4 november, 2021

Sveriges riktlinjer för postcovid imponerar ute i världen

Det berättar Sahlgrenskaöverläkaren och professorn Katharina Stibrant Sunnerhagen som själv varit med och tagit fram riktlinjerna, och som nyligen föreläste om den svenska modellen för WHO Europa.

– Det finns absolut de som ifrågasätter Sveriges hantering av den akuta behandlingen av viruset – att Sverige hade en hög dödlighet i början och att vårt samhälle varit så öppet. Men när det gäller postcovid har vi en helt överlägsen struktur som andra länder är imponerade av, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen.

Hennes specialitet som läkare och professor är rehabiliteringsmedicin, och hennes forskning har till stor del handlat om rehabilitering efter stroke. Förra hösten blev hon kontaktad av nationella kunskapsstyrningen som behövde ta fram riktlinjer för hur personer med postcovid ska få den vård de behöver. Postcovid innebär att personer som haft covid-19 har symtom trots att infektionen är över, eller att de rent av får symtom långt efter att de blivit friska. Personerna kan behöva behandling, uppföljning och rehab, ibland under en lång tid.

– Jag var med och tog fram riktlinjer som Socialstyrelsen och SKR nu är överens om, och som alla regioner i Sverige har fått anpassa efter sina förutsättningar, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen.

Nyckeln: olika vårdnivåer

I korthet handlar riktlinjerna om att skapa olika vårdnivåer. De med lindriga symtom på postcovid kan få bra hjälp genom 1177 och blir oftast friska. De med snäppet svårare symtom kan få hjälp i primärvården. Vid behov kan primärvården remittera till specialistvården, exempelvis Sahlgrenska Universitetssjukhusets postcovidmottagning, Denna trappa av vårdinstanser är unik för Sverige, menar Katharina Stibrant Sunnerhagen.

– Vi var fyra experter från olika nationer som presenterade våra länders strategier för WHO i början av oktober, och organisationen har ett 50-tal medlemsländer. Inget annat land har lika tydliga riktlinjer som Sverige, säger hon.

WHO-konferenser av det här slaget anordnas för att medlemsländerna ska kunna byta erfarenheter med varandra.

– Sedan ser det förstås ut i olika länder. Moldavien och Turkmenistan har inte samma förutsättningar som Sverige. Å andra sidan skiljer sig faktiskt förutsättningarna åt även mellan Sveriges regioner. I Västra Götaland har primärvårdens arbetsterapeuter en viktig roll, men nu har jag förstått att alla regioner inte ens har arbetsterapeuter i primärvården. Det är bland annat därför det är viktigt att ha en nationell strategi, som alla regioner får anpassa efter vilka resurser de har.

Sahlgrenskaliv har fått frågor om den här artikeln. Här svarar professor Katharina Stibrant Sunnerhagen och redaktör Maja Larsson.

Katharina Stibrant Sunnerhagen: ”Jag beklagar verkligen att så många mår dåligt i sin postcovid, och jag vet att vården ser väldigt olika ut i olika regioner. Det är slitsamt att söka vård gång på gång när man är trött och sjuk. Men det jag talar om i artikeln, och det jag har föreläst om för WHO Europa, är de riktlinjer som Socialstyrelsen och SKR föreslår att Sveriges regioner ska följa. Sådana riktlinjer har inget annat land. Det är upp till varje region att själv besluta vilka delar av riktlinjerna man vill införa, och när. I exempelvis Västra Götalandsregionen fattade man beslut om att införa riktlinjerna strax före sommaren – det är med andra ord ett ganska nytt arbetssätt, som kan ta tid att vässa tills det fungerar. Jag vill också tillägga att postcovid-mottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har flera specialiteter knutna till sig.”

Maja Larsson: ”Sahlgrenskaliv publicerar ofta artiklar om medarbetare som är ute i världen och berättar om saker de har åstadkommit, som en ny behandling, forskning eller nationella riktlinjer. Kommentarer till artiklar som är sakliga och tillför något i debatten granskas och publiceras under kontorstid enligt regler för kommentarer.”

