Veckans avdelning: 353, hematologi och tromboembolism

– Nu ska vi ha överlämning från natten, säger sjuksköterskan Monika som har arbetat på avdelningen sedan 2009.

Hon styr stegen mot sjuksköterskeexpeditionen och får sällskap av undersköterskorna Belinda, Jinjiao och Hanna. Tillsammans utgör de dagens Team 2, och de ansvarar för sex rum med totalt åtta patienter.

– Jag bytte sida idag, så jag behöver uppdatera mig på vilka patienter vi har, säger Monika.

Avdelning 353 på Östra sjukhuset består av två korridorer. Den ena har lite mer fokus på hematologi och den andra på trombos – men här hamnar egentligen alla möjliga invärtesmedicinska patienter. Sist Monika arbetade var hon på hematologisidan, i dag är hon på trombos. Jinjiao och Belinda känner däremot igen de flesta.

– Det är bara två nya, säger Jinjiao.

På sjuksköterskeexpeditionen sitter en stor, interaktiv tv-skärm – en Pulstavla där teamet kan se och fylla i information om patienterna. På flera av dem står det fallrisk, på andra står det också undernäring. Underliggande sjukdomar som patienterna har, till exempel reumatism eller diabetes, noteras också på pulstavlan så att alla har koll. Likaså dagliga kontroller av till exempel vikt eller blodvärde.

– Hade ni en bra nationaldag?

Det är vårdenhetschef Annika Anserius som frågar sina medarbetare, som samlats för morgonmöte i lunchrummet.

– Vi har fyra överbeläggningar i dag, fortsätter hon. Kommer det några patienter från väntelistan?

– Nej, svarar någon.

– Har vi några patienter som planeras hem idag?

– Ja, en säker.

– Vårdplaneringar?

– En klockan ett och en klockan två.

– Vi ska också kalibrera glukosapparaterna i dag. Men det var väl allt. Nu kör vi den här onsdagen, i solen!

Förmiddagsbestyren börjar. Belinda, Jinjiao och Hanna hjälper patienter till toaletten, bäddar sängar, tar prover. De hjälper patienterna att duscha, komma upp i rullstol och fyller i deras vätskelistor. Mycket ska ordnas innan det är dags för frukost. Monika kommer och viftar med en post-it.

– Belinda, ringer du transport? Hon på rum 9 ska till KAVA.

Belinda nickar och pilar iväg.

Inne på en av salarna kämpar Monika med ett blodprov.

– Vi har såna här nya nålar som visar om man får blodsvar, och jag får blodsvar, men det kommer inget. Jag är hemskt ledsen, men jag får sticka om, säger hon till sin patient.

– Det gör inget. Jag vet att jag är svårstucken. Förr var jag blodgivare, men nu vill inte blodådrorna mer, svarar patienten.

Hon längtar hem, till barnbarn och barnbarnsbarn. Kanske blir det hemgång imorgon.

Ute i korridoren rullar frukostvagnen ut.

– Vi får sådana här smarta lappar, säger Belinda och visar en utskriven lapp. Här står det att han vill ha kaffe med mjölk, och att han ska ha förtjockningsmedel i juicen. Så vi behöver inte fråga varje dag.

Vätskelistan är fortfarande med.

– Ofta ska vi notera hur mycket patienterna har druckit och ätit. Sedan kan vi visa listorna för vår dietist som kan hjälpa oss att beräkna om de behöver mer eller mindre av något. En del behöver mer kalorier, till exempel.

Dietisten är inte anställd på avdelningen, utan på Dietistmottagningen, men just nu pågår ett projekt där man tittar på vilken effekt det har att knyta en dietist till avdelningen.

– Det handlar både om hur vi kan förbättra vårdkvaliteten och arbetsmiljön, säger vårdenhetschef Annica Anserius.

Läkemedelsrummet är sjuksköterskornas domän. Här står Monika och kollegorna Amanda och Sameh och förbereder patienternas mediciner.

– Det här är den bästa arbetsplatsen jag har varit på, säger Monika, som arbetat i vården sedan 1977. Vi har bra sammanhållning, vi hjälper varandra, det är många skratt. Vi har bra kommunikation med doktorerna. Jag trivs jättebra.

Sommarperioden har börjat. I vanliga fall har avdelning 353 hela 28 vårdplatser, men under sommaren stängs några ned. I år sammanfaller det med att avdelningen har börjat med dagvård. Varje vardag kommer en handfull patienter till avdelningen för att få till exempel cellgifter mot lymfom. De stannar under behandlingen, som oftast tar ett par timmar. Sedan får de åka hem, med en ny bokad tid om det behövs. Sjuksköterskan Stina ansvarar för dagvården, i dag tillsammans med kollegan Ann som går bredvid. Klockan halv nio har första patienten kommit – men inte läkemedlen hon ska få.

– Hon ska få cytostatika, men jag undrar verkligen varför det inte har kommit än, säger Stina.

Då kommer plötsligt en man med flera limegröna lådor på en vagn.

