Ökad kunskap ska minska risken för delirium 

– Jag var vaken men kvar i drömmen. Jag var konstant törstig, men hade vanföreställningar om att när någon skulle ge mig vatten så blev jag waterboardad i stället, säger Tobias, en före detta patient, som drabbades av delirium när han vaknade efter att ha legat nedsövd i över en månad efter en infektion.  

Delirium, eller förvirringstillstånd, är vanligt förekommande hos patienter inom den kirurgiska vården. Tillståndet ökar risken för förlängd vårdtid, psykologiska trauma samt även dödlighet. 

– När vi har hand om patienter med risk för ett akut förvirringstillstånd är kunskap om behandlingsmetoder mycket viktigt då övermedicinering med fel preparat kan leda till vårdskador och lidande för patienten, säger Emily Tegnell, specialistläkare AnOpIva och en av de ansvariga för arbetet med konfusion/delirium på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.  

Sväva ovanför sängen 

Exempel som vårdpersonal vittnar om är en patient som hade kraftiga hallucinationer och som bland annat trodde att hen svävade ovanför sängen, och vid ett annat tillfälle upplevde att hen levde under medeltiden. I det här fallet avbröt man all medicinering och vårdpersonal var beredd vid patientens säng för att kunna berätta för patienten var hen befann sig och varför. 

Tobias beskriver hur hans drömmar kunde fortsätta in i vakenheten. Han kunde ibland förstå att han var i ett drömliknande tillstånd, men inte ta sig ur det. 

– Jag vaknade och upplevde att jag befann mig på den plats jag drömt om. Till exempel var jag övertygad om att jag var på Island där jag tidigare varit på en konferensresa. Jag trodde också att jag var på en innebandyklubb i Stockholm, trots att jag var på sjukhuset.  

Tillståndet kan förebyggas 

– Det handlar om ganska enkla förebyggande omvårdnadsåtgärder, som att se till att det finns en klocka på rummet, hälsa på patienten när man går på ett arbetspass, och ha en bild på närstående vid sängen. Detta för att öka orientering till tid och rum och skapa trygghet, säger Sara Synnergren, operativ chef.  

Studier visar att preventiva åtgärder kan minska förekomsten av delirium med omkring 40 procent. För patienter som ändå utvecklar delirium är det avgörande att det upptäcks tidigt för att kunna utreda bakomliggande orsaker och ge rätt omvårdnad. Därför rekommenderas regelbunden screening, exempelvis med en metod som kallas 4AT-metoden och som kan användas dagligen för att identifiera delirium i ett tidigt skede. 

– Vi ställer tre frågor till patienterna för att de ska kunna orientera sig, bland annat ska de räkna upp månaderna både framlänges och baklänges, vi lägger in mätvärden så att vi kan göra jämförelser, säger Hanna Järbrink, specialistsjuksköterska i kirurgi.  

Utbildningsinsatser för medarbetare 

Efter en händelse där en patient hade svåra komplikationer efter att ha utvecklat delirium blev behovet av att höja kunskapsnivån tydligt. En utbildningsinsats påbörjades inom ett av sjukhusets områden och parallellt inleddes även ett arbete med screening samt med att stärka samarbetet mellan olika vårdnivåer. 

Bland åtgärderna som finns med i handlingsplaner nu handlar det bland annat om att se över medicineringen – som kan vara det som orsakar tillståndet. Minst lika viktigt är allt som handlar om bemötande, att vara lugn och tydlig mot patienten, att upprepa information och se till så att det är ett lätt att orientera sig.

Det handlar också om att ljussätta rummet efter dygnet och se till patienten har en naturlig dygnsrytm. Men också att uppmuntra patienten att äta och dricka. Samt se till att smärtlindra. 

Sjukhusgemensam rutin framtagen

På Sahlgrenska Universitetssjukhuset fortsätter arbetet med att förebygga och hantera konfusion/delirium. Geriatriskt utvecklingscentrum har ett sjukhusövergripande uppdrag och har tagit fram en sjukhusgemensam rutin för delirium/konfusion hos äldre i syfte att öka vårdpersonalens medvetenhet kring vikten av att aktivt förebygga, upptäcka och behandla delirium/konfusion. Verksamheterna jobbar vidare med sina handlingsplaner.

– Att påbörja det här gemensamma arbetet är mycket betydelsefullt för att förhindra delirium hos patienter, och när det inte går kunna ge rätt sorts behandling. Det är ett allvarligt tillstånd för patienterna och ju fler som har kunskap, ju fler avdelningar som arbetar proaktivt, desto färre riskerar att drabbas, säger Sara Synnergren.  

Patienten Tobias understryker att det tar tid att bli bra och han berättar att ju längre tid han var vaken desto lättare var det att skilja dröm från verklighet och förstå mer av vad som hänt.  

– Efteråt var återbesöket på intensivvårdsavdelningen viktigt. Att få träffa några av personerna som hade vårdat mig, och kunna visa sin tacksamhet betydde mycket. 

Tobias efterlyser mer fokus på att följa patienten genom hela återhämtningsresan, inte bara medicinskt utan också psykiskt och existentiellt. Och för vården han är fått är han mycket nöjd.  

– För bemötandet på avdelningen och vården i Sverige vill jag ge tio stjärnor!