Text: Maja Larsson
Publicerad: 04 november 2021 09:59
Uppdaterad: 08 november 2021 10:28
Kategori: Nyhet

Senaste kommentarer

Jenny skriver:

Så jobbigt att läsa den här artikeln när man har kämpat i 1,5 år snart utan att få utredas för de symptom man har efter Covid. När jag insjuknade fick jag inte ens ta ett test trots att jag sökte akut vård vid två tillfällen och min man låg inlagd med bekräftad covid på sjukhuset samtidigt. Däremot skrevs coviddiagnosen in i min journal av undersökande läkare eftersom symptomen va så tydliga.

Ingen lyssnar när man söker hjälp och alla läkare svarar att det är mycket man inte vet idag men att de inte kan hjälpa till. Har aldrig känt mig så misstrodd och uppgiven i kontakt med svensk sjukvård. Den som till slut lyssnat och försökt hjälpa mig är en astmasjuksköterska på den lokala vårdcentralen. Hoppas att Sahlgrenska kan sprida sina kunskaper till övriga Sverige eller ta emot patienter från hela landet. Lika vård för alla!

Ulrika Bengtsson skriver:

”Sådana riktlinjer har inget annat land.”

Det betyder nu inte att de är något att vara stolt över. Sitter i som styrelseledamot i en medicinsk förening. Vi fick riktlinjerna under remissrundan. Jag var för sjuk för att ge input, men såg dem. Föreningen avböjde att kommentera, de hann inte då tiden var väldigt kort, men man undrade i princip vilket stöd de skulle bli i praktiken, vagt och otydligt! Det jag minns jag reagerade på då var att det fortfarande var så stort fokus på psykisk ohälsa, som vårdgivaren uppmanades ha i åtanke under i princip varje delrubrik.

Att efter den vårdskandal som pågick hela 2020 och även delar av 2021, där tunnelseende vårdgivare massdiagnosticerade tiotusentals personer med psykisk ohälsa; för allvarliga kroppsliga och mätbara symtom, fortsätta vinkla mot psykisk ohälsa är anmärkningsvärt. Nog har vi mått psykiskt dåligt; svårt funktionsnedsättande sjukdom knäcker en människa till slut. Vårdens bemötande kan dock ha varit den allra viktigaste orsaken till hur många lidit psykiskt. Vi har många historier att dela. Många vårdtrauman. Jag har själv blivit chockad över hur låg nivå det varit på både kunskapsnivå, vilja och bemötande.

Mot bakgrund av detta blir väldigt magstarkt att lyfta riktlinjer för omhändertagande vid postcovid som överlägsna, när vården i sig är långt ifrån överlägsen gentemot andra länders; tvärtom ligger Sverige långt efter.

Tyvärr är det nog också så; att förtroendet för vården är skadat, ibland fullständigt förbrukat, hos många av dessa tiotusentals personer med postcovid. Som tidigare nämnt, vi talar om vårdtrauman. Och trauman tar som bekant tid att läka. Så det vore bra om man undvek slå sig på bröstet från vårdens sida, och började agera för att verkligen laga det skadade förtroendet istället.

Emma skriver:

Den här artikeln måste blivit publicerad fel dag, den måste vara ett första april skämt! Sverige ligger hästlängder EFTER andra länders hantering av postcovid

Johan skriver:

Jag blir så oerhört provocerad av den här artikeln. Varför måste vi i Sverige alltid framhäva oss som att vi är bäst på allt? Varför inte visa mer ödmjukhet och ta till oss av det andra länder gör bra?
När det gäller den svenska Post-covid vården kan jag, och många med mig intyga att den verkligen inte varit bra. Framförallt inte för oss som blev sjuka tidigt (jag hoppas verkligen det är lättare för andra som blir sjuka nu att få rätt hjälp tidigt).
Ändå står den som är ansvarig för att tagit fram strategin i den här artikeln och skryter om hur bra vi i Sverige är och hur vi har en ”överlägsen struktur”. Jag förstår verkligen inte behovet av att skryta när man inte verkar kunna städa på sin egen bakgård.
Jag har kämpats och stångats med just den regionen som hon som nämns i artikeln är ansvarig i. Just den regionen har av Svenska Covidföreningen och av oss långtidssjuka fått särskilt mycket kritik för dess ovilja att lyssna på oss patienter och våra erfarenheter.
I veckan fick jag komma till en kardiolog på KS Solna. Det märks att KS haft en seriös Post-covid mottagning för man får ett helt annat bemötande och det finns en helt annan kunskap och förståelse. Nu har tyvärr den mottagningen, som var sveriges första/främsta och en av få i sitt slag lagts ner…

