Tuffa beslut under pandemin – då finns risk för etisk stress

På ett sjukhus hör det till vardagen att som medarbetare eller chef ställas inför olika svåra beslut.
Det finns en vana vid det, och mycket erfarenhet. Men i en pandemi som denna, med väldigt många patienter som behöver intensivvård och slutenvård, ställs mycket på sin spets.
Att inte kunna göra allt det man i vanliga fall skulle kunna göra för en patient, kan leda till vad som brukar benämnas som etisk stress.

Etiskt stress är en riskfaktor

Både sjukhusets pandemigrupp och den så kallade omfallsanalysgruppen, som har bildats under pandemin för att identifiera och analysera risker på sjukhuset, pekar på etisk stress som en stor riskfaktor under pandemin.

Chefläkare Anne Olmarker sitter med i sjukhusets etiska råd och i omfallsanalysgruppen. Hon ser att det är viktigt att det finns ett klimat i verksamheterna där man stöttar varandra, särskilt i en extrem situation som denna då prioriteringarna är mycket tuffare än de vanligtvis är.
– Att prioritera i akuta sammanhang är vad doktorer gör. Erfarna doktorer har gjort det länge, men unga doktorer kan hamna i ett läge där man känner att man inte räcker till. Det är viktigt att vi har ett klimat i våra verksamheter där man stöttar varandra, säger Anne Olmarker, och påpekar att etisk stress inte bara uppstår i prioriteringssituationen.

– Det blir påtaglig för precis alla i vården när man känner att man inte räcker till på det sätt man skulle önska. Är det väldigt pressat så blir det en stress i alla personalkategorier, särskilt om man ser att man inte kan vårda på rätt vårdnivå.

Hon minns själv en situation då hon för första gången skulle göra en svår bedömning hon inte gjort tidigare – och fick med sig en viktig lärdom.
– Jag var lite stressad och bad efteråt en äldre kollega att titta på min bedömning. Han läste, sa att det såg bra ut och sa sedan bestämt till mig: ´man gör så gott man kan, mer kan man inte göra´. Just det tror jag att vi verkligen måste komma ihåg. Att komma ihåg att prioriteringarna alltid är svåra och särskilt nu, vi måste vara ödmjuka inför det och inte döma oss själva eller andra.

Viktigt att ställa frågan

Runt om på sjukhuset arbetas det på olika vis för att minska den etiska stressen. Det kan vara allt ifrån att schemalägga tid för debriefing eller samtal med kollegor eller chefer, eller att använda sig av digitalt stöd för att patientmöten. Sjukhusets chefläkare har nyligen bjudit in till två kommande dialogmöten med verksamhetscheferna för att fånga upp behov av stöd och ställa frågan – vilket stöd behöver ni? En viktig fråga att ställa även till den enskilde.
– Som enskild person har jag kanske inte tid eller möjlighet att söka reda på var jag ska vända mig om jag behöver prata. Men om chefen säger att nu ska vi schemalägga tid att sitta ner, då är det skillnad, säger Anne Olmarker.

Sjukhusdirektören: ”Vi ser att svåra prioriteringar görs”

Omfallsanalysgruppen ser även att medarbetare ibland ställer sig frågan – är ledningen medveten om de tuffa prioriteringar som behöver göras?

– Vi ser att svåra prioriteringar görs dagligen i verksamheterna och det är också något vi diskuterar på ledningsgruppen. Frågan om etisk stress har hög prioritet. Våra medarbetare gör ett otroligt viktigt jobb och vi måste stötta dem i det. Jag har fullt förtroende för professionerna och deras förmåga att göra kloka prioriteringar. För att kunna göra dessa prioriteringar krävs att medarbetare och chefer känner trygghet och får det stöd de har behov av, säger professor och sjukhusdirektör Ann-Marie Wennberg.

Många vittnesmål från medarbetarna

Vid sjukhuset finns Etiskt forum, som arbetar för att öka kunskapen och tillämpningen kring etiska värderingar i arbetet. Cecilia Lundmark är sjuksköterska och etisk vägledare på Etiskt forum.

Hon har mött flera vittnesmål från medarbetare som berättat om frustration och känslor av otillräcklighet. Några av dem har hon delat med sig av i en tidigare krönika i Sahlgrenskaliv.

– Övergripande kan man säga att etisk stress uppstår när vi vet vad vi vill och kan göra i ett normalt läge, men nu inte har möjlighet att göra det på grund av organisatoriska begränsningar. De etiska koder vi har som läkare eller sjuksköterskor kolliderar med verkligheten, för man kan inte göra den skillnad som man har som drivkraft att göra, säger Cecilia Lundmark.  

Pågår en sådan situation under lång tid, utan möjlighet till återhämtning eller reflektion, kan vad som brukar kallas för en moral injury uppstå.
– Det blir så många berättelser som lagras den enskilda personen, att man mer eller mindre får en form av posttraumatiskt stressyndrom.

Olika personer drabbas olika, och behöver också olika sätt att återhämta sig. Men det finns en faktor som är absolut nödvändig för att minska den här typen av stress: att ha ett öppet klimat och att prata med varandra.
– Att få sitta i en grupp och höra någon annan säga att ´jag känner samma som du. Du gjorde allt du kunde utifrån rådande situation´, det är oerhört viktigt. Men även att man har ledningens stöd och kan lita på att de beslut jag fattar inte kommer att hållas emot mig, säger Cecilia Lundmark.

Tillit och trygghet viktigt

Det som är svårt att prata om får inte tystas ner och undvikas – istället måste utrymme skapas för samtal om svåra beslut. Det säger förste chefläkare och professor Per Karlsson.
–Det är oerhört viktigt att erbjuda stöd i form av exempelvis debriefing och coaching, att verkligen kunna förmedla att ´du har fattat rätt beslut och jag stöttar det´. Vi skapar tillit och trygghet både genom att lita på varandra och att genom uppmärksamma de svåra beslut som vi måste ta.

Han leder en sjukhusövergripande prioriteringsgrupp med representanter från områdeschefer, chefläkare, etiskt forum, IVA-, Operations- och slutenvårdsresurs. Gruppen finns till för att stötta i de beslut som behöver tas till följd av pandemin.
– Syftet är att lyssna vid de tillfällen då resurserna inte räcker till och ha en dialog för att komma fram till vad som är rimligt att göra och hur man prioriterar på ett värdigt och klokt sätt. Vi finns till för att lyssna in de svårigheter som finns och vara ett bollplank i svåra situationer.