7 april, 2022

”Många kollegor har slutat, men vi är också många som står kvar”

Arbetsmiljön har blivit tuffare och förväntningarna från de födande har blivit högre sedan Linda Rilby blev färdig barnmorska för tretton år sedan. "Vi har en del som behöver förbättras, både för personal och födande, och jag tror att den tiden har kommit", skriver hon i sin första krönika i Sahlgrenskaliv.

Jag är barnmorska och jag jobbar på förlossningen. Jag är många andra saker också, men barnmorska är en stor del av min identitet och jag har svårt att se mig själv jobba med något annat. Jag känner starkt att jag verkligen kan göra skillnad för gravida och födande.

Linda Rilby. Bild: Ines Sebalj.

Det har inte alltid varit självklart att jag skulle bli barnmorska. När jag läste till sjuksköterska i 20-årsåldern hade jag inte en tanke åt det hållet. Många i min sjuksköterskeklass drömde om att bli barnmorskor, jag tyckte att de var helt knasiga och tänkte att vara barnmorska kan inte alls vara kul. Nästan lite äckligt. Om jag skulle läsa någon vidareutbildning som sjuksköterska skulle det i så fall vara kanske operation eller anestesi. Det tyckte jag lät coolt och den personalen verkade alltid så kompetent och säker. Sån ville jag bli. Sen tog jag sjuksköterskeexamen och började arbeta på ortopeden. Det var kul och jag trivdes bra.

24 år gammal skulle jag föda mitt första barn. Jag blev ordentligt sjuk i havandeskapsförgiftning i samband med förlossningen men allt slutade väl och vi fick en fin liten pojke. Förutom det omvälvande i att bli förälder var jag HELT betagen av barnmorskorna. Vilka kvinnor! Starka, kompetenta, självständiga, coola. Glöm anestesin, jag ville bli som barnmorskorna. Jag födde ett barn till och när hon var 15 månader kom jag in på barnmorskeutbildningen i Göteborg. Med två barn, en make som bytte jobb och en flytt mitt i allt så var det minst sagt intensiva 1,5 år. Men det var så roligt. Jag och mina kurskamrater kämpade på och peppade varandra när det kändes som att vi aldrig skulle kunna känna rätt öppningsgrad, bedöma hur barnet bjöd sig eller sy en bristning.

”Precis som brandmän inte kan gå ifrån en brand så pausar inte förlossningen i 30 minuter så jag kan ta min rast precis klockan tolv när jag är hungrig”

I januari 2009 tog vi examen och nästan alla, 25 av drygt 30, började jobba på förlossningen. Det var kämpigt, självförtroendet gick upp och ner som en berg-och-dalbana. Har jag gjort rätt bedömningar? Hur blev det för den födande? Sydde jag rätt? Det tar ett par år att bli varm i kläderna som barnmorska på förlossningen och det gäller att hänga i när självförtroendet dalar. För mig var det ändå värt allt kämpande. Dels för att det verkligen känns som att jag kan göra skillnad för födande och gravida men också för att det är en fantastisk gemenskap mellan barnmorskor.

De senaste åren har jag och många av mina kollegor sett en förändring i barnmorskestudenternas inställning till att jobba på förlossningen efter examen. Vi vill att de ska känna samma förväntningar och spänning som vi gjorde, men märker att de i stället är rädda och oroliga. Vad beror detta på? Även när jag började jobba som barnmorska var det hög arbetsbelastning, jag jobbade natt och handlade alltid minst en födsel varje natt. Vad är det som har ändrats? Ja, faktiskt ganska mycket på de tretton år jag har arbetat här. En del arbetssätt har förändrats, också omgivningens förväntningar och krav på oss.

Det pratas mycket om att barnmorskor inte får rast eller inte hinner att gå på toaletten. Den frågan vill jag gärna nyansera. Jag vill så klart äta under mitt arbetspass och även gå på toa – men barn föds alla tider på dygnet. Precis som brandmän inte kan gå ifrån en brand så pausar inte förlossningen i 30 minuter så jag kan ta min rast precis klockan tolv när jag är hungrig. Timmarna runt en födsel bör vi inte lämna den födande. För mig och många av kollegorna är det däremot av vikt att få tid efter förlossningen. Dels för det pappersarbete som följer en födsel men också för det allra viktigaste; reflektion, paus och diskussion med kollegor som låter oss fördjupa vår kunskap och förbättra vården vi ger. Så är det inte alltid idag.

”Jag och många med mig upplever att det verkligen finns en vilja att satsa på förlossningsvården”

Födslar och graviditeter är något som berör de flesta. Det betyder inte att de flesta har kunskap om hur vi bör arbeta eller vad som behövs i förlossningsvården. Det är många som har synpunkter på förlossningsvården. De födandes förväntningar på förlossningen har förändrats. Missförstå mig inte nu, jag tycker att det är bra att födande är pålästa om förlossningar och om vad som kan hända. Jag vet att det finns de som inte har fått bra hjälp eller bemötande och det är så klart inte bra. Jag önskar, och det gör mina kollegor också, att alla ska få den hjälp och stöd de behöver. Men ibland händer saker som vi inte kan förhindra eller förutse. Det är inte riskfritt att vara gravid eller föda barn. Ibland krockar denna verklighet med förväntningarna från de som föder och det kan ibland vara svårt att hantera. Vi vill så gärna att alla ska må bra och vara nöjda. Jag tror att när vi dels har mycket att göra och kraven är höga så är det många som upplever att pressen blir för hög. Särskilt när vi inte har tid att stötta och hjälpa varandra.

Det är många kollegor som har slutat genom åren, men vi är också många som står kvar. Som älskar våra jobb och som verkligen brinner för de födande. Vi har en del som behöver förbättras, både för personal och födande, och jag tror att den tiden har kommit. Jag och många med mig upplever att det verkligen finns en vilja att satsa på förlossningsvården och att förändra och förbättra vården kring de födande. Jag hoppas verkligen att fler ser denna möjlighet till förändring och att både nya och gamla barnmorskor vill komma och jobba med oss.

Linda Rilby är barnmorska på förlossningen, Östra sjukhuset. Detta är hennes första krönika i Sahlgrenskaliv. Åsikter och ställningstaganden är författarens egna.

Text: Redaktionen SU
Publicerad: 07 april 2022 08:20
Uppdaterad: 07 april 2022 13:23
Kategori: Krönika

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.