”När pandemin är över …” Medarbetarnas önskningar om framtiden

Antalet patienter med covid-19 fortsätter att öka på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och sjukhuset befinner sig nu i en tredje våg. Gör vad du kan för att skydda dig själv och andra, så klarar vi detta tillsammans.

Anneli Wikberg, ambulanssjuksköterska: ”Jag gör det för samhället och för min familj, men jag har för längesedan tröttnat på allt vad skyddsutrustning heter”

”När covid är över vill jag kunna hänga i en grupp på jobbet utan att det är mot några restriktioner. Jag vill ha tillbaka det där härliga skrattet i ambulanserna där folk inte är utmattade och slipper säga ’Vi har bara kört covidpatienter i dag, de var så allvarliga sjuka’. Jag vill kunna möta patienter utan munskydd för att kunna använda mitt kroppsspråk fullt ut som är en del av vårt verktyg i arbetet för att kunna möta exempelvis barn utan att skrämma dem. 

Innan covid-19 jobbade vi sällan med sjukdomar där vi var tvungna att skydda oss och ambulansens utrustning. Vi satt utan några munskydd och förkläden och var inte det minsta oroliga för att själva bli smittade. I dag använder vi någon form av skydd på alla patienter. Är det minsta tanke på covid-19 eller någon i dennes närhet så blir det förkläde, dubbla handskar och skyddsmasken på. Ärligt talat, så är jag så sjukt trött på det. Jag gör det för samhället och för min familj, men jag har för längesedan tröttnat på allt vad covid-19 och skyddsutrustning heter. Men hoppet finns allt kvar så jag skulle aldrig chansa eller strunta i det, inte en endaste gång. Tyvärr har träningen minskat och jag har valt att inte vara på gymmet. Jag har inte kunnat umgås med nära och kära med tanke på risken att vara en smittbärare. Det känns ledsamt att ett ganska så isolerat liv börjar bli normaliserat. Jag saknar att få krama min familj. Särskilt mina föräldrar. Jag saknar att få umgås med vänner över en middag och jag är ledsen över att mina barn i år fick avstå skidåkning för att deras mamma inte vill utsätta dem för risken att bli smittade. 

När smittspridningen minskar vill jag ha en stor fest med min stora familj. Jag vill kunna kramas i överflöd, äta massa gott tillsammans. Kunna gå till badhuset eller Liseberg med min familj. Det är något som mina barn blivit lovade sedan covid-19 drog igång. De verkligen längtar! Jag vill boka en go vecka i någon skidort till nästa säsong så barnen kan få åka lite extra som kompensation för detta tråkiga år.”

Marielle Kellgren, sjuksköterska och sektionsledare på akutmottagningen Sahlgrenska: ”Jag har verkligen saknat patientmötet och att vara fysiskt nära”

”När covid är över ser jag fram emot att slippa bodarna, utanför akuten, där vi triagerar patienter som kommer med misstänkt covid. Att all ordinarie personal får vara tillsammans här på golvet, ja bara att kunna jobba utan att tänka på covid. Det är ju det enda vi pratar om här men också hemma, i medierna och överallt i samhället. En personalfest sen, det vore inte dumt! 

Covid-19 förändrade vårt arbete ganska radikalt på akuten. Vi startade en covidakut och det var verkligen snabba puckar. Den finns inte kvar nu men det var häftigt att vi lyckades ställa om med tanke på att vi då inte visste vad vi höll på med, det fanns inga rutiner och riktlinjer och dåligt med skyddsutrustning. Östra och Mölndal är ju främst covidakuter och vi på Sahlgrenska tar hand om övriga patienter.  Vi är tidvis väldigt hårt belastade och kan aldrig tänka bort covid-19 i arbetet. När det är äldre patienter med luddiga symtom kan orsaken vara en covidinfektion, något man till en början inte tänker på. Och patienter som kommer in medvetslösa eller med trauma eller hjärtstopp kan ju vara smittade.

Nu har vi hittat våra arbetssätt och det flyter på bra. Det känns faktiskt som om vi alltid jobbat så här. Men så är det förstås inte. Jag har verkligen saknat patientmötet och att vara fysiskt nära. Det är inte samma sak när man måste ha munskydd och annan skyddsutrustning och tvingas tänka på att hålla avstånd. Jag tänker särskilt på de sköra äldre som lever med sådan distans till andra – och så kommer de hit och möts av handskar och plastförkläden. Min sambo och jag planerar att gifta oss i Italien så det längtar jag också till. Överhuvudtaget att resa, det gör jag mycket i vanliga fall och det senaste året har det inte varit något av det.”

Matilda och Frida, sjuksköterskor på Neonatal IVA 316: ”Vi längtar efter att kunna välkomna tillbaka storasyskon och båda föräldrar”

”När covid är över längtar vi efter att kunna välkomna tillbaka storasyskon och båda föräldrar till Neonatal. Vi längtar efter att kunna äta lunch tillsammans och inte bara tre personer åt gången. Få kramas och rå om varandra. Kunna andas ordentligt utan munskydd.

Idag får bara en förälder träffa sitt lilla barn i taget i våra intensiv- och övervakningssalar. Idag bär vi munskydd och visir under jobbpassets alla timmar, även fast vi oftast inte vårdar covidsjuka patienter. Tidigare var båda föräldrarna välkomna på våra salar, storasyskon fick träffa och bearbeta att de fått ett för tidigt fött eller sjukt syskon, och mor- och farföräldrar kunde stötta och fick träffa sina barnbarn.”