– Där är de ju!

Annika Anserius tar en vända i korridoren. För några år sedan flyttade hon hit från Karlstad för att bli chef på 353.

– På sjukhuset i Karlstad hade jag arbetat många år och blev hemmablind till slut. Jag ville helt enkelt prova något nytt. Det känns väldigt bra att få arbeta som vårdenhetschef på en avdelning tillsammans med fantastiska medarbetare, två spännande specialiteter och dessutom flera andra intressanta diagnoser. Det är en förmån för mig att få leda en arbetsgrupp som arbetar tillsammans för att nå målen och stöttar varandra för att bedriva god vård. Jag har aldrig ångrat mitt val att börja på 353:an, säger hon.

Klockan är nio. Äntligen får personalen ta en kopp kaffe. Många har med en egen smörgås eller häller upp en tallrik fil och flingor. På avdelning 353 tillämpas önskeschema, vilket innebär att man lägger sitt schema själv. Monika, till exempel, jobbar nästan aldrig natt. Däremot gör hon både dag- och kvällspass och arbetar två av fem helger.

Blir du aldrig sugen på att jobba dagtid på mottagning?

– Nej, jag gillar inte det. Jag vill ha den här kontakten med patienterna, följa deras mående och förhoppningsvis se en förbättring, säga hejdå när de åker hem. Visst, vi har patienter som aldrig åker hem. Men det är så det är.

Patienterna är från 16 år och uppåt. Ibland kommer nyförlösta kvinnor som fått blodpropp efter förlossningen. Men det vanligaste är sköra, multisjuka äldre. Många längtar hem, och den längtan är inte alltid lätt att hantera. Särskilt inte när det blir uppenbart att patienten aldrig kommer kunna komma hem, utan behöver flytta till ett boende.

– Ofta hjälper det att sitta en stund och bara prata. Det får man ta sig tid att göra, säger undersköterskan Hanna.

– Det är faktiskt en anledning till att jag gillar att jobba helgerna, säger Monika. Det är mindre stress då, inga ronder till exempel. Då hinner man sitta och prata. Sedan har vi ju sjukhuskyrkan också, som har mycket mer tid än vi att prata. De kommer upp varje vecka och fångar upp vilka som är i behov av samtal.

Det är många läkare på ronden i dag. Förutom överläkare och specialistläkare deltar också AT-läkare och studenter.

Emad är anställd som underläkare på avdelningen.

– Det är en jättetrevlig arbetsplats. Inget att klaga på, säger han.

– Du kan inte säga något annat nu när överläkarna sitter här, skrattar en av kollegorna.

Cirka två gånger i veckan händer det att en patient dör på avdelning 353.

– Det brukar bli fint, säger Monika. Oftast är det ju väntat. Men det blir alltid bäst om läkaren har hunnit ha ett brytpunktssamtal innan. Det är viktigt för både patienten och de närstående att få veta hur det ligger till, att vi inte kan göra så mycket mer, så att man kan planera för den sista tiden i livet, säger hon.

Efter ronden kommer en arbetsterapeut och en fysioterapeut till avdelningen för att stämma av med teamet. Alla samlas återigen på sjuksköterskeexpeditionen och tar en titt på pulstavlan för att se vilka patienter som kan behöva en bedömning av aktivitetsförmågan.

– Vi hjälper till att planera för tiden efter sjukhusvistelsen, genom att ta reda på vad patienten hade för förmågor innan de kom hit, och hur det ser ut nu, förklarar arbetsterapeuten Anna.

– Vi pratar och ställer frågor, men vill gärna se dem i aktivitet också, säger fysioterapeuten Susanna.

Långt ifrån alla teamets patienter är redo för bedömning. De är antingen i för dåligt skick, eller har varit för kort tid på avdelningen för att bedömningen ska bli relevant. Men en man är det.

– Kommer du upp till stående, frågar Susanna.

– Jajamen, säger mannen och reser sig med stöd mot en rullator.

– Känner du dig yr?

– Nä då.

Mannen promenerar lite i korridoren.

– Det är bra att komma igång så du klarar trapporna sedan när du kommer hem, säger Susanna. Hur går det?

– Det går bra. Men ni ställer många konstiga frågor.

Fakta: Avdelning 353

353 är en internmedicinsk avdelning med inriktning mot tromboembolism (blodproppar) samt hematologi (tumörsjukdomar i benmärg och lymfkörtlar). Avdelningen tar också emot patienter med andra internmedicinska sjukdomar, som till exempel olika typer av infektioner, utredningar av oklara symtom, hjärtsvikt och njursvikt.

Antal medarbetare:

23 sjuksköterskor, 28 undersköterskor, 2 sjukvårdsbiträden, 1 ekonomibiträde, 2 samordnare, 2 sektionsledare, 1 receptarie (anställd via Vårdfarmaci).

Läkarna som arbetar på avdelningen är anställda på sektionen för sektionen för hematologi och tromboembolism.