Etiska rådet vägleder i konkreta dilemman

I höst har också ett verkställighetsbeslut i sjukhusledningen ytterligare legitimerat Etiska rådets existens. 

– Det är viktigt att det finns en struktur för de etiska frågorna i hälso- och sjukvården så att de inte blir avhängiga av entusiastiska eldsjälar, säger Lars Sandman, ordförande i Etiska rådet.

Han pekar på det positiva i att arbetsgivaren genom formaliseringen visar att man tycker Etiska rådet har en viktig funktion.

Vården genomsyras av etiska frågor

Men varför behövs ett etiskt råd på sjukhuset? Till en professor i hälso- och sjukvårdsetik är frågan närmast förolämpande. ”Eftersom all hälso- och sjukvård genomsyras av etiska frågor” är Lars Sandmans självklara svar.

– Det finns egentligen ingen vårdsituation som inte berörs av etiska överväganden. Etiken är helt enkelt ett viktigt fundament i hälso- och sjukvården och ska alltid vara närvarande, säger han.

Det kan uppstå problem i det kliniska arbetet eller på ledningsnivå, kanske en ny kontroversiell behandlingsmetod eller ett mönster i förhållandet med patienten, som behöver lyftas och diskuteras. Olika uppfattningar bland företrädare för olika professioner kan skapa osäkerhet hos vårdpersonalen. Lars Sandman har många exempel att gräva bland.

– Vikten av etisk reflektion är numera väletablerad liksom inrättandet av råd för att få den belyst, konstaterar han.

Ingen fråga för liten

Men även om de flesta sjukhus har liknande funktioner finns det skillnader. På många ställen har motsvarigheten till etiska rådet främst en upplysande funktion och anordnar kurser och utbildningar i aktuella ämnen. SUs etiska råd är mer instrumentellt och tar upp konkreta dilemman. Ingen fråga är för liten för att platsa, antingen i rådets diskussioner eller hos de etiska vägledarna på Etiskt forum som kompletterar rådets arbete med administration, hantering av nomineringar, förberedelser av möten och återkopplande kommunikation. Vissa ärenden hanteras enbart av Etiskt forum.

– Man kan säga att Etiskt forum hanterar löpande etik på golvet. Till rådet lyfts ärenden av mer speciell eller principiell karaktär som många funderar kring, säger Lars Sandman.

Ungefär 25 ärenden har rådet behandlat de senaste två åren. I uppdragsbeskrivningen står det att Etiska rådet tar upp nya potentiellt etiskt kontroversiella metoder, etiskt principiellt viktiga frågor och  mer vardagliga kliniska etiska dilemman med stor spridning – i den prioriteringsordningen.

Varje ärende behandlas med en strukturell analys. Det börjar oftast med en öppen diskussion kring hur man tänker i frågan och om man kan hitta ett mönster för att gräva vidare.

– Men ärendet löses sällan vid sittande bord. Jag brukar sedan skriva ett utkast till analys som vi har en dialog kring via mejl tills vi kommit fram till något som alla kan ställa sig bakom, säger Lars Sandman.

Ibland behandlas ett ärende vid flera mötestillfällen. I den mån det går bjuds den som nominerat ärendet in för att bidra med mer fakta och en fördjupning.  Är det till exempel en konflikt mellan två behandlingstraditioner vill rådet gärna höra röster från båda hållen för att kunna fälla avgörande.

– Men våra beslut är alltid rådgivande. Vi har inte mandat att beordra en förändring, betonar Lars Sandman.

Ett betydelsefullt ärende

På frågan om det finns något ärende han särskilt minns berättar han om en patient med en cancersjukdom men också neuropsykiatriska problem som innebar en skräck för sjukhus och läkare.  Personen motsatte sig behandling mot cancersjukdomen men ville samtidigt bli av med den.  

– Det finns inte stöd i lagen för tvång till behandling vid psykisk sjukdom och ärendet bollades i olika vårdinstanser. Ingen vågade fatta beslut.  Vi landade ändå vid att det var motiverat här för att rädda patientens liv. Tyvärr så hade då ärendet dragit ut så mycket på tiden att patienter inte kunde opereras.

Men frågan har ändå fått en vidare betydelse för Etiska rådet tog den till Statens medicinsk-etiska råd.

– Det måste till lagstiftning här som inte finns. Det är exempel på en fråga som kom från det kliniska golvet men som lyfts ända till nationell nivå.

Landar oftast i konsensus

Under pandemin har de etiska frågorna blivit många.  De flesta kommer från medarbetare och kan handla om närståendes närvaro eller frånvaro och om hanteringen av personer som avlidit. Rådet har också lyft frågan om den etiska stress bland medarbetarna som det kommit starka signaler på till de etiska rådgivarna på sjukhuset.

Händer det att rådsmedlemmarna är oense? Lars Sandman beskriver det som att man i början kommer in i diskussionen från olika håll, tack vare att man representerar olika professioner och områden. Men att man till sist landar i konsensus.

– Det finns en trygghet och tillit i gruppen att uttrycka sin mening. Vi lyssnar på varandras ställningstaganden men tittar också på hur vi gör i andra liknande situationer och snart känns svaret självklart för alla. Jag tror att vi alla känner att vi kan bidra till att göra nytta och ge stöd i de beslut som sedan fattas av andra. Vi har ingen aktiv återkoppling för om våra utlåtanden tas emot men ibland får vi feedback och det är inspirerande, avslutar Lars Sandman.