30 december, 2025

Från Rwanda till Sverige: Delar erfarenheter om hudsjukdomar

Marie Chantal Mwemayire och Charles Karangina tillhör den första gruppen ST-läkare med specialisering dermatologi i Rwanda. De var nyligen på två veckors utbyte på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Rwandaläkarna tillsammans med Erika Nettelbladt på Sahlgrenska International Care och Inès Naouar.

Antalet dermatologer är litet i Rwanda, cirka ett dussin i hela landet, och de allra flesta jobbar i huvudstadsområdet. Därför gör Marie Chantal och Charles Karangina sin ST-tjänstgöring på tre olika sjukhus: Kigali University Teaching Hospital, King Falsal Hospital Rwanda och Rwanda Military Referal and Teaching Hospital, där de roterar tre månader i taget.

För Charles Karangina väcktes intresset för dermatologi när han för ett par år sedan jobbade på en vårdcentral i en mindre stad.

– Vi fick in människor med hudsjukdomar som led mycket. Jag försökte hjälpa dem men hade inte mycket kunskap om den typen av tillstånd.

Vilken typ av hudsjukdomar som befolkningen primärt drabbas av skiljer sig åt mellan Sverige och Rwanda. I Sverige är hudcancer vanligt. I Rwanda handlar det oftare om kronisk inflammation, eksem, akne och svåra ärrbildningar. Vad skillnaden beror på är inte fastställt men det har enligt ST-läkarna med både klimatet och genetiska faktorer kopplade till melaninrik hud att göra.

Inès Naouar, ST-läkare inom verksamhet Hud- och könssjukvård på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, tillbringade själv fem veckor på ett universitetssjukhus i Rwanda 2023, och det var hon som berättade för Charles Karangina och Marie Chantal om möjligheten till utbyte med Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Det har varit ett mål för mig sedan dess att öka erfarenhetsutbytet mellan våra länder, säger Inès Naouar.

Rwandaläkarna tillsammans med Inès Naouar.

Under de två veckorna i Sverige har de båda afrikanska ST-läkarna tittat närmare på många olika delar inom verksamhet Hud- och könssjukvård, till exempel barndermatologi och arbetsmiljödermatologi, och även auskulterat vid en operation med Mohs kirurgi, en kirurgisk metod för avancerad eller svåravgränsad hudcancer som Sahlgrenska Universitetssjukhuset utför som ett av tre sjukhus i Sverige.

– Det var väldigt spännande och vi lärde oss mycket av det, säger Marie Chantal.

Vad har ni upplevt som den största skillnaden mellan sjukvården i Sverige och Rwanda?

– I Sverige är det mer organiserat med bokade tider. I Rwanda står patienterna ofta i kö för att få träffa doktorn och man kan som enskild läkare träffa 70-80 patienter på en dag. Det är intensiva arbetsdagar där man knappt tar rast.

En annan skillnad är sjuksköterskerollen, enligt Marie Chantal och Charles Karangina. I Sverige är sjuksköterskorna välorganiserade och vet vad de ska göra under exempelvis en operation. I Rwanda är det doktorn som bestämmer vad sjuksköterskan ska göra. Man har också betydligt färre sjuksköterskor inom dermatologi jämfört med specialiteter som kirurgi och kardiologi.

Var ska ni jobba när ni är färdiga med er utbildning?

– Det bestämmer vi inte själva, vi blir utplacerade av sjukvårdsministeriet. Vi har skrivit på ett avtal om att jobba fem år inom den offentliga sjukvården, därefter kan vi ta anställning där vi vill.

På frågan vilket intryck de fått av Sverige så här långt svarar de båda först: ”Kallt och mörkt så här års!”

– Det är ett välutvecklat land med vänliga, välkomnande människor som respekterar varandra. Och Sahlgrenska Universitetssjukhuset är välutrustat med stor tillgång till material, till exempel inom kirurgin. Vi hade gärna stannat längre än två veckor!

Läs mer om Inès Naouars erfarenheter från Rwanda.

Text: Ingrid Fredriksson
Publicerad: 30 december 2025 13:49
Uppdaterad: 09 januari 2026 13:29
Kategori: Internationellt

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.