Jessica Schiött: Sjuksköterskans helhetssyn – avgörande för hur vården hänger ihop

Sjuksköterskeyrket handlar om möten med människor och situationer som kräver kunskap, mod och ansvar – varje dag.

Det kan vara neonatalsjuksköterskan som vårdar ett för tidigt fött barn och samtidigt stöttar föräldrar i kris, oro och nyblivet ansvar – och genom sitt sätt att vara skapar trygghet där osäkerheten annars riskerar att ta över.

Det kan vara sjuksköterskan på vårdavdelningen som tidigt noterar en försämring och förhindrar en flytt till högre vårdnivå.

Det kan vara psykiatrisjuksköterskan som vågar ställa den svåra frågan – och därigenom förändrar hela situationen.

Och det kan vara den specialistsjuksköterska som fattar ett beslut som avgör om en patient blir trygg eller otrygg, sedd eller förbisedd. Det är så vården hålls ihop.

Det är något särskilt med den 12 maj. Det är Florence Nightingales födelsedag – den brittiska sjuksköterskepionjären som i mitten av 1800-talet, med mod och systematik, lade en grund för modern omvårdnad.

Florence Nightingale var inte bara en pionjär. Hon var förändringsledare, statistiker, utbildningsreformator och en tydlig röst för kvalitet och ansvar i vården. Hon såg sambandet mellan miljö, organisation, kunskap och patientens hälsa långt innan vi använde ord som patientsäkerhet eller systemperspektiv.

Att Sjuksköterskans dag firas just denna dag är ingen tillfällighet. Det är en påminnelse om var vi kommer ifrån – och om det ansvar vi fortfarande bär.

För mig är Sjuksköterskans dag ett tillfälle att stanna upp och se en profession som i dag är en synlig, kunskapsbärande och en avgörande del av hälso- och sjukvårdens utveckling.

Sjuksköterskor är en egen profession med akademisk grund, etiskt ansvar och ett tydligt mandat att leda, samordna och utveckla vården i team. Vår kunskap formar kvalitet, patientsäkerhet och kontinuitet.

När jag möter sjuksköterskor från olika delar av Sahlgrenska Universitetssjukhuset slås jag alltid av samma sak; bredden. Vi är ingen homogen grupp – vi är ett spektrum av expertiser. Avancerad klinisk omvårdnad, uppföljning och övervakning, forskning, undervisning, ledarskap i akuta situationer, etiska vägval och personcentrering i både det lilla och det stora.

Vi pratar ibland om omvårdnad som om det vore ett avgränsat område. Men omvårdnad är sammanhållande, den integrerar medicinsk behandling med människans behov, vardag och sammanhang, och hjälper teamet att få helheten att hänga ihop.

Sjuksköterskans bidrag i vården är förmågan att se helheten. Det handlar om att förstå hur kropp, psykiskt mående, social situation, kunskap, rädsla och hopp samspelar – och hur vården behöver anpassas därefter. Det är i denna helhetssyn som kvalitet skapas på riktigt.

Och mitt i allt – i tempo, ansvar och förändring – behöver vi ibland stanna upp och komma ihåg varför vi valde det här yrket från början.

Vi har alla möten som vi bär med oss. Det är möten som lade grunden till vårt yrkesval, eller som påminner oss om varför vi stannar kvar.

Jag minns ett sådant möte. Det var under en verksamhetsförlagd utbildning på en hjärt- och neonatalavdelning på Akademiska sjukhuset. Jag mötte ett tvillingpar som var måttligt för tidigt födda.

Jag minns inte längre exakt vad som hände, men jag minns känslan. Det var en känsla av meningsfullhet, av att vara på rätt plats och att kunna göra skillnad. Den känslan lade grunden för att jag därefter tillbringade 25 år av mitt yrkesliv inom neonatalvården.

Och kanske är det just dessa ögonblick som fortsätter att bära oss när vardagen är komplex och kraven höga.

Och det är därför Sjuksköterskans dag inte bara är ett firande – utan en påminnelse om vad som är kärnan i vårt uppdrag; att se människan, hålla helheten och ta ansvar för vårdens sammanhang, också när tempot är högt.

För mig handlar vägen framåt om tre saker som hänger ihop; att se sjuksköterskans kompetens och ansvar på allvar, att stärka kulturen vi arbetar i – teamen, ledarskapet och den psykologiska tryggheten – och att systematisera så att karriärvägar, forskning, arbetsmiljö och kompetensutveckling inte blir beroende av enskilda eldsjälar.

Det här bygger vi inte med en kampanj eller en temadag. Det bygger vi i vardagen, i mötet mellan patient och team och i hur vi organiserar vården tillsammans med andra professioner. Men den 12 maj ger oss en anledning att stanna upp och lyfta sjuksköterskans ansvar – som en självklar del av helheten.

Grattis till oss alla sjuksköterskor den 12 maj – och tack för det vi gör, varje dag!

Chefsjuksköterska Jessica Schiött har arbetat på Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan 2024. Hon har sedan 16 års ålder haft vården som sin arbetsplats, i roller som sträcker sig från undersköterska till sjuksköterska, specialistsjuksköterska och verksamhetschef. Hon drivs av patienternas perspektiv, av utvecklingen av vården – och av ett hållbart, närvarande ledarskap som stärker både profession och system.