Större delaktighet i psykiatrin med nytt digitalt verktyg

Kan vi hitta ett enkelt och kärnfullt verktyg för att inkludera patienterna i den egna vården? Den frågan ställde psykologen Andreas Gremyr när han började jobba på Psykiatri psykos på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Jag tyckte det var lite godtyckligt vilken hjälp patienter får och att vården inte är bra på att ta tillvara på data, säger Andreas Gremyr. Det här gör att behandlare inte får en bra överblick och att patienterna inte kan bli ordentligt delaktiga i sin egen behandling.

Andreas Gremyr kom i kontakt med forskaren Stefan Priebe i London som utvecklat ett sätt att följa upp vården gemensamt för patient och behandlare.

Det är ett arbetssätt som utgår från ett antal frågor där patienten får skatta hur nöjd hen är med olika livsområden och sin upplevelse av vården. Skattningarna görs under patientbesöket i en applikation som även visar förändring över tid och är stöd för problemlösning och planering.

Detta nya sätt att arbeta hjälpte till med att skapa en meningsfull dialog och en metodik för att välja vad som är viktigt att prata om och följa upp. Här fanns en struktur för samtalet och ett stöd för behandlaren och patienten att gemensamt avgöra vad som är viktigt gå vidare med och stöd till att kontinuerligt navigera mot bättre hälsa och livskvalitet.

– Verktyget som utvecklats i London hade helt enkelt visat sig effektivt och påverka patientens hälsa positivt, säger Andreas Gremyr som fick tillåtelse att arbeta med samma verktyg och pröva att använda det i Sverige.

Anpassades till svensk psykiatri

– Vi översatte metodiken, utvecklade en design som passar i en svensk kontext och gick vidare med ett digitalt verktyg, en web-applikation som behandlarna kan använda och som ger ännu mer struktur och ökad delaktighet. Det vi såg med verktyget från London var verkligen hur patienten blev delaktig. Problemet med många skattningsformulär är ju att det kan vara svårt för patienten att förstå vad som menas.

Fakta – vad är Dialog+

Ett Dialog+-samtal genomförs i några olika steg: skattning av mående, att välja fokus för dagens besök, adressera problem genom lösningsfokuserad samtalsmetodik och att göra en enkel plan på vem som gör vad till nästa gång det är dags för uppföljning med Dialog+.

Först får patienten skatta såväl livskvalitet som upplevelse av vård i elva frågor på en sjugradig skala, från Helt missnöjd till Helt nöjd. I skattningen kan patienten också ta ställning till om det är något område som hen önskar mer hjälp och stöd med.

Det är åtta frågor om livsområden samt tre om upplevelsen av vården. De åtta första frågorna kan användas var för sig, men utgör tillsammans ett så kallat patientskattat livskvalitetsmått. De tre som handlar om upplevelsen om vården utgör ett patientskattat erfarenhetsmått.

Exempel på frågor är:

Hur nöjd är du med …

… ditt psykiska mående?

… ditt arbete/sysselsättning?

… vänner?

… trygghet och säkerhet?

… din medicin?

… dina möten med vården?

Sedan visas en sammanställning över patientens aktuella mående, och om Dialog+ har använts tidigare går det att jämföra med tidigare skattningar. På så vis blir det tydligt för såväl patient som behandlare var det skett positiva och negativa förändringar.

Resultatet i skattningen blir en utgångspunkt för vilken eller vilka områden som patienten vill fokusera på. Här kan sedan en lösningsfokuserad samtalsmetodik i fyra steg användas för att utforska vad problemen består av, vad patienten önskar och vad som kan leda till en förändring.

Patient och behandlare kan tillsammans utforma en plan för vem som gör vad, när och hur det ska gå till. Avslutningsvis sammanfattas samtalet och även detta följs upp vid nästa besök när verktyget används.

Och här kommer Dialog+, som verktyget heter, in som ett samtalsstöd. För det är inte alltid patienten kan sätta ord på vilken hjälp de faktiskt behöver, men med Dialog+ skapas möjlighet att ta upp det hen behöver hjälp med. Verktyget har enkla funktioner och användarvänlig design som skapar stor potential att kommunicera med svårt psykiskt sjuka personer utifrån deras behov och deras möjligheter att uttrycka sig.

Intresseföreningen var med i processen

Johanna Sandström är ordförande i IFS i Göteborg – Intresseföreningen för Schizofreni och liknande psykoser i Göteborg och har en anhörig på boende med särskild service. Hon ser att verktyget gör det möjligt för patienterna att själva sätta fingret på vad som är problemet.

– För en person som mår på så olika sätt kan det vara svårt att uttrycka vad problemet är, menar Johanna Sandström. Anhöriga kan ibland se tidiga tecken på försämring, men om inte anhöriga finns så öppnas en möjlighet för andra, till exempel boendepersonal och boendestöd att använda verktyget för att följa upp vilka saker som kan vara problem.

