2 december, 2020

Andra vågen, en annorlunda verklighet

Pandemin är inne i sin andra våg. Medarbetare som rycker in på covidavdelningarna har på nytt hamnat bakom visir och skyddsrockar, men de vittnar samtidigt om en annan, lite lättare verklighet.

Medarbetare på avdelning 22 vårdar patienter med covid-19. Bild: Paul Björkman

– Jag var med alldeles från början i våras och minns alla de olika nya funktioner som behövde komma på plats. Vi lade ner mycket tid på det då. När vi drog igång på nytt i höstas var allt redan på plats. Det har gjort att vi har hängt med mycket bättre, berättar vårdenhetschefen Nina Bernhard.

Hon och några kollegor, som just nu är inne och arbetar på covidavdelningen 22 på Sahlgrenska, har satt sig ner en stund för att berätta om sitt arbete. Nu och då. Mycket skiljer andra vågen från den första, berättar Nina Bernhard. Hon tar beredningen av läkemedel som exempel.

– Det visade sig att det plötsligt behövdes enorma volymer till covidvården, men det fanns inget bestämt om hur det skulle gå till. Nu fanns den funktionen redan från början.

Även rutiner och checklistor för varje funktion fanns färdiga när den andra vågen kom.

– Nu kan de som får en viss arbetsuppgift bara gå in och titta ”Vad gäller här?”, säger Ulrica Steingrimsson, sjuksköterska som vanligtvis arbetar inom avdelning 12/25 på Thorax.

Rutiner handlar inte så mycket om rätt eller fel, men är ett stöd när människor behöver vara överens om vad som gäller för att kunna arbeta tillsammans på ett bra sätt. Medarbetarna på covidavdelningarna kommer från olika platser på sjukhuset, från enheter med egna rutiner.

– Det är lätt att känna sig osäker när man inte känner igen sig, säger intensivvårdsläkaren Pia Löwhagen Hendén.

Mer rutinerade medarbetare

Nina Bernhard säger att det underlättar att man den här omgången försöker bemanna covidavdelningarna mer strukturerat än i våras. Och Ulrica Steingrimsson berättar att många enheter nu också försöker skicka medarbetare som har erfarenheter med sig. Som hon själv.

– Det är fler man känner igen nu, säger hon.

– Det känns verkligen en skillnad den här gången. Det tog mycket tid och kraft i våras när det var så många att lära upp på kort tid, säger Monica Löfgren, som är intensivvårdssjuksköterska på CIVA.

Så minns de med leenden hur de själva övade för att sätta på sig skyddsutrustningen.

– Ja, vi fick läsa i instruktioner och manualer för att se till att vi gjorde rätt, säger Monica Löfgren.

– I dag tar vi på oss skyddsutrustningen utan att tänka … samtidigt som vi står och pratar med varandra, säger Anette Spain, som arbetar som transplantationskoordinator när hon inte hjälper till i covidvården.

De konstaterar att det fortfarande är jobbigt med utrustningen. Men de uppskattar att nuvarande lokaler är anpassade för intensivvård. I den förra lokalen var det trångt, varmt och en jobbig ljudnivå.

– Det är inte heller samma brist på grejer nu som det var då, påpekar Anette Spain.

– Och det är bra den här vändan att vi har möjlighet att gå in i kortar perioder och dela upp det mer; köra en eller två veckor i stöten, säger Ulrica Steingrimsson.

Även vården har förändrats

Statistik från socialstyrelsen visar att allt färre patienter som läggs in på sjukhus för covid-19 behöver intensivvård och sedan pandemin började är det även hälften så många av dem som vårdas på sjukhus som dör. Orsakerna är svåra att slå fast, men Peter Dahm, verksamhetschef för intensivvården på Mölndals sjukhus, bekräftar bilden från Socialstyrelsen.

– Vi har inte lika långa vårdtider som i våras och vi ser att det är färre patienter som behöver tracheostomi, njurdialys eller bukläge.

Han tror att förklaringen är att vården har blivit bättre på att ta hand om covidpatienterna och på det sättet hindrat många från att bli IVA-patienter.

– Vi använder syrgas, kortison och blodförtunnande medel på ett bättre sätt. En del patienter får antiviral terapi. Alla de här sakerna har vi lärt oss från i våras, säger Peter Dahm.

Mildare förlopp

I rummet på covid-IVA på Sahlgrenska konstaterar Monica Löfgren att det känns som att patienterna inte har det lika svårt. Pia Löwhagen Hendén fyller i att även hon har en känsla av att förloppet är lite mildare.

– Men det är svårt att säga, vi har haft så få patienter hittills.

Det man har lärt sig sedan sist är att arbeta långsammare, ha tålamod.

– Allting tar lite längre tid med de här patienterna. Det svajar mycket och går mycket fram och tillbaka i förloppen. Vi är lite mer tålmodiga nu. Vi hetsar inte fram olika lösningar som kanske till och med kunde provocera patientens tillstånd. säger Pia Löwhagen Hendén.

Alla hjälps åt

Något som de alla uppskattar med att arbeta på en covidavdelning är stödet från andra delar av sjukhuset.

– Alla som arbetar med covidvården gör en fantastisk insats och samarbetet som finns mellan olika nivåer och verksamheter, inklusive alla kringfunktioner, är det som gör att vården fungerar så bra, säger Nina Bernhard.

– Ja, det är fantastiskt. När man ringer och behöver få saker att hända så går det undan. Vi behövde läkemedel och tio minuter efter att jag ringt det första samtalet var det här, säger Anette Spain.

Trots att sjukhuset är inne på andra vändan och det finns en stor trötthet upplever de att alla steppar upp när det behövs.

– Inga klagar när man behöver något. Alla är redo att hjälpa och det finns en stor ödmjukhet, konstaterar Anette Spain.

Text: Redaktionen SU
Publicerad: 02 december 2020 13:46
Uppdaterad: 27 maj 2021 13:44
Kategori: Nyhet

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.