av instruktörerna. ”Vi vet dessutom inte om det är en situation där det finns en gärningsman, så polisen kan behöva vara med och besluta när vi släpper någon.”

Nu är det full rulle i rummen och i korridorerna. Man pratar i rakel, ger statusuppdateringar, förbereder operationsplats och plats på intensivvården, där det redan är fullt med patienter som vanligt. Det finns begränsat antal ambulanser och enkel resa till sjukhuset är 15 minuter. Kan några patienter avlida om de inte får komma med?

En medverkande som agerar sjuktransport går igenom hela konferenscentret med de kort som föreställer patienter. Lämnar över till akuten.

”Den här patienten kan gå in själv, men de här skriker av smärta.”

Jonas Zimmerman bekräftar att det är ett vanligt problem när något händer att det kan ta tid innan patienterna kommer in, och att det därför är så viktigt att öva i realtid.

Som kursledare för Beredskap och Katastrofmedicin för läkare och doktorand inom katastrofmedicin är han väl förtrogen med vad som behövs för att öva upp förmågan att hantera katastrofer och att hjälpa till för att Sahlgrenska Universitetssjukhuset ska bli ett ännu mer robust sjukhus.

Fler jobbar med beredskap i sin verksamhet

”Ett mål med utbildningen är att öva, vilket vi gör i större skala åtminstone två gånger per år, och att bygga upp en van övningsorganisation”, berättar Jonas Zimmerman. ”Vi använder simuleringsverktyget MACSIM, och alla som har gått utbildningen är våra egna intern utbildade VGR-instruktörer i det systemet.”

Linus Köster, ST-läkare på neurokirurgen, gick första omgången av Beredskap och Katastrofmedicin för läkare och menar att utbildningen har gjort att sjukhuset är bättre rustat. Bland annat genom att han själv och många andra jobbat med beredskap inom sin verksamhet.

”Grundmotivationen för mig när jag började den här utbildningen är att jag ville ha kunskap att kunna falla tillbaka på. Nu kan jag se hur mycket mer det har gett, vad vi kan jobba på överhuvudtaget kring beredskapsfrågor”, säger Linus Köster.

Josefine Andrén, ST-läkare inom anestesi och intensivvård, gick också första omgången och är nu en av två beredskapskoordinatorer beredskapsansvarig läkare på AnOpIVA.

”Det ingår i vår roll att planera, utbilda och öva åtgärdsplaner för kris och katastrof på AnOpIVA tillsammans med våra närliggande verksamheter, framför allt akutmottagningen, radiologen och kirurgkliniken. Nästa övning, som blir till våren, syftar till att utvärdera vår uppdaterade beredskapsplanering på AnOpIVA.”

Även i dessa övningar jobbar man i simuleringsverktyget MACSIM, vilket gör det möjligt att öva kring stora masskadescenarion kring beslutsfattande och organisation.

Josefine Andrén har tidigare jobbat med beredskapsfrågor i region Blekinge, som med sitt läge vid Östersjön är extra viktigt ur ett beredskapsperspektiv. Hon tycker att utbildningen Beredskap och Katastrofmedicin för läkare ger ett helhetsperspektiv kring organisation i kris ur såväl nationella som regionala och lokala perspektiv.

”En stor styrka är också att det är så stor spridning på deltagarna, från olika sjukhus och olika kliniker. Det gör att vi kan dra nytta av varandra och skapa ett brett kontaktnät.”

Fokus på effektivisering och uthållighet

Josefine Andrén menar att Sahlgrenska Universitetssjukhuset i övningar har visat sig ha en bra förmåga att ta hand om en stor mängd skakade på samma gång, och att beredskapsarbetet fortsättningsvis fokuserar på ytterligare effektivisering och uthållighet.

”Det är ju masskadescenarion var har övat på, men i modern krigsföring kan det också handla om helt andra frågor: desinformation, påverkan på försörjningen och att se till att det robusta sjukhuset fungerar. Det är saker som vi fokuserar på just nu.”  

Den unika utbildningen är unik är onekligen ett viktigt steg för att såväl sjukhuset som regionen och Sverige för att öka kunskapen och förmågan att hantera särskilda händelser, kriser och katastrofer. Och efter övningen är det fler som känner sig säkrare på att kunna hantera det oväntade.