– Och eftersom personalen ofta byts ut på boenden är det med verktyget lättare för både patient och personal att följa hur patienten mår och var problemet ligger. Kanske är det maten, aktiviteter, medicinen eller något annat som behöver lösas för att patienten ska må bra. Att i tidigt skede se och följa upp hur patienten mår kan öka chansen att förhindra återfall i psykos och bespara patienten onödigt lidande, säger Johanna Sandström.

I Dialog+ kan exempelvis boendepersonal prata igenom vissa frågor och hoppa över det som inte är aktuellt just nu. Eftersom svaren jämförs med tidigare skattningar blir det enkelt att prata om vad som blivit bättre och fånga upp försämringar i måendet och även lista de överenskomna åtgärderna.

– Dialog+ kan hjälpa oss att arbeta mer effektivt, vilket i alla fall är en erfarenhet vi ser från London, säger Andreas Gremyr. Som vårdpersonal kanske vi inte alltid vet om vi gör rätt saker, men det digitala verktyget är ett sätt att hjälpa oss att utvärdera om vi verkligen gör det. Vi kan kanske undvika att patienter som inte behöver läggas in gör det, säger Andreas Gremyr.

Johanna Sandström håller med.

–Att kontinuerligt följa upp hur patienten mår kan skapa en trygghet hos patienten och personer runt omkring. Det här kan förhindra återfall och öka möjligheten till ett gott liv.

Snabbt stöd kan sättas in

Dialog+ kan möjliggöra att man snabbare märker om det är något som påverkar personens liv och tillvaro. Till exempel om det kan behövas extra hjälp och stöd med för att få ordning på en förvärrad boendesituation eller en ohållbar situation med medicineringen.

– Det blir en vinst, inte bara en besparing i pengar utan också i patientens mående, säger Johanna Sandström.

Lennart Lundin är psykolog, specialist i klinisk psykologi och medgrundare till Schizofreniförbundet där han fortfarande arbetar ideellt. Schizofreniförbundet är en organisation för närstående och anhöriga, samt för de med själverfarenhet och även vårdpersonal.

Lennart Lundin har varit förbundets representant i arbetet med att ta fram Dialog+ och ser många fördelar med verktyget.

 – Såväl Schizofreniförbundet som psykiatrin fäster stor vikt vid gemensamt beslutsfattande mellan patient och vårdare, berättar Lennart Lundin. Även den som är svårt sjuk bör ha rätten att vara med och besluta om sin vård.

Och här handlar det inte bara om att måna patientens rättigheter, det finns nämligen också forskning som visar att personcentrerad vård gör vården effektivare.

– Men det är komplicerat när det handlar om personer som har allvarliga psykossjukdomar, säger Lennart Lundin. För att konceptet om gemensamt beslutsfattande inte bara ska vara en charad behövs genomtänkta strukturer, robusta strategier som fungerar. Det kan låta självklart, men det är inte alltid så lätt. I den personcentrerade vården räcker det inte med att vilja väl, även utsatta patientgrupper måste kunna uttrycka sina åsikter om vad som viktigt. Och det är ju olika för olika personer!

För mycket information i journaler

Lennart Lundin betraktar det nya verktyget som tillräckligt enkelt för att det ska kunna användas i rutinvården, men också tillräckligt detaljerat för att få fram personens egna åsikter, erfarenheter och vilja.

– Det är också ett bra verktyg för uppföljning. Att det är digitalt är viktigt. Ett bekymmer med journaler är nämligen att det är så mycket information i dem och kan vara svårt att vaska fram exempelvis vilka mediciner som har fungerat.

Tidigare metoder har ibland varit som ett skott i mörkret, men nu kan informationen användas i en fortlöpande dialog med patienten och underlättar för den personcentrerade vården.

Lennart Lundin tror också att ett sådant här verktyg kan användas för att komma tillrätta med problem som kan avhjälpas med mer psykologiska behandlingsmetoder.

– Till exempel känslor av ensamhet och hopplöshet, där det inte räcker med att bara ta bort symtomen, utan också att de för patienten viktiga livsområdena börjar fungera.

Ska sjösättas så småningom 

Det finns nu ett stort intresse för att gå vidare med verktyget, inte bara inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset utan också i andra delar av landet samt hos privata och kommunala aktörer. Först ut ska de fem vuxenpsykiatriska verksamheterna inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset testa Dialog+ för en mängd patientgrupper innan det kan börja spridas ytterligare.

– Det är ju ett viktigt verktyg för att hjälpa de här patientgrupperna, säger Andreas Gremyr. Särskilt som det är något som verkligen är görbart i mötet med patienten, något som inte tar så lång tid att genomföra med som kan ge stor effekt.