Bättre lungfunktion tack vare ventiler

2003 fick Gunnar Thunell, då 52 år, diagnosen KOL. Han slutade omedelbart att röka, och fick läkemedel för att förbättra lungfunktionen. Men med åren har han blivit allt sämre.

– Det har varit väldigt tungt de sista åren. Att duscha, knyta skorna eller gå från bilen till dörren har varit jobbigt. Följdverkan blir ju också att man blir mer stillasittande och får allt sämre kondition. Något av det tråkigaste med alltihop är att jag fick sälja min båt för tre år sedan. Jag orkade inte vara ute med den längre, säger han.

Gunnar Thunell är en vetgirig man. För några år sedan började han läsa om en typ av ventilbehandling som skulle kunna hjälpa honom. Han frågade sin lungläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset om behandlingen kunde vara aktuell. Läkaren meddelade att den kunde vara det, men att sjukhuset inte hade möjlighet att utföra den – ännu. Men i maj i år blev Gunnar Thunell den första patienten i regionen som fick den nya ventilbehandlingen.

– Jag visste att jag var först, men det oroade mig inte. Jag visste att Lowie hade gjort detta förut.

Läkaren som ansvarade för Gunnar Thunells behandling heter Lowie Vanfleteren. Han är föreståndare för KOL-centrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och rekryterades hit från universitetssjukhuset i Maastricht, Nederländerna, för fyra år sedan.

– I Maastricht utförde jag 50 ventilbehandlingar. Tanken var att vi skulle hunnit göra mycket fler behandlingar här, men det kom en pandemi emellan, säger han.

Sjuk lunglob tar upp mycket plats

Vi ska återkomma till själva ventilbehandlingen, men först lite bakgrund. Personer med KOL drabbas ofta av något som kallas lungemfysem, och som innebär att de små lungblåsorna är förstörda. Lungorna består normalt av elastisk vävnad, men vid emfysem förlorar vävnaden sin elasticitet. Lungorna delas naturligt in i vad man kallar lober. Om en lunglob är rejält skadad av emfysem blåser den upp sig och kan inte tömma sig själv på luft. Den tar upp mycket plats i bröstkorgen och det blir svårt att andas.

Det finns inhalationsläkemedel som till viss del avhjälper problematiken. Det finns också kirurgiska tekniker, som att ta bort allvarligt förstörda delar av lungorna helt och hållet – så kallad lungvolymreducerande kirurgi.

– Men det är en metod som kan föra med sig komplikationer, bland annat ökad mortalitet, kardiovaskulära sjukdomar, långa sjukhusvistelser med mera, berättar Lowie Vanfleteren.

Ventilmetoden, däremot, är ett ingrepp där man går in med en kateter genom munnen (precis som vid en vanlig lungundersökning, så kallad bronkoskopi) och fäster ett antal små ventiler, oftast 3–5 stycken, i de luftvägar som går till den mest sjuka lungloben.

– Luften kan komma ut ur den sjuka loben, men den kan inte komma in. Det innebär att loben blir tom och faller ihop. Det blir i princip samma effekt som kirurgi, fast med mycket lägre risk för komplikationer, säger Lowie Vanfleteren.

”Fantastisk möjlighet”

En fylld lunglob kan ha en volym på 1,5–2 liter, medan en tom bara har en volym på 50 ml. Effekten av ventiltekniken ses med en gång. Lungfunktionen blir bättre och det blir mer plats i bröstkorgen, eftersom den sjuka lungloben inte längre är ständigt uppblåst.

– Efter ventilbehandlingen kan patienterna andas in mycket mer luft än tidigare, och den stannar inte kvar i lungorna i lika hög utsträckning. Patienterna blir mindre andfådda, de blir piggare och kan röra sig mer. Det är faktiskt en fantastisk möjlighet att behandla patienter som tidigare var i princip obehandlingsbara, säger Lowie Vanfleteren.

Hittills har några få patienter i Sverige behandlats med tekniken, varav fyra på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Lowie Vanfleteren bedömer att totalt ungefär 70 personer i landet skulle gynnas av en sådan här behandling, varje år. Det kan låta lite, med tanke på att upp till 700 000 personer i Sverige har KOL, men behandlingen är långt ifrån lämplig för alla.

– För det första är det inte alla med KOL som har emfysem och uppblåsta lungor. För det andra hjälper behandlingen bara om man kan identifiera en behandlingsbar lunglob som är värre drabbad än de övriga loberna. För det tredje måste den loben vara hel, det vill säga interlobärfåran, den barriär som finns mellan loberna, måste vara hel. Annars blir det som att sätta ventiler i en ballong med hål i. Det är väldigt viktigt att identifiera exakt vilka patienter som gynnas av metoden, säger Lowie Vanfleteren.

Kan förlänga livet

Ventilmetoden är ingen botande behandling. Effekterna på lång sikt har man inte sett ännu, eftersom det bara gått några år sedan de första patienterna behandlades.

– Vi är övertygade om att behandlingen förlänger livet, även om vi inte har några hårda data som visar det ännu. Men jag ser den mer som en palliativ behandling, något som ökar livskvaliteten för en patientgrupp som varje dag kämpar med andfåddhet. Vi vet att ventilerna fungerar bättre än läkemedel för dessa patienter, och jag har själv sett hur patienter färdas tio år tillbaka i tiden när de får sina ventiler. Som läkare är det fantastiskt att få vara med på den resan.

”Nytändning vad gäller träningen”

Gunnar Thunell har arbetat med fastigheter i hela sitt liv. Under sommaren säljer han delar av sin verksamhet, för att i stället kunna fokusera på sin hälsa.

– Jag har skaffat en elcykel och tränar morgon och kväll. Det blir några övningar med gummiband, tåhävningar, situps, allmän styrketräning för att bygga upp kroppen. Och så promenerar jag en kilometer per dag, fast jag får dela upp det på flera tillfällen.

Innan ventilbehandlingen gjorde Gunnar Thunell ett gångtest. Då klarade han att gå 210 meter, med tre pauser. Några veckor efter ingreppet gick han 320 meter utan att stanna – trots att han just haft lunginflammation. Lungfunktionen ökade från 25 till 37 procent under samma period.

– För mig är det en markant skillnad, och det har gett en nytändning vad gäller träningen. Nu ska jag försöka bli så bra det bara går. Ingreppet var en del, nu är resten upp till mig. Jag skulle väldigt gärna vilja ha båt igen, men vi får se hur allt går.