6 mars, 2024

Med barns upplevelser i fokus – så arbetar en syskonstödjare

Att som barn ha ett syskon som drabbats av cancer är omvälvande. Ofta finns stor oro och många frågor – då kan det finnas behov av en extra vuxen. Någon som kommer utifrån, men som känner till livet på sjukhuset och vet hur det kan vara. Joachim Bång är syskonstödjare, för Sahlgrenskaliv berättar han om sin roll och om barns känslor och sorg.

En dag på Leos lekland, en dag planering inför en temadag om barns sorg, en dag pyssel med gipsavtryck av en hand som aldrig kommer att bli vuxen och en dag träffa en skolklass för att berätta om vad som händer med deras klasskamrat.
Denna arbetsvecka har för Joachim Bång innehållit allt ovan. Plus ett möte med ett syskon som kanske egentligen håller på att växa ur relationen, men som gärna håller sig kvar lite till.

Joachim Bång, syskonstödjare Sahlgrenska Universitetssjukhuset

– Jag träffade ett syskon i veckan som hunnit bli 15 år, vi har känt varandra sedan 2020. Egentligen är vi på en plats där vi borde göra ett avslut, men han var inte riktigt där ännu så vi håller kontakten ett tag till. Det känns som ett kvitto på att någonting har fungerar och varit viktigt för den personen. Det är väldigt belönande att känna att man får lov att ha kvar de här människorna.

Erbjuder en relation

Joachim Bång har ett arbete som liknar få andra – han är syskonstödjare på Barncancercentrum i Västra Sverige. En roll som fungerar som ett extra stöd i nätverket kring familjen, med fokus på syskon som ofta kan känna stor oro för sin sjuka bror eller syster och ha många frågor. I grunden handlar det om att erbjuda syskonet en relation.

– En av de vanligaste missuppfattningarna om vad en sykonstödjare gör är att vi gör aktiviteter som rekreation. Men det vi hittar på tillsammans med barnen gör vi för att främja relationen. Om det är ett mindre barn kanske man bara leker tillsammans, är de lite större kanske man bowlar eller går på bio, och för de äldsta barnen handlar det om att anpassa sig till deras intressen, kanske gå på ett sportevenemang ihop. Är det fler barn som träffs tillsammans är det sociala viktigast, att de ska få lov att möta någon annan som delar deras situation, berättar Joachim Bång.

”Barn är inte ett främmande folk”

Joachim Bång, syskonstödjare Sahlgrenska Universitetssjukhuset

I åtta år har han arbetat som syskonstödjare, och under den tiden haft runt 40 till 50 barn som han träffar mer eller mindre frekvent. För de mesta är syskonen i skolåldern, mellan 6 och 14 år.
Själv har han en bakgrund inom grundskolan, men är kulturvetare i botten. Så är det för de flesta som har samma titel som honom, syskonstödjare är ingenting man utbildar sig till specifikt – men de flesta av de totalt tio som finns i landet har en bakgrund inom antingen vården, förskolan eller grundskolan.

– För barnen är vår roll en bekräftelse på att dem som anhöriga är viktiga att ta hänsyn till. Det blir lätt så att vuxna pratar med vuxna och som barn och anhörig behöver man känna att det finns en person på sjukhuset som finns till för mig och min familj. Det skapar delaktighet. Ibland kan jag själv fundera på varför de väljer att tacka ja, varför ska de träffa en gubbe som mig? Men det handlar mycket om att omgivningen utanför inte kommer innanför de här väggarna, det vet inte hur det är, men i oss syskonstödjare finns en trygghet i att vi vet hur det är. Vi har träffat andra som har det som dem. Det är kanske inte krångligare än så.

Barn kan påverkas starkt

Vissa gånger kan startsträckan för att få komma intill och påbörja en relation vara längre än andra, men för det allra mesta är stödet välkommet – förr eller senare. Och det behövs. Vuxenvärlden är ibland duktig på att förenkla barns upplevelser av svåra situationer, menar Joachim Bång. Ofta hör man att barn är duktiga på att anpassa sig, att de kommer över saker snabbt.
– Men det är en sanning med modifikation. Är man 8, 9, 10 år så är det väldigt svårt att utrycka det i ord, man har inte det intellektuella och verbala förhållningssättet. Men du är fortfarande påverkad känslomässigt och det tänker jag att vuxenvärlden ibland väljer att bortse ifrån. Man säger att barn är så motståndskraftiga och de kommer över det. Men det är bara att gå till oss själva som vuxna, när det svämmar över för oss handlar det ofta om obearbetade händelser från barndomen. Är du barn och hamnar i en svår situation så påverkar det dig stort, det är en omvälvande erfarenhet. Det måste tas på allvar, precis som det görs för vuxna, menar Joachim Bång.

– Barn är inte ett främmande folk. Vi är alla bara barn som blivit vuxna.

Fakta Syskonstödjare

I Sverige finns syskonstödjare på alla barncancercentrum. Tjänsten finansieras av Barncancerfonden men syskonstödjarna är anställda hos respektive vårdgivare. På Barncancercentrum vid Drottning Silvias barnsjukhus finns två syskonstödjare, anställda av Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

På Drottning Silvias barnsjukhus finns även en syskonstödjare som utgår från lekterapin, hen erbjuder stöd till samtliga kliniker och finansieras av Insamlingsstiftelsen för Drottning Silvias barnsjukhus.


Text: Lisa Stevik
Publicerad: 06 mars 2024 09:47
Uppdaterad: 07 mars 2024 07:39
Kategori: Nyhet

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.