26 oktober, 2020
”Bakom varje sjukdom finns en människa och en berättelse”
På Sahlgrenska Universitetssjukhuset jobbar läkaren Valdemar Erling, som brinner för patientberättelser och är ordförande för Föreningen Narrativ medicin. I november skulle han ha anordnat en filmfestival men på grund av coronaläget har beslut tyvärr nu fått tas om att ställa in.
En filmfestival som intresserar sig för vårdens frågor. Den skulle ha hänt – i Göteborg i början av november – och är unik i sitt slag, enligt initiativtagaren, läkaren Valdemar Erling. För många förknippas han med begreppet narrativ medicin som i stora drag handlar om att ta till vara på patientens berättelse. Genom berättelsen kan man som vårdare se personen bakom sjukdomen och få viktig information för den medicinska handläggningen.
– Det är egentligen inget nytt, men tiden för samtal mellan läkare och patient har minskat mycket i svensk sjukvård. Vi vill återerövra patientmötet och läkekonsten i det, säger Valdemar Erling.
Just film känns som ett naturligt medium för att arbeta med värdefrågorna i vården, fortsätter han, och berättar att festivaltemat Vad är en människa ska bereda väg för samtal om människans värde och vårdens ansvar och uppgift att göra det möjligt för människan att leva ett gott liv. Frågan om vårdens mening och syfte hamnar lätt i bakgrunden – en värdegrund riskerar att bli ett dokument under en flik i en pärm.
– Det krävs att vi reflekterar aktivt i vården men det finns inte så många arenor för det. Här kan vi få hjälp. I festivalen vill vi föra samman de medicinska aspekterna med vad det innebär att vara människa. Det blir i ett möte mellan medarbetare i vården, filmvetare och andra intresserade.
Och så berättar han om det stora nöjet med att hitta de fyra filmerna som kommer att visas under två dagar, om kollegor inom SU och Västra Götalandsregionen som ska leda samtalen i anslutning till filmerna och om allt huvudbry med att ordna en filmfestival under strikta pandemiregler.
– Årets festival blev snabbt utsåld. Men nästa år hoppas vi kunna bjuda in i större skala, säger han entusiastiskt.
Viktigt med en nyfiken och öppen hållning
Även om anordnandet av filmfestivaler hör till ovanligheterna är narrativ medicin inget Valdemar Erling enbart engagerar sig i på sin fritid. Det är i högsta grad praktik och en del av hans vardag som överläkare i hematologi i det dagliga mötet med patienterna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
”Vad skulle du vilja berätta för mig om dig när vi sitter här?” Så kan han börja samtalet i det första mötet med patienten som kommit till hematologen med en nyupptäckt cancersjukdom. På en ganska kort tid kan de flesta patienter relatera, med sina egna formuleringar, något om sin bakgrund, familj och arbete. Ofta kommer även det som patienten brinner för i livet fram.
– Båten kanske är det största intresset. Då kan jag hänga på med att fråga var båten ligger och berätta att även jag gillar att vara på sjön. Och så är vi inne i samtalet. Det har uppstått en mänsklig kontakt mellan patienten och mig som vårdar och jag får kunskap som är viktig för den medicinska diagnosen och för att patienten ska kunna få hjälp att hantera sin sjukdom. En nyfiken och öppen hållning kommer också bana väg för ett möte som skapar tillit.
Narrativ medicin fördjupar den evidensbaserade medicinen
Mycket av patientens identitet ligger i den historia den väljer att berätta. Svårare behöver det inte vara, konstaterar Valdemar Erling, men det är ändå något som lätt försvinner i den kultur som dominerar svensk sjukvård idag. Att narrativ medicin röner ett allt större intresse gläder honom och de som med honom insett styrkan i patientens berättelse, och hur den kan bli en fördjupning av den evidensbaserade medicinen när läkaren ska ställa diagnos.
– Evidensbaserad medicin ger kunskap på generell nivå, patientens berättelse ger oss kunskap om individen, säger Valdemar Erling.
Det blir tydligt när han fortsätter att försöka få patienten att berätta genom att ställa den öppna frågan ”varför är du här idag?”. Svaret kan ge honom en bild av vad patienten själv har för information om sin sjukdom, hur hen ser på den och lever med den.
– I den bästa av världar hittar vi sedan så småningom genom samtalet en gemensam syn på vad som ska göras. Det är viktigt att vi inom vården inte fattar beslut förhastat, utan att ha tagit in patientens inställning, särskilt när vi går mot den palliativa delen av vården.
Grunderna i narrativ medicin
Uppmärksamhet – De första 30 sekunder av mötet är viktiga – hur jag hälsar och välkomnar någon lägger grund för tillit. Vi har alla olika sätt att göra detta. Nyfikenhet och öppenhet från vårdpersonalen kommer att vara avgörande för vilken historia man får berättad.
Representation – Vad representerar den här människan, vad kommer hen ifrån, vad har hen jobbat med och ser som viktigt i livet? Syftet är att ställa korrekt diagnos och att patienten ska känns sig sedd och kunna hantera sin sjukdom.
