25 mars, 2021

Fysisk aktivitet viktigt för att klara operation visar ny avhandling

Personer som är fysiskt aktiva när de får diagnosen cancer i tjock – och ändtarm har bättre förutsättningar att klara operationen, både vad gäller återhämtning och risk för komplikationer. Däremot går det inte att visa på någon direkt effekt på operationsresultatet för dem som börjar sin fysiska aktivitet två veckor före operationen.

ST-läkare Aron Onerup presenterade nyligen sin doktorsavhandling, sex års doktorandarbete på halvtid där han studerat betydelsen av att vara fysiskt aktiv inför en operation av tjock- eller ändtarmscancer.

Det är två slutsatser som ST-läkare Aron Onerup redovisar i sin doktorsavhandling som nyligen presenterades, baserat på studier under sex års doktorandarbete på halvtid av patienter med tjock- eller ändtarmscancer.

I den ena studien kartlade forskare vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset den fysiska aktivitetsnivån på fritiden hos 115 studiedeltagare som blivit diagnosticerade med tjock- eller ändtarmscancer.

– När vi följde upp deltagarna efter operationen såg vi att bland deltagare som var fysiskt inaktiva var risken högre för att inte känna sig fysiskt återhämtad tre veckor efter operationen. De fysiskt inaktiva deltagarna löpte dessutom drygt fyra gånger högre risk för komplikationer efter operationen än de som var regelbundet fysiskt aktiva, säger Aron Onerup.

700 deltagare i studie

Betyder det att man kan få bättre återhämtning och färre komplikationer om man ordinerar fysisk aktivitet till en patient som ska opereras? För att få svar på den frågan startades en studie med över 700 deltagare. Hälften lottades till vanlig vård och hälften fick ett träningsprogram som de utförde själva och som innebar att de lade till fysisk aktivitet 30 minuter om dagen, från beslutet om behandling fram till operationen.

De fysiskt inaktiva deltagarna löpte drygt fyra gånger högre risk för komplikationer efter operation, visade Aron Onerups studie. Foto: Paul Björkman.

– Med fysisk aktivitet menar vi att göra konditionshöjande aktivitet i 30 minuter på den nivån att man blir andfådd men ändå kan föra ett samtal. För många handlar det om en rask promenad, förklarar Aron Onerup.

Det man hade att anpassa sig till var den tid som är fastställd enligt Standardiserade vårdförlopp, SVF, för tjock- eller ändtarmscancer, nämligen två veckor mellan behandlingsbeslut och kirurgi. Dessutom skulle försökspersonerna träna fyra veckor efter operation.

Två veckors träning inte tillräcklig

Denna uppladdning inför operationen hade dock ingen effekt, vare sig på den självupplevda fysiska återhämtningen eller för risken för komplikationer, återinläggningar, reoperationer eller på vårdtidens längd, kan Aron Onerup nu konstatera.

– Två veckor på medelintensiv träningsnivå är inte tillräckligt. Vi hade kanske sett vinster om vi infört fysisk aktivitet tillräckligt länge, kanske två månader, före operation. Men två veckor är det tidsfönster mellan diagnos och operation som vi nu har att förhålla oss till kliniskt.  

”En cancerdiagnos skulle kanske vara ett bra tillfälle att komma åt ohälsosamma levnadsvanor”

Det betyder att det i dagens läge inte finns vetenskapligt underlag för att ordinera fysisk aktivitet inför operation för denna patientgrupp. Visst kan man ändå rekommendera fysisk aktivitet, resonerar Aron Onerup. Patienter som ska får cellgiftsbehandling mår bra av fysisk aktivitet framför allt på längre sikt. Och chansen kan ju vara att patienten kommer igång och får en förändring som kan vara i det fortsatta livet.

– Det finns studier som visar att man i samband med livsomvälvande händelser kan vara mer benägen att ändra sina vanor. En cancerdiagnos skulle kanske vara ett bra tillfälle att komma åt ohälsosamma levnadsvanor. Men med det vi vet kan vi ju inte ljuga, säger Aron Onerup.

Om resultatet av studien hade blivit att fysisk aktivitet har en väldigt god effekt på operationsresultatet, även om den bara utövas veckorna före operationen, hade det funnits fog för att övertyga patienten om att träna även om det i övrigt är en pressad situation när en person har fått ett cancerbesked att bearbeta, resonerar han.

– Sen kanske det finns de som mår psykiskt bättre av att bli fysiskt aktiva, men det vet vi ju inget om.

Inte ännu. För Aron Onerups närmaste planer innefattar även en fortsatt forskning där han ska analysera korttids fysisk aktivitet ur aspekterna livskvalitet, sjukskrivningstid och mental återhämtning. Han ska också gå ett steg vidare med individerna i den lottade studien och undersöka hur deras grundläggande nivå av fysisk aktivitet hänger ihop med återhämtning.

Vill forska om överlevare av barncancer

Detta vid sidan av att han ska bli färdig specialistläkare i barnmedicin till sommaren och fortsätta arbeta på Barncancercentrum där han varit anställd de senaste åren. Här vill han forska om överlevarna av barncancer – äldre ungdomar och vuxna.

– Vi vill studera den psykologiska ohälsan och metabola syndromet som ofta drabbar denna grupp och på sikt kanske om det går att förebygga med fysisk aktivitet, säger Aron Onerup.

Han berättar att han alltid varit intresserad av folkhälsofrågor och det faktum att det finns ett stort problem med att människor inte är tillräckligt fysiskt aktiva för att förebygga sjukdom och minska behovet av sjukvård. När han för ett tiotal år sedan gjorde ett projektarbete om fysisk aktivitet och hjärt-kärlsjukdom i labbmiljö kom han i kontakt med Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi och fysisk aktivitet, och ofta synlig i media i folkhälsosammanhang. Han har även varit bihandledare i Aron Onerups avhandlingsarbete.

–Han är lite av en mentor för mig.

Text: Redaktionen SU
Publicerad: 25 mars 2021 16:58
Uppdaterad: 27 maj 2021 13:46
Kategori: Nyhet

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.