19 maj, 2022

”Övertygad om att det finns massor av människor som inte har fått rätt diagnos”

2009 upptäckte Christine Wennerås världens första fall av den fästingburna bakterieinfektionen neoehrlichios hos en människa. Sedan dess har man diagnosticerat 92 smittade personer i Sverige. ”Neoehrlichia är vanligare hos fästingar än TBE och man kan bli allvarligt sjuk”, säger professorn och överläkaren.

– Alla som bor på Västkusten och rör sig i skog och mark har ganska stor risk att bli fästingbitna, men risken att bli smittad är ganska låg, och vi tror inte att det är särskilt stor risk att man blir sjuk. Det finns inget vaccin, men om man lyckas ställa diagnos så finns det en bra behandling, säger professor och överläkare Christine Wennerås. Bild på Christine: Ines Sebalj.

Hur gick det till när ni hittade den nya bakterien?

– 2009 träffade jag en patient på hematologen som hade feber och ett stort utslag på ena benet. Han hade också en hematologisk elakartad sjukdom sedan tidigare. Han fick behandling med antibiotika och blev först bättre, men så blev han sämre igen. Febern kom tillbaka och utslaget flyttade sig till andra benet. Och så höll det på: han fick brett, starkt antibiotika, blev bättre ett tag, och sedan sämre igen. Våra första misstankar var rosfeber eller sepsis, men det var inte det. Han hade också blodproppar i lungorna och benen, trots att han stod på blodförtunnande läkemedel. Ingen förstod vad han hade drabbats av. Tredje gången han lades in var det en hematolog som sa ”Ska vi inte ta ett alla bakterier-PCR”?

Vad är det?

– Det är en speciell analys som kan hitta alla bakterier som finns i blodet. Med vanlig PCR letar man efter särskilda virus eller bakterier, men med detta specialprov kan man se precis allt och jämföra resultatet mot databaser. Jag sa till min kollega: ”Det kan vi väl, men jag tror inte vi kommer få något napp”. Men vi fick ett jättestarkt svar, och det intressanta var att ingen av oss kände igen bakteriens namn. Det var lite pinsamt för mig som är överläkare i bakteriologi.

Samtidigt var det väl inte så konstigt?

– Nej, för den här bakterien hade aldrig påvisats hos någon människa i hela världen, utan bara hos fästingar och råttor på ön Mikura i Japan. Det var förstås väldigt exotiskt.

Hur gick ni vidare?

– Denna bakterie är släkt med andra bakterier, bland annat Anaplasma, som inte brukar orsaka sjukdom hos människor men däremot hos hundar, hästar och katter. När vi förstod det kunde vi lista ut vilken antibiotika mannen behövde. Han fick det i tablettform och blev helt bra. Vi skrev ihop en fallrapport och skickade den till en vetenskaplig tidskrift. Den gick in hur lätt som helst, vilket förvånade mig, det brukar vara mycket svårare än så att få in artiklar, man ska nästan alltid skriva om och svara på en massa frågor. Men den publicerades utan några konstigheter i maj 2010. Samma år i juli kom det fallrapporter från Tyskland och Schweiz, året därpå från Tjeckien.

Varför var det så svårt att upptäcka bakterien?

– Den stora utmaningen är att man inte kan hitta den med vanlig mikrobiologisk diagnostik. Det går inte att odla fram den här bakterien på vanligt vis, för den klarar sig inte utanför celler utan kan bara leva i celler. Det enda sättet att påvisa detta prov är med alla bakterier-PCR, som i princip bara finns på universitetssjukhus och inte används så mycket. Det är ingen dyr undersökning, men den är i två steg. Fast vi på Klinisk mikrobiologi har nu utvecklat en specifik PCR som är riktad mot Neoehrlichia.

Hur vanlig är bakterien bland fästingar?

