11 november, 2020
”När det verkligen behövs – då vet jag vad vi går för”
Förberedelse, planering och samarbete är tre ord som chefläkaren Per Karlsson för alltid kommer förknippa med pandemin. I sin Kvalitetsdags-krönika tackar han sjukhusets alla medarbetare som löser svåra uppgifter i en extrem situation.

Förberedelse, planering och samarbete. Det är tre ord jag för alltid kommer förknippa med pandemin. Det kan låta konstigt, särskilt för utomstående som stundtals kan uppfatta delar av vården som rörig, men jag ska förklara hur jag tänker.
Definitionen av en katastrof är att ligga steget efter. Att försöka springa ifatt och att aldrig vara i fas. Pandemin har varit, och är fortsatt mödosam och svår att hantera. Men som jag ser det har Sahlgrenska Universitetssjukhuset alltid legat ett steg före katastrofen. Den tydligaste indikatorn på det är att vi alltid har haft en ledig plats till nästa patient.
För mig började allt i januari. Viruset var då något diffust i Kina, men vi valde ändå att forma en utbrottsgrupp bestående av biträdande sjukhusdirektör, verksamhetschef för Infektion, regional smittskyddsläkare, läkare från Vårdhygien, kommunikationsdirektör och chefläkare. Vi följde intresserat virusets framfart. När det nådde Italien fick vi mycket alarmerande rapporter av kollegor i Lombardiet. Vi förstod att det var allvar, och att vi behövde förbereda oss och verkligen vara på tå.
Kanske har vi haft tur i Göteborg. Vi har genom omvärldsbevakning fått förberedelsetid och hunnit planera. Samtidigt har vi en stor kompetens inom sjukhuset att vara med och driva utveckling av komplicerad diagnostik och avancerade covid- behandlingar. Tack vare att vi kunnat följa andra områden som drabbats före oss har chefläkargruppen och logistiker i samverkan med Chalmers kunnat ta fram allt bättre underlag för prognoser att förhålla sig till.
Tidigt i mars låstes sjukhusets entréer och vi gick den 17 mars in i förstärkningsläge. Utbrottsgruppen utvecklades till Gemensam särskild sjukvårdsledning (G-SSL). En epidemiplansgrupp med multidisciplinär sammansättning arbetade stegvis fram uppdaterade konkretiseringar av epidemiplanen. Arbetet tog bred hänsyn till att hela sjukhuset skulle fungera. Smittspridningsrisken skulle minimeras, lab-diagnostiken skulle utökas i ilfart, ambulansen skulle klara alla akuta och nödvändiga transporter, triagering utomhus på alla akuter skulle funka, slutenvård och intensivvård behövde utökas kraftigt. Vidare behövde akut och imperativ icke-covid vård och medföljande operationer prioriteras. Förlossningarna måste förstås fortgå, det kan inte sättas på väntelista. Svårt sjuka patienter började komma. Ett hårt arbete pågick på flera nivåer. Simulatorcentrum utbildade medarbetare i mängder för att bistå i snabb omställning. I G-SSL arbetade vi dagligen med att strukturera sjukhusets verksamhet och säkerställa att vi kunde ge vård till alla patienter med akuta vårdbehov. Mycket var, och är fortfarande, möjligt tack vare medarbetarnas fantastiska kreativitet och villighet att lösa uppgifter tillsammans. Samtidigt som vi under en lång period hade nästan 200 covid-sjuka patienter på sjukhuset tog vi också hand om alla andra akuta och livshotande tillstånd. Bara det är en stor bedrift.
Nu har jag pratat om det sjukhusövergripande arbetet. Men minst lika viktig är den kraft och kreativitet som sjukhusets övriga medarbetare visat under det här året – såväl i intensivvården som på vårdavdelningar, mottagning, laboratorier och i diagnostiken. Alla verksamheter har sedan dag ett bistått i omställningen av just sin vård under pandemin. Alla val och åtgärder som vi gjort har inte varit perfekta, men totalt sett har sjukhuset med förenade krafter ändå löst många svåra uppgifter och arbetet har präglats av öppenhet och flexibilitet.
Kvalitetsdagen handlar om att belysa kreativa och lösningsorienterade initiativ. Å sjukhusledningens vägnar vill jag tacka alla som har ställt om, ställt upp, tagit situationen på allvar och fått sjukhuset att fungera. Och som fortsätter göra det.
Efter första pandemifasen i våras lugnade sig situationen i somras – åtminstone tillfälligt. Själv började jag åter ta emot mina ”vanliga” cancerpatienter redan innan midsommar. Men nu ser vi en oroväckande ökning av smittade igen. I skrivande stund har vi över 80 patienter med bekräftad covid-19 inlagda på sjukhuset. Pandemin är inte över och vi måste hålla i.
Smittspridningen i samhället är oroväckande, och ingen hade önskat sig denna andra våg. Jag är tacksam över att vi har med oss erfarenheterna från våren. Nu vet vi att SU har en enorm kompetens, erfarenhet och kreativitet. När det verkligen behövs – då vet jag vad SU går för.
Per Karlsson är förste chefläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Detta är hans första krönika i Sahlgrenskaliv.