Över tusen har utbildats på Simulatorcentrum

Den stora skillnaden för Simulatorcentrum under pandemin har inte varit den stora variationen i kursdeltagarnas bakgrund. Inte heller en ökad tillströmning av kursdeltagare. Däremot har tyngdpunkten i verksamhetens innehåll förändrats radikalt, enligt Torben Nordahl Amorøe, sektionschef på Simulatorcentrum.

– Vår kärnverksamhet är att träna team av personal och studenter i att samarbeta och i vissa fall hantera konflikter. I någon mån arbetar vi med färdighetsträning av typen att lära sig ta blodprov. Men under året med covid-19 har att instruera och träna deltagarna på praktiska moment inom intensivvård och annan vård dominerat.

De flesta befintliga medarbetare

Till 90 procent har kursdeltagarna varit medarbetare på sjukhuset som lånats ut från skilda verksamheter för att arbeta i vården av patienter med covid-19. Främst har det varit vårdpersonal från avdelningar som varit i behov av träning för intensivvård men även sjukvårdsutbildade medarbetare som arbetat administrativt i många år och som behövt fräscha upp kunskap och handlag.

Medarbetare som rekryterats utifrån har varit färre än förväntat, enligt Torben Nordahl Amorøe. En sådan grupp har dock varit sjukvårdsbiträden, där Simulatorcentrum, i samarbete med SU:s Kompetensutvecklingscentrum, utbildat ett 40-tal. En del hade erfarenhet av vårdarbete, men var ringrostiga efter många år i andra jobb. Andra hade nyare vårderfarenhet men från andra vårdgivare, till exempel kommunen.

Också helt andra yrkesgrupper har behövt kunskap för att komma in på sjukhuset i covidtider.

– Vi har utbildat byggarbetare och andra hantverkare som skulle arbeta på sjukhuset i hygienfrågor och om hur man klär på sig skyddsutrustning, berättar Torben Nordahl Amorøe.

Olika behov från vecka till vecka

Vanligtvis tas utbildningsgrupperna emot av två instruktörer som delar upp gruppen sig emellan. I den nya situationen, där många praktiska moment skulle läras ut, infördes en stationsmodell med flera instruktörer som arbetade parallellt. Framförhållningen var inte lika god som annars, ofta fick Simulatorcentrum samma vecka reda på vilket behov av utbildning som fanns.

Det blev oförutsägbart och svårt att planera verksamhet och personalresurser. Vilket var fullt förståeligt med tanken på covidsituationen, menar Torben Nordahl Amorøe, men en utmaning att hantera. I våras fick Simulatorcentrum ta in mycket hjälp men på hösten klarade man uppdraget med bara ett mindre tillskott utifrån.

Även om det blev mycket arbete för Simultanscentrums personal, som många gånger själva var inne i IVA-vården när de inte var instruktörer, har känslan varit övervägande positiv inför uppdraget.  

– Vi känner oss otroligt privilegierade att vi haft möjlighet att träffa så många fantastiska kollegor som har gått ”all in” i covidvården och ställt upp trots att de varit oroliga.

Oro hos medarbetarna

I våras när allt var nytt och osäkert fanns bland annat en stor oro hos deltagarna för att bli smittade och att ta smittan med sig hem. Men generellt har det handlat om osäkerhet för att den egna kunskapen skulle räcka till, och farhågor om att man skulle bli en belastning för den verksamhet där man skulle jobba om man måste fråga om hjälp.

– När man simulerar kan det bli väldigt sårbart eftersom det blir så uppenbart vad man kan och inte kan. Vårt uppdrag är att erbjuda en trygg lärandemiljö som ökar färdigheterna och minskar osäkerhetskänslan. ’Du är kompetent och intelligent och inställd på att göra det bästa för patienten’, säger vi till deltagarna. 

Om de kan ta till sig den känslan känner de sig mindre utsatta i lärandesituationerna, menar Torben Nordahl Amorøe och hans kollegor på Simulatorcentrum, vars ledord just är ” trygghet och färdighet”. Att i en tillåtande miljö få testa och öka sin kunskap. Utbildningarna, som vanligtvis är två dagar, börjar alltid med frågan hur det känns för att ge möjlighet för deltagarna att ventilera sina känslor. Förutom oro och osäkerhet handlade det ibland om ilska att bli beordrad till uppdraget.

– I våras fanns det en stor frustration eftersom man inte visste när och hur man skulle jobba. Det spädde på oron. Här fick vi till ett väldigt bra samarbete med HR för att möta detta.

”De tvivlade på sin förmåga att klara det. Men så körde de i gång och det gick jättebra”

Torben Nordahl Amorøe

Många utanför sin bekvämlighetszon

Ofta släppte de negativa känslorna när deltagarna i gruppen fått prata med varandra. Vissa var där frivilligt, andra sa att ”min kollega var inne i våras, nu kände jag att det var min tur”. För en hel del innebar det nya uppdraget att hamna en bra bit utanför sin bekvämlighetszon.

– Det kunde vara personal från barnsjukvården som skulle jobba med vuxna patienter, något de aldrig gjort tidigare. De tvivlade på sin förmåga att klara det. Men så körde de i gång och det gick jättebra. Eller så kunde det kan vara sjukvårdsutbildade som till exempel arbetat inom HR i tio år och nu skulle in i patientvård.

Torben Nordahl Amorøe är noga med att betona att målet inte varit att utbilda deltagarna till IVA-personal – det tar ett år minst att bli IVA-specialiserad ovanpå ordinarie vårdutbildning. Men genom träningen i Simulatorcentrum ska medarbetarna få färdighet att behärska olika moment och kunna avlasta IVA-personalen med vissa uppgifter.

– Vårt mål är att de ska kunna hjälpa till och känna sig trygga med det. Men vi pratar också mycket om att våga fråga och tydligt be om hjälp och instruktion om man känner sig osäker. De måste vara medvetna om att de är ansvariga för var de gör när de kommer ut i vårdverksamheten, avslutar Torben Nordahl Amorøe.