– Det har vi faktiskt undersökt, och den är ganska vanlig. Vi har varit ute och ”draggat” efter fästingar, som man säger. Då går man genom skog och mark och släpar ett fleecetyg efter sig, helst vitt eftersom fästingar dras till det. Sedan tar man hem fästingarna, avlivar dem och kör PCR på dem. Vår forskargrupp har letat och hittat en hel del på Koön i Bohuslän. Andra forskare har letat och hittat fästingar som bär på bakterien i Skåne och på Sörlandet i Norge. Vi vet nu att bakterien finns i hela Centraleuropa, Sverige, Norge, Finland och norra Asien. Den vanligaste sjukdomsalstrande mikroben som fästingar bär på är Borrelia, men NE är på andra plats.

Kontoret är fullt av material om Neoehrlichia. Bild: Ines Sebalj.

Behöver man oroa sig för att bli smittad? Det finns väl inget vaccin?

– Alla som bor på Västkusten och rör sig i skog och mark har ganska stor risk att bli fästingbitna, men risken att bli smittad är ganska låg, och vi tror inte att det är särskilt stor risk att man blir sjuk. Det finns inget vaccin, men om man lyckas ställa diagnos så finns det en bra behandling.

Vilka blir sjuka?

– 92 individer har blivit diagnostiserade med NE i Sverige. Alla har varit vuxna. Den största andelen fall har varit personer med nedsatt immunförsvar. Det beror förmodligen på att de blir svårare sjuka, men också på att vården är mer benägen att utreda dem och ta reda på orsaken. Det finns tre stora patientgrupper: patienter med lymfom, patienter med reumatiska sjukdomar som RA och SLE, och patienter med MS. Alla dessa riskerar att få en svår variant av NE med feber, trötthet, och blodproppar i ben och lungor.

Varför drabbas de värre?

– De här patientgrupperna står på behandling som slår ut B-lymfocyterna, de vita blodkroppar som bildar antikroppar. Vi som inte har sådana sjukdomar verkar oftast ha ett tillräckligt försvar – men vi har sett i övrigt friska personer som sökt vård för konstiga tillstånd som akutmottagningen har uppfattat som reumatiska, men som visat sig vara NE. Framför allt har det handlat om inflammerade blodkärl (artärer). Det är förstås väldigt viktigt att de här patienterna får rätt diagnos och antibiotika, och inte tvärtom får immunhämmande läkemedel hela livet mot något man tror är en reumatisk sjukdom.

Är det många som har fått fel diagnos?

– Jag är övertygad om att det finns massor av människor i både Sverige och världen som inte har fått rätt diagnos. Vi har många exempel på patienter som gått i flera månader, i något fall i över ett år, innan man lyckats ställa diagnos och ge rätt behandling. Det har varit ganska svårt att nå ut med information kring den här bakterien och infektionen den orsakar. De flesta läkare vet inte att den finns, och letar inte efter den. Jag tror att infektionen många gånger missas för att man inte förstår att det är en infektion som orsakar proppar och kärlinflammation. Man kallar det ofta bara oklar feber och vet inte riktigt vad det beror på. Läkarna kliar sig i huvudet och det blir många dyra och jobbiga undersökningar.

Stämmer det att Sverige har diagnosticerat flest patienter med NE i hela världen?

– Det stämmer. Inte för att flest fästingar bär på bakterien här, utan för att vi hade turen att hitta infektionen och börja forska. Klinisk mikrobiologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset är dessutom det enda labbet i Sverige som ställer diagnosen, vi är nationellt referenslabb. Tack vare detta har vi faktiskt kommit med som partner i ett EU-nätverk om fästingburna infektioner och ansvarar för de delar som handlar om diagnostik.  

LÄS MER: Linda Wass första biomedicinska analytikern som fått ALF-tjänst – forskar om Neoehrlichia

Vad har upptäckten betytt för dig som forskare? Du måste vara världens främsta expert vid det här laget.

– Det är jag nog, även om det känns knepigt att framhäva mig själv på det sättet… Med åren har jag styrt min forskning allt mer mot NE och jag har handlett flera doktorander inom ämnet. Det är väldigt givande att kunna forska på något som faktiskt hjälper patienterna så konkret. Sedan är det kul för att kunna använda min kompetens som läkare, mikrobiolog och immunolog för att ta reda på saker. Det är spännande att ha en fot i varje läger.

Text: Maja Larsson
Publicerad: 19 maj 2022 07:31
Uppdaterad: 19 maj 2022 10:27
Kategori: Experten berättar

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.