10 juni, 2020
”’Det är så skönt att se ansikten, det har jag inte sett på så lång tid’, kan de säga”
Efter flera veckor i respirator är eftervårdsbehovet stort. Lotta Andreasson är enhetschef post-covidavdelning 349, Östra sjukhuset. Hos henne får patienterna för första gången på länge se människor utan skyddskläder.
VÄGEN GENOM COVID-VÅRDEN. ”De patienter vi får till avdelning 349 har legat i respirator under en lång tid, ofta mellan fyra och sju veckor. Efter intensivvården har de blivit medicinskt stabila på en IMA-avdelning, en sorts lätt-IVA, och när de kommer till oss är de i princip medicinskt färdigbehandlade och kontrollerat smittfria. Avdelningen har 18 vårdplatser. Fram till nu har det varit övervägande manliga patienter som inte tidigare haft kommunala insatser. Målet är att de ska klara sig själva igen när de åker hem.
Patienterna har varit isolerade med personal som haft visir och munskydd länge och det är en fantastisk känsla för dem att inte längre vara i covidvård. ’Det är så skönt att se ansikten, det har jag inte sett på så lång tid’, kan de säga. Det är en stor känsla att få gå ut i dagrummet och sätta sig och äta tillsammans med andra.
Hos oss ska de komma igång så snabbt som möjligt med hjälp av insatser från personalen som jobbar i team. Insatserna är personcentrerade och det är det som är framgångsfaktorn – att teamet kan erbjuda hjälp efter vars och ens behov. Teamet består av läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukvårdsbiträde, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator, dietist, farmaceut, sekreterare och logoped. Det finns ingen ordinarie personal anställd på avdelning 349 utan hela verksamheten Medicin, Geriatrik och Akutmedicin Östra och övriga SU, tillsammans med Bemanningsservice, har lånat ut resurser för att bemanna avdelningen. Vi har färre sjuksköterskor men desto fler undersköterskor och sjukvårdsbiträden eftersom patienterna i början är beroende av insatser som hjälp med att ta på sig kläder, tvätta sig och förflytta sig.
All träning, både fysisk och psykisk, utgår från att man ska kunna återgå till att klara sin vardag lika bra som innan sjukdomen.
En del behöver röst- och talträning efter att väldigt länge ha haft trakeotomi, ett rör i halsen för att få hjälp att andas. Vissa har fått sväljsvårighet och måste få maten via sond.
En viktnedgång på uppåt 10-20 kilo är inte helt ovanligt och då behövs råd om nutrition.
En del patienter behöver till en början syrgas och överlag är alla patienterna väldigt trötta.
Många av patienterna tycker till en början inte att de behöver träffa en kurator. Men senare visar det sig ofta att det finns ett behov att prata med någon. Man kan ha besvär med att man inte vet vad som hänt under tiden man legat sövd, man har inte fått träffa sina närstående och är orolig för hur det gått hemma. Vissa har också koncentrationssvårigheter.
Tyvärr kan vi inte ta emot närstående här på avdelningen av rädsla för att de ska ta med sig någon förkylning eller annan sjukdom till patienterna som redan är sköra. Men patienterna kan få träffa närstående utanför huvudentrén och då följer vi dem dit, eller kör dem i rullstol om det behövs. De kanske vill ha sina egna kläder eller någon mat som de längtar efter.
Vårdtiden har fram till nu varit i snitt en vecka. På teamronderna, som är två gånger i veckan, görs en plan för hemgång. Patienter kan behöva hjälpmedel hemma, sjukgymnastik eller kostråd och på så vis lotsas de över till kommunerna på ett säkert sätt. Sedan har de en lång rehabilitering de har framför sig.
Det är fantastiskt att se hur fort de flesta patienterna kommer på benen. En del av personalen har sett dem när de varit som sjukast och tycker det är roligt att se att det gått bra för dem. Patienterna är väldigt tacksamma – det går inte en dag utan att vi får veta att personalen ger dem en fantastisk vård.
Vi tog emot de första patienterna den 6 maj och ska ha öppet i denna form fram till sista juni. Jag är glad att sjukhuset satsat på detta – att ge patienterna ett mellansteg, mellan att de är klara med sin sjukhusvård men inte klara för hemgång, betyder väldigt mycket. ”