Allians – Kan vi finna en gemensam syn på vad som väntar framöver, en gemensam historia. 30-40 procent av patienterna tar i genomsnitt inte den medicin som läkaren förskriver. Förtroende är ett villkor för god följsamhet i behandlingen och detta skapas genom hur vi förvaltar patientens historia.
Att lyssna – Hur tolkar vi patienten? Att utforska och sammanfatta mötet med den sjuka människan är centralt och oändligt. Men också ta vara på oss själva i vården. Som vårdpersonal är vi i är instrument i tolkningen av patientens historier och därmed är vi också känsliga. Det innebär att vi måste kunna reflektera runt våra egna historier. På så sätt kan vi ta vara på den kraft som finns i att vårda sjuka människor. Den kraft som driver oss som jobbar i vården.
Läs mer på Föreningen för narrativ medicins hemsida.
Nytt sätt att ronda
Narrativ medicin är ett verktyg som kan bidra till att man lättare ställer rätt diagnos och undviker onödiga undersökningar. Och kan öka patientsäkerheten, menar Valdemar Erling, samtidigt som patienten känner sig sedd och väl bemött.
Han lutar sig mot många års erfarenhet från Kungälvs sjukhus där han bland annat startade en dagvårdsverksamhet inom hematologi. Därefter arbetade han vidare med roller och sätt att bemöta inneliggande patienter som vårdenhetsöverläkare på en internmedicinsk avdelning. Konkret ledde det till ett förändrat arbetssätt kring ronden.
– Den traditionella ronden, som likt ett luciatåg går från säng till säng, är inget bra forum för läkar-patientsamtalet. Tidsmässigt och rumsligt ger vi kanske de sämsta förutsättningarna för livets allvarligaste samtal, säger han och exemplifierar:
– På en sal med tre andra personer berättar man som patient inte att man är rädd eller att man dricker för mycket alkohol, sådant som både ur medicinsk och allmänmänsklig synpunkt är viktigt för läkaren att få reda på. Man riskerar med den traditionella ronden att missa patientens verkliga historia.
Så sedan över tio år tillbaka sker ronderna på avdelningen i Kungälv i ett annat rum, där både vårdpersonal och patienten sitter på stolar. Från att i sängen ha varit ett objekt som granskats förvandlas patienten till en människa på samma nivå. Att sitta upp och samtala i avskildhet framträder som något viktigt för patienten har de visats sig i de studier man gjort. Patienternas sjukhistorier blir annorlunda, är Valdemar Erlings erfarenhet.
– Det är så lätt att hamna i klichéer och förutfattade meningar om man inte låter första mötet på en avdelning få ta lite tid. I patientens berättelse får vi viktig information, det skapas tillit från patientens sida och hela vårdtillfället blir totalt sett effektivare.
Det går att träna sig i berättelser
Det är alltså inte meningen att läkaren ska sitta med patienterna i 45 minuter medan patienterna drar sitt livs historia. Men lika väl som man kan träna sig att bli bra på att göra en benmärgsaspiration kan man träna sig på att fånga patientens berättelse.
– Vårt yrke som läkare rymmer många tolkningar. Vi kan utveckla det och då ta humaniora till hjälp. Humaniora har alltid sysselsatt sig med frågorna om vad det är att vara människa. Vården blir väldigt torftig om vi enbart ägnar oss åt mätande, då tappar vi lätt meningen med varför vi vårdar, säger Valdemar Erling och tillägger:
– Hur tar vi vara på meningsfrågan? Vi som jobbar i vården brinner för patienten och vårdmötet. Det finns en kraft att hämta där även för oss. Samtidigt upplever jag att kvaliteten i mötet med patienten inte är något som premieras idag.
Tiden som mått på kvalité har fått ett på tok för stort utrymme, hävdar Valdemar Erling. Flest patientmöten på kortast tid är bäst. Men vad som händer i patientmötet är oftast inte mätbart och därför inte lika intressant.
– Om vi inte fyller i våra formulär så märks det direkt men om man kompromissar med patientsamtalet är det ingen som noterar det.
Intresset för narrativ medicin ökar
Förutom den nu aktuella filmfestivalen bjuder Svensk förening för Narrativ Medicin till sin 5:e workshop i Narrativ Medicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset (på Mölndals sjukhus) 22-23 januari 2021. Dessutom anordnar föreningen Narrativa ronder på Hagabion för vårdintresserade en gång i månaden. Facebookgruppen för Narrativ Medicin har 1200 medlemmar idag.
Själv är Valdemar Erling ute och föreläser, både i och utanför Sverige. Han fick i början av året Håkan Mogrens pris som delas ut att Karolinska Institutet med en kvarts miljon till att utveckla narrativ medicin.
– Och Narrativa föreningen har kommit in i Svenska Läkaresällskapet. Tänk att 21 av sällskapets 26 specialistföreningar röstade ja till det, det är en stor framgång, säger han och ser glad ut.
Ett citat Valdemar Erling bär med sig
“Listen to your patient; he is telling you the diagnosis.”
Sagt av William Osler (kanadensisk läkare, verksam 1872-1919)