11 februari, 2021

”Jag frågar mig ibland om jag gör tillräckligt för patienten”

Patienterna som behöver rehabilitering efter covid-19 är många och skapar nya utmaningar för sjukhusets arbets- och fysioterapeuter. Det höga inflödet av patienter och lokaler som är svåra att anpassa lämnar ofta en känsla av otillräcklighet efter arbetspasset. Det berättar Annika Khalif och Frida Lindskog, som arbetar på covidavdelning 354 på Östra sjukhuset.

Arbetsterapeut Annika Khalif och fysioterapeut Frida Lindskog. Foto: Paul Björkman.

Vanligtvis tar avdelningen emot patienter som haft stroke och som behöver träning för att komma tillbaka till den aktivitet och funktion de hade innan de blev sjuka. Men sedan i våras har personalen mött en annan och mycket sjukare kategori av patienter. De beskriver dem som äldreäldre multisjuka i olika stadier av covid-19. Några har blivit smittade inom annan vård på sjukhuset, andra kommer från sina hem via akuten eller från äldreboenden. Några har IVA-vårdats och kommit till covidavdelning 354 för eftervård.   

Några enkelrum, en del dubbelrum och flera fyrabäddssalar, det vill säga en ganska normal vårdavdelning på sjukhuset, är deras arbetsplats. Patienterna får inte lämna vårdrummet, vilket ger lite utrymme till aktiviteter man normalt hade gjort.

Frida Lindskog. Foto: Paul Björkman.


– Som fysioterapeut skulle jag normalt gå med patienterna någonstans dit de vill gå och då få träningen på köpet, eller ta med dem till en träningssal där vi har mycket redskap. Nu kan jag locka dem att gå på toaletten eller en sväng på rummet. Men det känns inte bra att inte kunna göra mer för dem, berättar fysioterapeut Frida Lindskog.

Arbetsterapeut Annika Khalif, som jobbat länge med strokerehabilitering, håller med. Lokalerna passar inte till den vård som covid-19 medfört, men i grunden handlar det om det stora inflödet av patienter. En extrem situation som inte går att bygga eller organisera bort.

– ”Så här är det bara” intalar man sig själv. Det är lätt att säga – men man känner på ett helt annat sätt, säger Annika Khalif.

Annika Khalif. Foto: Paul Björkman.

Den känslan är att det finns en begränsning i vad de kan göra i sin professionella utövning. De berättar om upplevelse av otillräcklighet, att det inte går att göra det som de egentligen borde och vill göra för patienterna. Det är svårt att skaka av sig även när jobbet är över för dagen och det sliter på psyket.

– Jag frågar mig ibland om jag gör tillräckligt för patienten. Och kommer ändå fram till att ja, jag kan inte göra mer under de omständigheter som är, tillägger Frida Lindskog.  

På plussidan är den goda stämningen på arbetsplatsen. De pratar mycket kollegorna emellan. De båda nämner också chefer som är bra på att lyfta frågan om arbetsmiljön och avstämningar flera gånger om dagen för att se till att ingen får för mycket, särskilt nu när det varit en hel del sjukfrånvaro i arbetsgrupperna.  Det är något som sker mycket mer ofta nu än tidigare och det känns väldigt positivt, tycker Annika Khalif och Frida Lindskog.

– Vi löser en dag i taget och försöker att inte bekymra oss för i morgon. Det finns inget annat att göra, avslutar de.
 

Text: Katarina Hallingberg
Publicerad: 11 februari 2021 13:15
Uppdaterad: 18 februari 2021 15:38
Kategori: Nyhet

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.