Krönika: Lärande som vårdfilosofi

Vården i allmänhet och universitetssjukvården i synnerhet bygger på att utbildning, lärande och förmågan till samarbete i interprofessionella team fungerar och utvecklas. Ny kunskap, nya mediciner och behandlingsmetoder skapas i snabb takt genom ett intensivt forskningsarbete världen över. Metoder som bidrar till att sjukdomar som tidigare ledde till för tidig död eller svår sjukdom nu kan behandlas och ibland helt botas. Den här utvecklingen ställer höga krav på lärande och vilja till utveckling inom våra vårdorganisationer.

Min personliga resa

Under mitt yrkesliv har jag haft den stora förmånen att få ägna en stor del av tiden åt lärande. Både genom att delta i olika utbildningar, såsom specialistutbildningen för barn och ungdom samt en magisterexamen i ledarskap, och genom att vara delaktig i att skapa utbildningar och utbildningsmoment för både barnsjukvård och ledarskap inom vården.

Det är en av de faktorer som har bidragit till att jag älskar mitt jobb. Jag har fått möjlighet att växa i min yrkesroll, och för att nå olika roller har jag behövt vidareutbilda mig i flera steg. Det mesta av min utbildning har jag haft förmånen att få genom mina arbetsgivare. Jag har haft chefer som förstår att utveckling är nyckeln till att behålla drivna medarbetare i organisationen.

Efter varje avslutad utbildning har nya arbetsuppgifter och utmaningar följt, och det har varit avgörande för min arbetslust och min vilja att driva utveckling på arbetsplatsen. För mig är utbildning och lärande nära knutna till en god relation med chefen. Att vara transparent och tydlig med sina ambitioner och mål är ofta uppskattat. Din chef kan också vara en viktig katalysator som hjälper dig att se potentialen i din utveckling och föreslå utbildningsmöjligheter. Ett gott råd från mig är därför att välja sin chef med omsorg – det kan vara vägen till personlig och professionell utveckling.

Lärandets hörnstenar i vården

Vårdens organisation är helt beroende av att vi har lärande som filosofi och utgångspunkt. Utfallet för våra patienter speglas direkt av hur vi ser på lärande inom våra verksamheter. Lärande behöver vara en central del av vardagen.

Ny kunskap förs genom hela vår organisation. Nya kollegor lärs upp av mer erfarna, studenter får öva sina färdigheter i verkliga situationer med handledning av kompetenta medarbetare, och nya kollegor lär den erfarna kollegan nya teorier från utbildningen.

Samtidigt lär vi oss ständigt från våra patienter – hur de upplever vård handlingarna vi genomför. Ger vårdmetoderna bot? Ger de bättring? Minskar de lidandet? Fick de rätt bemötande utifrån sina behov? För att vi ska kunna lära av varandra och våra patienter måste några viktiga delar vara på plats. En av de viktigaste faktorerna är synen på teamet och teammedlemmarna. Om lärandet ska frodas behöver vi bygga psykologisk trygghet.

Psykologisk trygghet – en förutsättning för lärande

Amy Edmondson lyfter i sin bok The Fearless Organization fram viktiga aspekter som bidrar till psykologisk trygghet i teamet. För att skapa denna trygghet behöver vi vara säkra på att de frågor vi ställer bemöts med respekt och välvilja. Vi behöver vara trygga i att vi får konstruktiv feedback när något vi gör inte blev rätt, och att vi inte blir straffade för våra misstag, utan ser dem som lärande erfarenheter.

En annan viktig aspekt handlar om hur vi som organisation ser på misslyckanden. Är det tillåtet att göra misstag? Hur stöttar vi varandra när allvarliga misstag inträffat? Ser vi det som lärande och en möjlighet att sprida kunskap, snarare än att leta syndabockar?

Hur hjälpsamma är vi mot varandra? När någon ber om hjälp, får den det då? Känns det tryggt att fråga en kollega om stöd i en uppgift man är osäker på? Om inte, varför känns det så?

Att ge varandra hjälp och finnas som stöd skapar psykologisk trygghet och bygger en starkare teamkänsla. En arbetsmiljö där vi känner oss trygga att fråga, misslyckas och lära av varandra gör att lärande blir en naturlig del av vår vardag.

Barnsjukvården ligger i framkant

Efter 25 år inom barnsjukvården har jag nu lämnat min roll inom barnverksamheten för ett mer övergripande uppdrag. Jag tar med mig mycket från mina år inom barnsjukvården, och jag tror att övriga delar av vården har mycket att lära av vårt arbetssätt, särskilt när det gäller att samarbeta med både patienter och anhöriga.

Jag minns ett exempel från min tid på Sachsska barnsjukhuset, där en av mina kollegor, en överläkare, uttryckte det så här: ”Det går inte att vara prestigefylld när man jobbar med barn. Man hittar sig själv krypandes på golvet för att få med sig patienten i behandlingsplanen. Att vara prestigefylld i det läget fungerar dåligt.”

Den devisen borde egentligen gälla i alla våra patientmöten och vid möten med våra kollegor – att mötas i samförstånd och med målet att lyckas tillsammans. Att lära av varandra och bidra till varandras utveckling utan att vara prestigefylld.

Framtidens sjukvård bygger på lärande, innovation och utveckling

Framtiden för lärande inom vården ser ljus ut. Med teknologiska framsteg och en ökad förståelse för vikten av kontinuerlig utbildning har vi nu möjlighet att skapa ännu bättre förutsättningar för både personal och patienter. De nya verktygen som AI och digitalisering erbjuder kommer att ge oss ännu fler möjligheter att förbättra vår utbildning och lärande.

Som chefsjuksköterska har jag möjlighet att påverka kulturen och synen på lärande i min egen organisation – och även nationellt genom samarbete med kollegor från andra sjukhus.

Jag vill uppmuntra dig som läser detta att fortsätta prioritera lärande och utveckling i ditt arbete och din vardag. Genom att skapa en lärandemiljö där alla får möjlighet att växa, genom psykologisk trygghet och tillit till varandra, kan vi tillsammans skapa en vårdmiljö där både personal och patienter trivs och utvecklas.

Jessica Schiött är chefsjuksköterska på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Texten har tidigare publicerats i Barnbladet nr 1 som ges ut av Riksföreningen för barnsjuksköterskor.