Jenny Olsson skriver:

Både min son och jag är sjuka i postcovid sedan mars 2020, vi har fått slagit för minsta lilla hjälp och det finns ingen som helst sammanhållen vård för postcovidpatienter i Gävleborg. Jag förvägras POTS-utredning trots uppenbara symptom, min son saknar fortfarande luktsinne och den enda hjälp han fått är en länk till en hemsida. Under hela sjukdomstiden har läkare ignorerar, negligerat och varit ointresserade av att ta reda på vilka symptom postcovid ger och hur de kan lindras. Jag har mötts av psykologiserande istället för att se att mina besvär är orsakade av ett virus. Vi i Sverige har ingen organiserad vård kring postcovidpatienter som inte legat inlagda på sjukhus, iaf inte i Gävleborg, kom för tusan inte och ge sken av någonting annat.

Emma Moderato skriver:

”Sådana riktlinjer har inget annat land”. Postcovidriktlinjer som i princip beskriver att vården har olika nivåer- som att det vore något nytt? De oprecisa skrivningarna om ”strukturerat omhändertagande” i Socialstyrelsens material verkar inte heller ha lett till särskilt mycket verkstad i regionerna, vilket vi varnade för redan under remissrundan. Och de främjar verkligen inte en jämlik vård.

Jag har läst betydligt mer innehållsrika och konkreta riktlinjer/kunskapsstöd från andra länder. Sveriges är tunt vad gäller kunskap/forskning om postcovid och praktiska råd till kliniker.

Vi har vid ett flertal tillfällen informerat RPT i VGR att det är den region vi får flest patientklagomål från. Primärvården känner inte till riktlinjerna. Patientinformation saknas. Och den enda mottagning som (oss veterligen) finns på sjukhusnivå har ett begränsat upptagningsområde. I praktiken står en mängd postcovid-patienter i VGR utan hjälp eller vård. Mot denna bakgrund blir det ett hån mot patientgruppen att publicera en sådan självförhärligande artikel.

Emma Moderato
Sekreterare i Svenska Covidföreningen

Amanda skriver:

Jag har fått fruktansvärt dålig hjälp. Är ett år in i ett smak och luktsinne som är så förvrängt att jag knappt kan äta något längre. Jag tappar i vikt och har gått in i en depression. Får absolut ingen hjälp. Hur kan du säga att vården fungerar för oss som lider av post-covid när den uppenbarligen inte gör det? Mörkerantalet är dessutom jättestort eftersom vårdcentralerna vägrar ta oss på allvar så skrivs det heller inte in i våra journaler vad vi lider av.

K Jo skriver:

Jag är undantaget som bekräftar regeln!
Jag tillhör Region Östergötland och jag är en av ”de lyckligt lottade” som har haft turen att få professionell hjälp genom hela min Covid-resa. Testades positivt i april 2020 och alltsedan dess är jag djupt imponerad av hur vården har tagit sig an denna för oss alla nya sjukdom som post-covid är. Det rehabteam som jag tillhör på Postcovidmottagningen på US i Linköping har gjort en individuell plan för hur jag bäst ska rehabiliteras och för den hjälp jag får är jag evigt tacksam.
Med dessa ord vill jag belysa att det går att bygga upp en fungerande postcovidmottagning. Vi som har haft turen att få komma till mottagningar som fungerar måste lyftas fram som goda exempel på att det går!
Det som fattas är resurser att betala och bemanna rehabteam, jag är övertygad om att det finns många duktiga och kompetenta personer inom vården som skulle kunna hjälpa oss långtidssjuka om dom bara fick mandat och resurser att så göra!

Carro skriver:

Det är skrämmande att en person får uttala sig så felaktigt. Strukturen kanske ser ut så men i verkligheten fungerar det inte alls. För det första är det svårt att ens bli trodd i primärvården. Att symtom som bröstsmärtor, andnöd och rusande puls bedöms som psykologiskt är inte ovanligt. Själv har jag fått kämpa för att få hjälp, trots att jag testat positivt för covid-19. Var är de patienter med långtidscovid som tycker att det har fungerat bra?

Åsa Kristoferson Hedlund skriver:

Den här artikeln är ett – inte med sanningen överensstämmande – utspel där Katarina Stibrandt Sunnerhagen i pricip hyllar sig själv.

