Sommarvärd: Eva Furenäs, överläkare GUCH-centrum

”Jag hade egentligen aldrig siktet inställt på att bli läkare. Jag hade tänkt bli arkeolog. Men så kom jag in på läkarprogrammet och tänkte att ’det är ju en bra utbildning och ett intressant ämne så bäst att ta chansen’. Det visade sig vara ett bra val, jag har ju varit på Östra sjukhuset sedan dess.

Jag började min bana på en gastroavdelning men under min randning* inom kardiologi upptäckte jag att jag tyckte det var roligare av att arbeta med hjärtat. Och det var på den vägen jag 2001 hamnade på GUCH-mottagningen.

Att jag blivit kvar i så många år är en kombination av flera saker. Inom kardiologi styrs mycket av flödesscheman och guidelines. Men den här specialiteten – vuxna med medfödda hjärtfel – är relativt ny, vilket innebär att det inte finns lika mycket bakgrundsdata och studier att luta sig mot. Nu är det däremot ett fält där det händer mycket utvecklingsmässigt, för att man ska kunna ta hand om den nya patientgruppen.

Bakgrunden är att barn som föddes med lite allvarligare hjärtfel förr, på 50-60-talet, oftast inte överlevde. Men sedan 80-talet har överlevnaden ökat dramatiskt, vilket betyder att det blir fler och fler personer som lever med ett medfött hjärtfel. Andelen som föds med hjärtfel är ungefär lika många i dag som då, 1 av 100, men skillnaden är att nästan alla överlever nu. Det har bland annat sin grund i att barnhjärtkirurgin centraliserades till Göteborg och Lund på 80-talet. Därmed kom man upp i volym när det gällde operationer och lärde sig mer. Hjärtkirurgi på vuxna med medfödda hjärtfel är nationell högspecialiserad vård (NHV) och finns bara på två platser i landet, i Göteborg och Lund. GUCH-center med mottagning och utredning finns på sju sjukhus. Oftast kan man inte säga vad som är orsaken till att hjärtfel. Men forskningen pågår hela tiden och den samlade kunskapen ökar.

Jag drivs av när det är komplext och man verkligen får tänka. Mitt jobb är ofta en utmaning för intellektet. Hur blir det om vi gör så här, hur blir det om vi inte gör det? Det kan vara svårt ibland men det är också det som är spännande. Oftast finns det inget flödesschema eller facit att följa. Ett och samma hjärtfel kan se ut på många olika sätt och det finns inte ett sätt att laga det på. Bara för att man kan göra något betyder det inte att det alltid är lämpligt eller att det är det som blir bäst för patienten.

En del av min arbetstid ägnar jag åt forskning på gravida med hjärtfel. Jag disputerade i februari 2021, mitt under pandemin, så någon fest var det tyvärr inte tal om. Bakgrunden till forskningsprojektet var helt och hållet patientdrivet; jag fick så många frågor från patienter som undrade om de kunde vara gravida med sitt hjärtfel, och jag kände att jag ville kunna uttala mig säkrare om det. Sammanfattningsvis kan man säga att det i de flesta fall går bra att vara gravid, men ibland behöver kvinnan följas väldigt noggrant och det finns ett fåtal fall där man avråder från graviditet.

Bland det bästa med mitt jobb är att jag får följa mina patienter under lång tid, genom toppar och dalar, och genom livets olika skeenden. En del av dem känner jag mycket väl och de vet vad de kan förvänta sig av mig. När de kommer på sina besök kan vi skippa lära-känna-pratet, jag vet redan så mycket om patienten. Det sparar tid men framför allt blir relationen och bemötandet bättre. Det pratas mycket om personcentrerad vård och så vidare, men att känna patienten väl och följa den under lång tid, det är personcentrerad vård på riktigt.

Jag trivs väldigt bra på min arbetsplats. Vi är ett litet tajt team där många arbetat länge och känner varandra väl. När någon kollega har en dålig dag stöttar jag henne eller honom och vice versa. Vi tar hand om varandra och har roligt ihop. Och vi jobbar tätt tillsammans för att det ska bli smidigt för patienten. När patienten kommer till oss gör vi allt på ett och samma besök; prover, ultraljud, EKG, blodtryck etc, så att hen inte behöver komma vid flera tillfällen. En annan positiv del av jobbet är att vi samarbetar med många andra; barnsjukhuset, thorax, obstetrik och fysioterapi, för att nämna några. Mest stolt är jag när vi genomfört en noggrann utredning inför en hjärtoperation, och personen kommer tillbaka efter operationen och mår bra. Det känns också väldigt bra när en patient som genomgått en graviditet kommer på besök med sin bebis. Att jag kunnat vara ett stöd för dem i det känns fint.

På min fritid gillar jag att odla, allt från tomater till kryddor och potatis. På samma sätt som i jobbet stöter man där på utmaningar som man behöver fundera på hur man kan komma runt. Men främst är det ett sätt att koppla av hjärnan och få arbeta med kroppen. Mitt jobb som läkare kan tidvis innebära mycket stillasittande och man påverkas känslomässigt av att arbeta med människor.”