30 april, 2026
Wassim Hanna: Mellan egyptiska mjälten och vikingasjukan
Hur formar vår bakgrund vår kliniska intuition? Wassim Hanna, specialistläkare på akutmottagningen på Östra sjukhuset, reflekterar över mötet mellan medicinska världar. Från tropiska parasitsjukdomar till svenska vårdtermer – och hur olika erfarenheter blir en styrka.
Wassim Hanna är specialistläkare på akuten på Östra sjukhuset. Foto: Paul Björkman/Sahlgrenska Universitetssjukhuset
December 2016. Mitt andra auskultationspass på akutmottagningen på Östra sjukhuset. Min underbara handledare skickade mig till en ”grön” patient, det vill säga ett troligen lätt fall som jag nog ska skicka hem efter avstämning med handledaren.
Jag undersökte patienten, som mådde helt bra. Det enda som skavde var att jag kände en resistens, hård massa, i nedre högra delen av buken. Jag sprang tillbaka till min handledare och beskrev fyndet. Då frågade handledaren mig vad jag tror är mest sannolik diagnos. Jag svarade självsäkert: ”Det här måste vara en förstorad mjälte!”
Jag minns fortfarande hur handledarens ögonöppnades med djup känsla av chock och förvirring! Och jag kunde nästan se att hen undrade om jag var dum i huvudet. Men hen samlade sig och frågade om jag kunde förklara hur mjälten, som ligger i övre vänstra delen av buken, kunde kännas nere till höger?
Svaret var enkelt; när mjälten förstoras blir det först caudalt (neråt) inriktning, tills det stretchar den phrenicocolic ligamenten (ledband mellan mjälten och mellangärdet), då blir det omöjligt att fortsätta mot vänster nedre kvadrant, därför ändras inriktningen mot mitten och sedan åt högersidan. Om mjälten fortsätter bli större hamnar den till slut i nedre högra delen av buken.
Jag misstänkte att detta var orsakat av Schistosoma mansoni, en parasit som penetrerar huden när man till exempel badar i förorenade vatten. Den kan orsaka förstorad mjälte, leversvikt och njursvikt.
För mig, uppvuxen och läkarutbildad i Egypten, var det solklart att splenomegali (förstorad mjälte) kan vara en orsak till en hård massa i nedre högra delen av magen. Utan behandling kan mjälten bli gigantisk och väga många kilo!
Jag har genom åren träffat många bönder från egyptiska byar som drabbats av dessa parasiter. Under min AT-tjänstgöring på Alexandria universitetssjukhus assisterade jag vid splenektomier, operationer för att ta bort mjälten.
Å andra sidan var det inte solklart för min handledare varför man ska tänka på mjälten i detta fall. En läkare som levt hela sitt liv i Sverige, har inte per automatik sett en enda parasitorsakad leversvikt eller rundmask i ögat – än mindre en egyptisk mjälte!
När vi tittar bredare ser vi förstås också en omvänd bild. Många läkare i Sverige med en läkarutbildning från utlandet kämpar ibland med sjukdomar eller tillstånd som är självklara här.
Ett exempel från början av min karriär i Sverige var mötet med en patient som menade att han hade inflammation i bukspottkörteln. I min värld, alla körtlar i buken producerar något, ett enzym eller hormon, men jag känner inte till körtlar som spottar något i buken.
Då kunde jag inte komma på något som förklarar patientens tillstånd förutom ”akut psykos”; en stackars patient som tycker att han har en körtel som spottar i sin buk! Ni kan gissa att det var en skrattstund när jag dubbelkollade detta med min handledare!
Pankreas, så som bukspottkörteln kallas överallt utom i Norden, kände jag självklart till.
En kollega berättade om mötet med en patient som skulle utredas för vikingasjuka. Kollegan trodde först att det handlade om hornliknande benutskott i pannan.
Min duktiga kollega visste såklart vad Dupuytrens kontraktur var, men kände inte till detta svenska namn på sjukdomen som innebär att fingrar låser sig i böjt läge.
Det jag vill lyfta här är ganska enkelt; vi behöver varandra. Våra bakgrunder, utbildningar, erfarenheter och referensramar gör att vi ibland tänker helt olika – och det är just i den olikheten vår styrka finns. När vi delar kunskap, frågar och förklarar växer både vi och våra kollegor.
Vi medarbetare är Sahlgrenska‑familjen, vi speglar det svenska samhället och rymmer många språk, erfarenheter och många sätt att se på världen. Om vi fortsätter att ta stöd i varandra, lyssna på varandras perspektiv och våga dela både kunskap och misstag – då blir vi ännu starkare. Och våra patienter blir ännu tryggare.
PS: Jag bad redaktören att inte korrigera ”för mycket” och lämna dem flesta grammatiska fel och konstfattiga uttryck kvar, som en påminnelse till mig själv att jag alltid har något att lära mig!
Wassim Hanna är specialistläkare inom akutsjukvård på akutmottagningen på Östra sjukhuset. Han kom från universitetssjukhuset i Alexandria, Egypten till Sverige 2014 för att gästforska på Umeå Universitetssjukhus. Han har jobbat på Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan 2017 och fick sin svenska läkarlegitimation 2019.