Sveriges riktlinjer – som KSS var med och arbetade fram – möttes av stor kritik från många remissinstanser. De är dåliga och otydliga. De missar tex att olika postcovid-tillstånd ska diagnostiseras multidisciplinärt av organspecialister innan rehabilitering, för att man ska kunna veta vad man ska behandla och hur. Och inte minst vilka risker som finns vid olika sorters rehabilitering. Klagomålen på VGR där KSS jobbar är dessutom omfattande från postcovid-patienter. Det är den region där patienterna är mest missnöjda, för att de inte får tillgång till utredningar. Överlag är Sveriges postcovid-vård obefintlig till i bästa fall undermålig. Det fanns en mottagning i Stockholm som på allvar satsade på kunskapsbyggande om underliggande sjukdomsmekanismer, men den stängdes nu i veckan. Samtidigt pekar prevalensdata på att ca 100 000-200 000 svenskar kan ha drabbats.

Sist men inte minst ska tilläggas att Sveriges riktlinjer alltså inte är överensstämmande med WHOs rekommendationer. Där rekommenderas just den multidisciplinära diagnostik – som KSS alltså inte rekommenderat – för att utveckla kunskap om vad patienterna faktiskt lider av.

Rehabmedicin är ett viktigt område, och inom det är säkerligen KSS kompetens stor. Men diagnostiken måste komma först. Det handlar om patientsäkerhet.

Mvh Åsa Kristoferson Hedlund
ordförande Svenska Covidföreningen

Lisette Sticher skriver:

Jag sökte min rehab vård själv!!! Annars hade jag nog inte mått så bra idag!!! (Covid-19,maj/juni 2020).

Mathilda skriver:

Fråga alla som har drabbats av långtidscovid hur den här sk ”vårdkedjan” har fungerat för dem. Det kanske ser fint ut på papper, men den vård som erbjuds har inte förutsättningar att hantera den komplexa paraplydiagnos som långtidscovid faktiskt är. Multidisciplinära tvärprofessionella mottagningar som samlar specialistkompetens inom lung, neuro, infektion, kardiologi osv är vad som krävs för att kunna identifiera vad som pågår i patienternas kroppar.

När patienter ska skickas mellan olika instanser utan att ngn riktigt har ansvaret för att patienten får rätt vård så skapar man en ohållbar situation där man varken hjälper patienten eller gynnar lärandet.
Fruktansvärt kostnadsineffektivt och skapar ett enormt personligt lidande, för såväl drabbade som anhöriga.

Har man inte lärt sig i Sverige ännu: det är dyrt att låta undersöka människor, men det är ännu dyrare att låta folk vara sjuka.

Sofia skriver:

Så bra att sprida en bild som verkligen inte stämmer! Flera regioner som inte har speciella kliniker eller vill hjälpa oss som lider av post-covid. Blev sjuk i mars 2020 och fortfarande måste jag slås för att få hjälp. Jag undrar om det ingår i modellen att sätta psykiska diagnoser istället för post- covid? Ingår det även att säga att post-covid inte finns. Och slutligen, säga till patienterna att de hittar bara på och att man bara ska skärpa sig. Blir bestört av detta, när bilden verkligen inte stämmer. Jobba på att få modellen att fungera i alla delar av Sverige och att de fungerar i verkligheten!

Angelina skriver:

Är det här ett skämt eller vilken vård för postcovid?
Har varit sjuk 1år sen sen 1november 2020 och jag har stått över ett halvår för att komma till Danderyd förra veckan och fått veta att där pratar man om mat, stress och mediterar?!
Jag trodde man skulle få hjälp me prover osv. Eftersom läkarna på vårdcentralerna inte vill hjälpa en eller intresserad av det och vill överlåta allt till Danderyd sjukhus rehab och göra tester men dom gör ju inte ens det?!
Vart ska vi med postcovid få hjälp på riktigt?

