28 september, 2020
Fysioterapi mot alla odds
Digitala vårdmöten i all ära - men fysioterapi med riskpatienter kan vara svår att lösa på länk. GUCH-mottagningens fysioterapeuter hittade därför på en lösning: de packade kettlebells och hantlar och mötte sina patienter ute på sjukhusområdet.
Så här ser tre innovativa fysioterapeuter ut - Linda Johansson, Anna-Klara Zetterström och Linda Ashman.
Det är en måndag i september och Firouzeh Amokrane, patient på GUCH-centrum på Östra sjukhuset, ska träffa sin fysioterapeut för en av veckans två träningstillfällen. Men istället för att gå mot sjukhusentrén styr hon stegen bort till parken mitt för Östras centralkomplex. På en bänk ligger hantlar, träningsband och en medicinboll. Här väntar fysioterapeuten Linda Ashman på sin patient.
– Hej! Hur är det med förkylningen – är du frisk nu?
Firouzeh Amokrane försäkrar att hon är i god form för träningen. Passet börjar med uppvärmning genom att hon och Linda promenerar ett par varv på gångvägen runt den lilla gräsplätten.
Under tiden berättar Linda Johansson och Anna-Klara Zetterström, båda fysioterapeuter på GUCH-centrum, om hur pandemin satt tidigare arbetssätt ur spel eftersom en del av mottagningens patienter tillhör riskgrupp. GUCH står för Grown Up Congenital Heart Disease och innebär att patienterna är vuxna och har ett medfött hjärtfel och därmed är i behov av livslång uppföljning inom vården. Spridningen är stor mellan dem som har stora hinder i vardagslivet och dem som inte är så påverkade, förklarar fysioterapeuterna.
– Eftersom det är så stora variationer i fysisk kapacitet är det svårt att genomföra träning i grupp. Vi träffar och bedömer patienterna enskilt och anpassar sedan träningen efter dem med individuella träningsprogram, säger Anna-Klara Zetterström.
När pandemin kom blev fysioterapeuterna varse att träningslokalerna, som de delar med fysioterapeuter från andra mottagningar, är små och att väntrummen inte lämpade sig för någon tvåmetersregel. Skulle de ens kunna fortsätta sitt arbete med de patienter som tillhör riskgrupp?
– Samtidigt är det just högriskpatienterna som har sämst fysisk kapacitet och som behöver träningen som bäst, poängterar Linda Johansson.
Det blev en utmaning att få till ett fungerande flöde för att undvika krockar. Ett alternativ blev digitala vårdmöten där fysioterapeuten instruerar patienten som deltar i realtid i sitt hem via Visiba Care (1177. Men vissa patienter föredrog att komma ut och få guidning på plats och då återstod en möjlighet: fysioterapi utomhus. Det fungerar för de patienter som inte behöver ha så hög belastning i sin träning och därför inte kräver så avancerade redskap, betonar fysioterapeuterna.
– Egentligen skulle ju du, Linda, bara instruera mig utomhus en gång så att jag kunde träna själv hemma. Men då kom vi på att vi ju kunde fortsätta med detta, säger Firouzeh Amokrane som nu kommit tillbaka och ska börja övningarna i sitt program.
Målet är att bli starkare
Hon berättar att hon har ett medfött hjärtfel och att hon opererats tre gånger. Att hon är en återkommande patient på GUCH-centrum där hon känner personalen. Och att hennes kardiolog sagt att fysisk aktivitet och träning för att stärka kroppen och organen är en väldigt viktig del för att kunna ha ett bra liv.
– Jag började träna här precis i början av sommaren och det har gått jättebra, jag känner en stor motivation, säger Firouzeh och greppar de två trekiloshantlarna som ingår i nästa övning.
Hennes mål är att hon ska bli starkare i axlar, armar, ben och bål. Hennes program består av tio övningar och hon tycker att hon klarar träningsmomenten mycket bättre nu än i början.
– Jag har kanske till och med fått muskler. Mamma sa att jag fått fina axlar – det känns ju bra, skrattar hon.
Och fysioterapeuterna instämmer. Det har hänt mycket under de tre månadernas träning. Träningsprogrammet har bytts ut och utvecklats och Firouzeh har bland annat gått från tvåkiloshantlar till tre kilo, påpekar Linda Ashman.
– Den här träningen passar dig bra, du blir trött i den specifika muskeln men blir inte så flåsig.
– Det tråkiga med träning är att den inte märks med en gång. Man måste tänka tillbaka en tid för att uppfatta att något verkligen skett. Men vi gör regelbundna mätningar som visar framstegen i siffror och det är bra, säger Anna-Klara Zetterström.
Nya direktiv för patientgruppen
Hon berättar att en del av GUCH-patienterna är träningsovana och känner oro för att röra sig. Hon och kollegorna har en viktig uppgift att motivera patienterna att sätta igång, att få dem att inse att det inte händer något farligt och på sätt ingjuta trygghet.
För träningen är viktig även för de här patienterna. Bara för att man fötts med ett hjärtfel undgår man inte risken att också drabbas av livsstilssjukdomar som diabetes och hjärtinfarkt. Det finns också mer kunskap idag om effekten av fysisk aktivitet och träning för denna patientgrupp.
– Många fick under sin uppväxt uppmaningen att inte delta i gymnastik och idrott. Nu säger vi att de måste träna för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. För våra patienter handlar det oftast inte om att rehabiliteras efter en specifik händelse, som en operation. De ska leva med sitt hjärtfel hela livet och då måste vi försöka förmedla att träning är kul, säger Linda Johansson.
Drömmen: utomhusanläggning under tak
Det verkar Firouzeh Amokrane tycka. Hon har inte missat ett enda tillfälle att träna under sommaren. Men förutsättningen har varit att hon kunnat känna sig säker när träningen skett utomhus. Det är lite oroligt nu när det börjar dra mot höst. Fysioterapeuternas dröm om en utomhusanläggning under tak, som skulle möjliggöra åretruntträning, har tyvärr långt till förverkligande.Jag har ju hantlar hemma – jag får börja använda dem, säger Firouzeh lite osäkert.
Men alternativet är kanske att vi träffas digitalt, föreslår Linda Ashman och Firouzeh lyser upp.
– Ja det tycker jag vore väldigt bra – det skulle verkligen passa mig!
Och så fortsätter hon med sitt träningsprogram. Nu är det dags för en promenad runt gräsplätten igen.
– Då får jag lugna ner mig och slappna av lite mellan momenten. Och så pratar vi lite om livet, ler hon och sätter iväg, i sällskap med Linda.