Läkarstudentens forskning: Kan hunger och tidspress öka risken för motorsågsskador?

Lena Shafie tog sin läkarexamen vid Göteborgs universitet i somras och nu i höst påbörjar hon sin forskar-AT på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Och under sommaren har hon jobbat som underläkare på handkirurgen vid Mölndals sjukhus där hon bland annat arbetat dagjour och tagit emot och bedömt akuta patienter. Dessutom har hon två pågående studier på handkirurgen.

– Det var väldigt värdefullt att få arbeta kliniskt i samma verksamhet som där jag också forskar. Jag fick då möjlighet att även hjälpa till med att inkludera patienter till min forskningsstudie, säger hon.

Den ena studien handlar om skador i handens böjsenor och den andra handlar om riskfaktorer för handskador med motordrivna verktyg som exempelvis motorsåg. Studien undersöker bland annat tidpunkten för olyckan, om det finns ett samband med hunger och törst och bristande kunskap. De ska också undersöka om det finns någon skillnad mellan yrkesverksamma och amatörer. Om det visar sig finnas skillnader kan det vara värdefullt att förstå vad de beror på och om det finns något i säkerhetsinformationen som skulle kunna anpassas efter de olika grupperna. Förhoppningen är att forskningen ska kunna bidra till en ökad förståelse för vilka situationer som innebär en ökad risk och ge underlag för mer riktade förebyggande insatser och säkerhetsinformation.

Ett antal riskfaktorer ska analyseras:

• Tiden mellan senaste rast och måltid och olyckshändelse
• Vanligaste orsaker till skadan
• Vanligaste verktyg man skadar sig med
• Utbildning och erfarenhet hos patienter
• Samband mellan verktyg, skademekanism och när man tänkte sluta
• Ålder
• Alkohol eller drogmissbruk

– Vi har utgått från tidigare forskning, men också från kliniska observationer. Vi blev bland annat intresserade av tid sedan senaste rast och om personen var hungrig eller törstig eftersom tidigare studier har visat att skadorna kan variera under arbetsdagen. Min handledare hade också märkt att flera patienter berättade att olyckan hänt precis innan de skulle sluta för dagen. Därför ville vi se om det faktiskt finns ett sådant mönster, säger hon.

Hur kan kunskaper från studien användas för att förebygga skador?

– Om vi hittar tydliga riskfaktorer skulle resultaten kunna användas för att öka medvetenheten kring när och hur olyckorna uppstår. Om det till exempel skulle visa sig att en stor andel av skadorna inträffar precis innan personen ska avsluta arbetet skulle det kunna vara en viktig sak att lyfta i information och säkerhetsarbete. Man skulle då kunna uppmana personer som arbetar med motordrivna verktyg att vara extra uppmärksamma just i det momentet och inte släppa koncentrationen när arbetet nästan är färdigt, säger hon och fortsätter:

– På längre sikt hoppas jag att det kan bidra till att färre personer drabbas av allvarliga handskador. Det skulle vara positivt både för patienterna och för arbetsplatserna och sjukvården eftersom sådana skador kan få långvariga konsekvenser.

Lena Shafie påbörjade arbetet med studien redan 2024. Just nu pågår arbete med att inkludera patienter och datainsamlingen beräknas ta ungefär två år.

– Sedan har vi under arbetets gång utvecklat idén, formulerat frågeställningarna och utformat studien. Det har varit väldigt lärorikt att få vara med från början och se hur en idé utvecklas till en faktisk forskningsstudie. Jag är också väldigt tacksam för det stöd jag fått av min handledare Katleen Libberecht under processen.

Vad har varit mest överraskande eller lärorikt i arbetet med att ta fram en egen forskningsstudie?

– Det som har varit mest lärorikt är att förstå att arbetet inte tar slut bara för att man har en bra idé. När man sedan ska genomföra studien i praktiken kommer många andra saker in som man kanske inte tänker på från början. I vår studie handlar det till exempel om vem som ska fråga patienten om deltagande, när det ska göras, hur patienterna ska dokumenteras och var denna dokumentation ska förvaras. Det är inte alltid lätt att få alla delar att fungera i praktiken och ibland behöver man tänka om och hitta andra lösningar.

Hur har det varit att kombinera studier med forskning?

– Det har varit väldigt roligt att få forska under studietiden. Jag har lärt mig mycket genom forskningen och framför allt fått en bättre förståelse för hur forskning faktiskt går till. Ibland har det såklart varit utmanande att få ihop allt men jag har fått lära mig att planera min tid utifrån vad som behöver prioriteras just då. Under tentaperioder har jag till exempel fokuserat mer på studierna och när det varit lugnare med tentor har jag kunnat lägga mer tid på forskningen. På så sätt har jag kunnat hinna med båda delarna utan att känna att jag behöver göra allt samtidigt, säger hon.