Lisa Johansson skriver:

Hej!
Blir förvånad när jag läser att vi med postcovid i Västragötalandslän får så bra hjälp. Vad är det för hjälp man kan få via 1177? Ringt flera gånger dom har hänvisat till min vårdcentral. Arbetsteraput jag träffat har ingen kunskap på området utan vi provar oss fram. Min läkare vill inte se sammbandet med min covidinfektion (testad posetiv) och de symtom jag har idag. Han hävdar att jag lider av utmattningssydrom samt oro ångest. Tycker det är konstigt att jag själv inte upplever oro ångest. Där emot har jag varit mycke lessen, arg och frustrerad. Insjuknade 7 april -20 och är fortfarande inte återställd, sjukskriven 50%. Har symtom: fatiug, hög tinnitus, kognetiva problem, minnesstörningar, synpåverkan, blåsljud hjärta, domningar /känselbortfall ansikte, påverkan smak/lukt, yrsel, värk muskler/ leder, får lättare infektioner, afasi.
Min blid av postcovidvården i Västragötalands län är en helt annan än den jag läser om i denna artikel. Önskar att det skulle fungerar som det står i artikeln.
Mvh Lisa Johansson Hunnebostrand

Johan Moir skriver:

Jag kan inte förstå hur ni kan publicera en sådan här okritisk artikel när vi som är drabbade har fått kämpa så enormt för att få rätt hjälp iöverhuvudtaget. Jag själv hör till just Katharinas region VGR och har mest kastats mellan olika specialister och inget helhetsansvar. Dessutom blivit bemött väldigt illa på många ställen längs vägen. Erbjudits rehab som inte gett positiva resultat innan man varit färdigutredd osv… Vi är MÅNGA som drabbas av den extremt dåliga samordningen och det är dags att ni lyssnar på oss nu!!!

Christina skriver:

Tyvärr blir det vilseledande då det inte fungerar i alla regioner!
Postinfektiöst covid-19 har jag och jag blev sjuk för 10 månader sedan och har sakta blivit bättre men hos oss i vår region så finns ingen att remittera vidare till. Min läkare på hälsocentralen har vart fantastisk vill jag tillägga, stöttande och lätt förtvivlad över att hon inte kunnat hjälpa mig. Men trots andningsbesvär, vilopuls på 120 som plötsligt sjunkit till 35 dagligen, återkommande feber, svimningar och en massa andra symtom så har inga tester eller prover tagits och som sagt så remitterades jag ingenstans för det fanns ingenstans att skicka remissen till. Riktlinjerna låter fantastiska så ingen skugga ska falla på er som framarbetat denna men det blir ju helt fake att tillstå att hela Sverige anammat och arbetar utifrån detta till världen där ute.
Jag bor i region Gävleborg.

Jag tycker det är viktigt att belysa dem enorma skillnaderna!

Anna skriver:

Hej,

Jag är ledsen men den här artikeln visar egentligen bara hur duktiga man är här i Sverige på att skriva ner och beskriva fungerande strukturer. Hur dessa sedan (inte) implementeras säger man inget om.

För oss som lever med långtidscovid sedan mycket lång tid (17 månader för egen del) känns det som ett hån att skryta om något som i praktiken fungerar så vansinnigt dåligt.

Maria skriver:

Det är 5 november idag och inte 1 april.
Ett hån mot oss som drabbats av PACS.
Tacksam om ni skriver en artikel som beskriver hur olika vården ser ut för oss som är drabbade.
Samt att ni publicerar de kommentarer som ni fått in idag från oss drabbade. Vet att många har skrivet till er men inget är publicerat

Ulrika Bengtsson skriver:

Men detta kan inte vara seriöst menat? Det finns EN postcovidmottagning i landet värd namnet, och det är den i Sthlm. VGR är under precis all kritik. Hur kan en hylla Sveriges insatser som ”överlägsna” utan att personer som lever med postcovid sedan över 18 månader blir tillfrågade om sin åsikt? Uppmanar #sahlgrenskaliv , samt alla som är en del av forskning och vård kring postcovid att kontakta Svenska Covidföreningen. Fråga oss patienter och jag garanterar er att ni kommer få ett annat perspektiv på vårdens påstådda excellens. Nämligen patientperspektivet. Hälsar patient, precovid tillika lektor och vårdforskare

Kickan Eriksson Kuylenstierna skriver:

Detta stämmer absolut inte med hur det ser ut i verkligheten. Det är ett fantasiscenario som inte har verklighetsförankring.
Vården har i stort sett tappat, glömt och negligerat oss långtidssjuka, även om det ser bra ut på de papper som visas upp utåt.
Ett stort antal sjuka har kämpat och kämpar på egen hand, eftersom de viftas bort av vården. Om det kom till allmän kännedom hur så många av oss blivit behandlade och negligerade hade det stått fullständigt klart att vården inte har något att yvas över när det gäller långtidssjuka.

