Här testas framtidens cancerbehandlingar

– Det känns otroligt roligt att vi ska få börja göra detta. Att få göra FIH- och fas 1-studier är att verkligen kunna vara med och göra skillnad för patienterna och att få vara med i den internationellt allra mest banbrytande forskningen, säger Annika Baan som är enhetschef för Klinisk prövningsenhet onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Ponera att ett läkemedelsföretag har tagit fram en substans som skulle kunna ta död på en viss sorts tumör. Företaget har testat substansen i laboratorium och det har blivit dags att testa på människor med cancer. Hur hittar företaget människorna?

Eller ett annat scenario. En onkolog, alltså cancerläkare, har en tanke om en behandling som hen vill testa på sina patienter. Hur drar man igång en sådan studie?

Svaret är: Klinisk prövningsenhet onkologi.

– Vi gör studierna möjliga. Varje idé eller förslag vi får in analyseras och värderas av en expertgrupp. Kriterierna är att studien ska ha en intressant vetenskaplig frågeställning och en positiv hälsoekonomisk effekt. Uppfyller idén kriterierna så brukar vi ge grönt ljus, säger Annika Baan.

Många känner till immunterapi, den revolutionerande behandlingsformen som tilldelades Nobelpriset i medicin häromåret. Det är ett exempel på en behandling som prövades i ett tidigt stadium på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, långt före den fanns på marknaden för alla patienter. Just nu pågår flera studier i immunterapins spår.

– Det intressanta med immunterapin är att den funkade extremt bra på två av tio, och helt okej på tre av tio, medan den inte bet alls på fem av tio. Nu försöker man framför allt hitta svar på vad de har gemensamt, de patienter som immunterapi inte biter på, förklarar Annika Baan.

Men immunterapi är förstås bara ett av många exempel. KPE Onkologi har alltid runt 80 pågående studier, framför allt inom melanom, lungcancer och bröstcancer. Den vanligaste typen av studie är läkemedelsstudier. De delas in i fyra faser, där fas 1 är de allra tidigaste studierna.

• Fas 1: I den tidigaste fasen undersöker man om en substans är säker och kan tolereras av människor. Oftast ingår bara en handfull patienter.
• Fas 2: Här testar läkemedlets verkningsmekanismer i olika doser.
• Fas 3: Nu jämförs det nya läkemedlet med den tidigare standardbehandlingen. Flera hundra, till och med flera tusen, patienter kan ingå, men då på många sjukhus samtidigt.
• Fas 4: När produkten kommit ut på marknaden görs stora studier för att kartlägga ovanliga biverkningar och övervaka behandlingens säkerhet, effektivitet och optimala användningsområde.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset ska alltså få börja göra Fas 1-studier, som ett av få sjukhus i Norden. Samtidigt lämnar sjukhuset in en ansökan om att få göra First in human-studier. Det är vad det låter som – första gången man testar en behandling på människor.

Man kan tro att de sköra, oftast rejält sjuka patienterna är svåra att övertala till att ingå i studier. Men det är faktiskt tvärtom, upplever Annika Baan.

– Ibland händer det att en läkare föreslår att en patient ska ingå i en studie. Men det är minst lika vanligt, om inte vanligare, att patienter själva hör av sig för att de har hört om en studie och vill vara med. Patienter och anhöriga är ofta otroligt pålästa. Många vill göra allt som står i deras makt för att vinna vad de upplever som kampen mot cancern.

Att patienterna själva är intresserade av att vara med är för det mesta väldigt positivt, eftersom det underlättar rekryteringen. Men ibland blir de besvikna.

– Idag forskar man inte så mycket kring cancerbehandling som ska passa alla. Man testar snarare läkemedel som har effekt på specifika mutationer och individer, det är otroligt precist. Det är tråkigt att säga till en patient: ”Tyvärr, du har fel mutation”. Lika tråkigt är det när en patient har läst på om ett läkemedel, verkligen vill få testa det, och blir lottad till att inte få det.

De patienter som ingår i en studie får gå på extra kontroller hos prövningsenhetens forskningssjuksköterskor. Kontrollerna kan vara allt från varje vecka till någon gång om året, beroende på i vilket skede studien är i. En del patienter följs livet ut. Samtidigt pågår samma studie på flera andra sjukhus i världen. Forskningssjuksköterskorna rapporterar in patientens parametrar, prover och utlåtanden till den som leder studien.

– Man kan säga att vi är bipacksedeln. När det står att 1 av 100 får en viss biverkning beror det på att prövningsenheter i hela världen har rapporterat in att si och så många patienter har fått den biverkningen. Och står det att man ska ta 2 tabletter om dagen beror det på att studierna vi gör har visat att det är 2 tabletter som har effekt, förklarar Annika Baan.

Hur ofta blir något ni testar här standard på marknaden?

– Ganska ofta. Det beror på att vi noggrant väljer studier där vår expertgrupp kan se att det finns just en hälsoekonomisk vinst och en intressant vetenskaplig frågeställning. Alltså: om vi tror det kan bli något bra av studien. Sen blir det förstås inte alltid som man tänkt sig.