”Någonstans på sjukhuset står någon som är den sista generationen som innehar sin yrkestitel”

När tar AI över jobben i vården? Det är den enskilt vanligaste frågan jag får av journalister.   

Det är en extremt komplex fråga som får många tankar att snurra. I en tidigare krönika försökte jag förmedla hur komplex AI-frågan är, så när ämnet dyker upp vill jag så klart ställa många motfrågor. För det första: ska vi prata om automation eller AI? Det är nämligen långt ifrån samma sak men kan likna varandra. Och vilken typ av AI är du intresserad av – generell eller specialiserad?  

Jag inser så klart att det inte är en föreläsning de flesta efterfrågar, utan bara ett smältbart svar som kan bli ett kompakt citat. Tyvärr kommer jag aldrig att kunna leverera ett sådant – som forskare, utvecklare och vårdare ser jag för många sidor av myntet. Men jag bråkar väldigt ofta med mig själv om svaret.   

De flesta futurister utgår från den värld vi lever i nu, och gör en kvalificerad gissning kring hur redan kända parametrar kommer att utveckla sig. Det är inte sällan det blir fel. Hur många gissade för tio år sedan att författare och illustratörer skulle bli de som förlorade sina arbetsuppdrag först? De flesta var väldigt högljudda med att det var radiologerna och de administrativa tjänsterna som skulle försvinna. Spola fram tio år och jag har personligen väntat i tre månader på provsvar (och kommer förmodligen få vänta mycket mer) på grund av att det ”råder brist på radiologer” enligt meddelandet i min 1177-inkorg. Samtidigt känner jag illustratörer som blivit av med sin inkomst eftersom deras kunder har gått över till att använda generativ-AI som genererar bilder med ett klick. 

”Den typen av clairvoyance är bättre att lämna till science fiction-författarna”

När man gör prediktioner över vilken yrkesgrupp som kommer att drabbas hårdast av digitaliseringen så tar man inte den bistra och oförutsägbara verkligheten i beaktning.  

Soldaterna på hästrygg med en bajonett i högsta hugg misstänkte inte att de skulle bli ett minne blott i modern krigsföring. Men någonstans på Sahlgrenska Universitetssjukhuset står någon som är den sista generationen som innehar sin yrkestitel. 

Frågorna vi borde ställa oss är:  

Vilka jobb vill vi bli av med i vården, eftersom de sliter på människan?  

Vilka jobb kommer att sållas bort på grund av ekonomin, trots att vi vill ha dem kvar?  

Vilka jobb kommer att vara irrelevanta att ha i vården i och med att tekniken gör uppgiften snabbare och mer patientsäkert?  

Om vi tittar på jobb som sliter på människan så kan det till exempel handla om administrativa uppgifter. Vissa kan vara viktiga, men resurskrävande. Andra bidrar inte avsevärt till vårdens förbättring, men finns där för att upprätthålla ett byråkratiskt system. Dessa arbetsuppgifter vill vi så klart lämna till maskinerna. Det samma gäller tunga lyft och monotont fysiskt arbete. I USA har flera sjukhus införskaffat robot-biträden som levererar prover, fyller på förråden och byter sängkläder. Än så länge har de varit uppskattade, men att kalla dem för AI vore lite av ett övertramp. Därav min motfråga: menar du AI eller automation? 

Om vi tittar på fall där yrkesgrupper sållas bort enbart på grund av ekonomi så finns det ganska många yrkeskategorier som skulle kunna ryka redan idag, enligt experterna (om vi helt struntade i patientsäkerheten, det vill säga). Men det som ofta missas av både experterna och de instanser som försöker automatisera bort människan är att det kostar väldigt mycket att utveckla, säkerhetsstämpla och förvalta dessa system, för att inte tala om allt förarbete som krävs med att annotera data och att ta fram nya arbetssätt kring lösningen. I dagens nedskärningstider kanske man kan titta på AI med längtande ögon, men om man verkligen förstår hur AI-systemen är uppbyggda, så förstår man ganska snabbt att AI är en kostsam historia.

Då återstår den tredje frågan: vilka jobb kommer att vara irrelevanta? Vilka yrken utförs bättre av maskiner? Jag tror det är detta som de flesta egentligen undrar och då är svaret: alla, och absolut inga. Riktigt tråkigt svar, jag vet, men så är det. För att svara på vilka arbetsuppgifter eller yrken som kommer att vara irrelevanta måste vi veta vilka problemlösningsförmågor som behövs om tio, trettio eller femtio år, och den typen av clairvoyance är bättre att lämna till science fiction-författarna. De som inte förlorat jobbet till chatbot-tjänsterna, vill säga.  

När tar AI över jobben i vården, var frågan. Svaret är: AI kommer att ta våra jobb när den kan lösa problem som vi själva inte vill, kan eller bör lösa. I stället för att fråga oss när detta kommer ske, kanske vi som samhälle borde förbereda oss på att det kommer att ske inom kort och börja på allvar att fundera på hur vi gör detta så etiskt som möjligt och med så stor vördnad för människan som det bara går – vare sig vi har svarat på frågan eller ej.  

Almira Osmanovic Thunström är projektledare inom psykiatrin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och forskar om artificiell intelligens. Här hittar du fler krönikor av Almira.