C Linde skriver:

Sverige är ett teknologiskt land som inriktar sig på statistik. Där är vi duktiga även om vi inte alltid är tillförlitliga i våra kurvor. Det är faktum att vi är flera hundratusen uppskattningsvis bara i Sverige som i olika grad lider av lång covid och inte får hjälp borde oroa er. Sena reaktioner hos FHM okunnighet dåligt samarbete mellan regioner och bristfällig beredskap borde skaka om. Ni har inte kommit så långt det är tyvärr rent hyckleri mot oss sjuka. Vi är många som mår dåligt och lider av denna sjukdom. Vägen till kunskap ska gå genom forskning inte genom staplar och diagram och subjektiva uppskattningar. Ge oss adekvat vård istället eska pengar till forskare inom medicin. Låt dessa uttala sig.

Cia Skog skriver:

Hej!
Tyvärr verkar Sveriges strategi på papper inte stämma överens med verkligheten. Vårdkontakt gällande postcovid är mycket ojämn över landet, och rent ut sagt otroligt svår att få tillgång till på många orter. Bl a i VGR.
Mvh
Från en som varit sjuk i postcovid sedan juni-20 och som fått kämpa för att bli trodd och få vård.

Katarina Stenvall skriver:

Förstår att det ser bra ut utifrån när man beskriver vårdkedjan på det viset.
Hade även varit bra om den fungerade i praktiken. Tyvärr gör den inte det.
Jag låg på IVA I december-20. Tack vare skickliga läkare fick jag bra vård och överlevde. Blev sedan slussad vidare till rehab där jag blev utslängd efter några veckor på grund av trycket inifrån.
Jag skickades vidare till primärvården. Under våren -21 läste jag att socialstyrelsen rekommenderar uppföljande hrct samt spirometri med diffusionskapacitet för de som haft respirator. Jag är även astmatiker. Har jag fått en enda av dessa undersökningar? Nej. Har jag pratat med min läkare om det? Ja.

Att gå ut och vara stolta över den fina och bra vården för personer med postcovid i Sverige är oförskämt!

Linda Heiling skriver:

Vilket skämt! Det är oerhört olika, beroende på var i landet man bor, vilken behandling man får. I de flesta regioner har man fortfarande knappt någon kunskap alls och som patient får man själv vara påläst och kämpa för att få undersökningar gjorda och få behandling. Kompressionstrumpor tex kan man i vissa regioner få utskrivna, medan andra regioner endast skriver ut till cancerpatienter, vilket är oerhört orättvist. I andra länder forskas det på mediciner och undersökningar, här i Sverige vill man inte ”experimentera” med läkemedel. Varför ska allting ta så himla lång tid? Jag själv har varit sjuk i 1,5 år och fick för bara några veckor sedan göra ett gångtest, som visade att jag emellanåt har en saturation på under 80%! Det kan ju onekligen inte vara hälsosamt att gå runt med så länge? Hade man fått behandling tidigare, hade man kanske mått bättre nu. En stor vårdskandal är det!

Hanna Sahisalmi skriver:

Har inte fått ngn hjälp av min vårdcentral, tvärtom
Jag blir misstrodd och stämplad som psykisk sjuk. Har sökt hjälp sedan hösten 2019. Så det stämmer absolut inte att Sverige har bra vård för postcovid.

Ulla Qvarnström skriver:

Imponerade 😵‍💫…Vilken vårdkedja? Var hittar jag den? Jag behöver inte bli imponerad, bara få lite vård (Långtidscovid sedan mars 2020)

Marianne skriver:

Skrattretande!
Sveriges vårdkedja????? Kanske Göteborgs…..
Ser inte alls ut så ute i Sverige.

En som har långtidscovid men får dåligt med hjälp

Jonas Möller Nielsen skriver:

Det här är ju ett skämt! Ja, det finns riktlinjer, och de är BRA. Men de tillämpas ju inte! Det spelar ju ingen roll hur bra riktlinjer man har ifall de inte tillämpas ute i vården, särskilt då primärvården. När läkare vägrar att träffa patienter med PACS, för de menar att de egentligen är psykiskt sjuk och borde träffa psykolog eller psykiatriker. Denna diagnos ställs UTAN att överhuvudtaget undersöka patienterna i fråga. När jag själv skulle leta upp riktlinjerna på Socialstyrelsens hemsida var de omöjliga att hitta genom en enkel sökning. Det var tack vare en bekant på Facebook som jag fick länken till dokumentet på Socialstyrelsens SharePoint-server. Hur skall då primärvården kunna hitta den?

Detta är verkligen inget att skryta med för omvärlden i stort eller WHO i synnerhet.

Fia Everos skriver:

Oj oj detta bevisar verkligen hur dåligt för postcovid patienter är i världen ….
Att Sveriges vårdkedja för postcovid patienter imponeras ute i världen. .?
Hmmm Hjälp🙈
Då är det ännu värre än vad jag som drabbad trott….
Men det är ju klart att Svenska vårdkedjan ser bättre ut än i tex Moldavien och Turkmenistan…
Hade varit intressant om ni jämförde med Storbritannien eller Danmark…

Jag o många andra har varit sjuka sen första vågen….
Vet ni ens hur lång tid 20 månader är?
– Jag vet tyvärr…

Vet ni ens hur det fungerar för oss i vårdkedjan ur patient perspektiv?
-Fråga oss som är drabbade…

Vet man ens hur många vi är?
-Ingen som vet men mörkertalet är stort. ..

Nej jag kan INTE säga att jag är imponerad…

Camilla Jansson skriver:

Tårarna bara forsar ner när jag läser en sådan här artikel, det är ett hån mot oss alla långtidssjuka. Jag har varit sjuk i 19 månader, i Sörmland som inte har någon särskild vård. Att bli remitterad till andra specialistmottagningar känns lönlöst då kön är oändlig. Jag har kontakt med vårdcentral där de inte har kunskap att hjälpa mig så mycket.

Britt-Marie skriver:

När jag sökte hjälp på vvc i våras påstod läkaren att det det inte fanns någon diagnos som hette postcovid ? Jag tillhör också gruppen som blev sjuk mars -20 och inte fick testa eftersom jag inte var inlagd på sjukhus , svårt att ” bevisa ” då trots många typiska symtom . Men efterhand har jag dock fått göra en del undersökningar bla lungröntgen , allergitest , remiss till ÖNH.

Beate Bjørnevik skriver:

Ursäkta mig, men för oss med Postcovid stämmer absolut inte detta. Norge och Danmark har postcovid mottagningar i varje region. Dessutom kan norska pasienter komma till LHL sjukhusen rundt om i landet på rehabilitering. Vad har vi? Inget erbjudandet efter 16månaders väntan. För min nu 17-åriga sons del fick han inte diagnosen och vi var tvungna att flytta honom till Norge

Johanna skriver:

Tyvärr inte upplevt mer än några snälla läkare som tror på mig, men inga redskap de kan använda för att hjälpa mig.
Kämpar 1.5 år efter insjuknande med kontinuerliga skov efter påfrestningar för kroppen som tex infektioner eller ansträngt mig för mkt. Just nu heltidsssjukskriven igen. Jag vill ha mer hjälp än att famla runt i mörker nu vilket tär på både kropp och psyke.

Eva Roslund skriver:

Hur kan det då vara så många av oss med postcovid som inte får någon hjälp alternativt för lite hjälp?
Riktlinjer måvara en sak – praktik en annan.
Jag tycker att det är osmakligt att skryta/ljuga om att Sverige ligger i framkant på detta område. Vem tror ni att ni lurar? Lägg krutet på att lyssna på och hjälpa oss istället, tack!
Mvh Eva Roslund, en av hundratusentals långtidssjuka efter Covid-19 i Sverige.

Postcovid skriver:

Att prisa en ”överlägsen struktur” utan att belysa hur den faktiska vården inom denna tänkta struktur fungerar är beklagligt. Vården för postcovidpatienter i VGR imponerar verkligen inte. Någon multidisciplinär mottagning finns inte och en stor andel av patienterna i VGR har inte ens tillgång till den specialistmottagning som nämns i artikeln pga att de inte bor inom rätt upptagningsområde. Med andra ord så fungerar inte denna överlägsna struktur i Västra Götalandsregionen, att prisa detta medan många patienter är långvarigt sjuka och behöver hjälp som inte finns är magstarkt.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.