Ian Milsom slutar som områdeschef

Bästa dagen på jobbet som områdeschef? Nej, den frågan kan Ian Milsom inte svara på. Fem år har gått sedan sjukhusdirektör Ann-Marie Wennberg frågade om han inte skulle söka jobbet som områdeschef, och sedan dess har de betydelsefulla dagarna avlöst varandra.

– Man jobbar otroligt mycket som områdeschef. Alla dagar har känts meningsfulla och jag har haft väldigt roligt. När jag däremot tänker på de bästa dagarna i mitt liv som läkare är det ganska speciella saker som dyker upp – till exempel den gången jag förlöste fyrlingar. Det är inte varje dag man får ta fram fyra bebisar!

Alla som pratat med Ian Milsom har hört den brittiska accent han bär med sig från barndomens Yorkshire. Efter läkarutbildningen i Liverpool (”Det var strax efter The Beatles storhetstid”) hamnade han i Sverige eftersom han blev kär i en kvinna från Göteborg. Den slutgiltiga flytten till Göteborg ägde rum 1974. Här blev han specialist i obstetrik och gynekologi, disputerade 1982 och varvade i många år forskning med kliniskt arbete som gynekolog och förlossningsläkare.

– Avhandlingen handlade om blodcirkulation hos gravida kvinnor. Praxis vid den tiden var att kvinnor låg ner och födde sina barn, men jag visade att det var mer gynnsamt att vara uppe och röra på sig och undvika ryggläge, säger Ian Milsom.

Menssmärtor, aborter och könssjukdomar

Reproduktiv hälsa hos kvinnor har varit hans stora forskningsområde. På 1980-talet intresserade han sig bland annat för menssmärtor.

– På den tiden rekommenderades kvinnor med menssmärtor starka smärtstillande medel . De fick gå till vårdcentralen och be att få tabletter utskrivna, och smärtlindringen var så stark att de fick försämrad förmåga att jobba eller gå i skolan.

Han och en kollega provade att ge kvinnor NSAID, inflammationshämmande medel som ibuprofen. Det fungerade bra och ledde till att Ipren blev det första receptfria smärtstillande läkemedlet i Sverige.

Aborter, preventivmedel och könssjukdomar är andra områden som Ian Milsom har forskat om genom åren. År 2000 blev han utnämnd till professor i obstetrik och gynekologi, och fram till 2016 hade han olika roller på Göteborgs universitet, bland annat som prefekt på Institutionen för kliniska vetenskaper på Sahlgrenska akademin. Institutionen inbegriper pediatrik, obstetrik och gynekologi. Bakgrundskunskaperna var därför ganska bra när Ian Milsom år 2016 fick jobbet som områdeschef för område 1 – kvinnosjukvård och Drottning Silvias barnsjukhus.

– Startsträckan var kort, men akademin och sjukhuset är ändå två skilda värdar. Område 1 är en enorm organisation med flera tusen medarbetare, dygnet runt-verksamhet och – framför allt de senaste två åren – mycket medial uppmärksamhet.

Ny byggnad och fler vårdplatser

Några utmaningar låg redan på bordet när Ian Milsom klev in på kontoret i stabspaviljongen på Östra sjukhuset. För barnsjukvårdens del handlade det bland annat om att öppna fler platser på barnsjukhusets avdelningar och att färdigställa tillbyggnaden av detsamma. Tillbyggnaden stod klar och invigdes 2021.

– Det är jag glad över, den dagen får jag nog räkna till en av de bästa under de här åren. Men jag är också besviken över att det inte blev någon ny BUP-byggnad som vi önskade. Barn- och ungdomspsykiatrin har behov som växer hela tiden och det vore önskvärt att få ett modernt, anpassat hus för den verksamheten.

Inom kvinnosjukvården handlade arbetet mycket om att samla all förlossnings- och neonatalvård på Östra sjukhuset.

– Vi flyttade en förlossningsavdelning från Mölndal till Östra sjukhuset och skapade en sammanhållen förlossningsvård för hela Göteborg. Den som efterträder mig kommer få vara med om att färdigställa den nya förlossnings- och neonatalbyggnaden som snart börjar byggas.

Var det svårt att ställa om från universitetsvärlden till sjukhusvärlden?

– Nej, det var snarare väldigt roligt och stimulerande. Jag gillar inte att sitta stilla, utan tycker om att ha mycket att göra. Det bästa har varit att jobba med så många duktiga personer, på området och på hela sjukhuset. Även om arbetet som områdeschef är att måla de stora penseldragen så måste man vara insatt i arbetet, närvarande på lokal nivå, intresserad av detaljerna. Det går inte att fatta viktiga beslut utan att ha djup förståelse för verksamheten.

Det kommer även hans efterträdare behöva ha. De närmsta åren ska den gamla delen av barnsjukhuset rustas upp för framtidens behov. Sjukhuset ska samtidigt börja utföra flera uppdrag inom nationell högspecialiserad vård.

– Och så har vi det kanske viktigaste uppdraget: att vara en attraktiv arbetsplats där människor vill arbeta och stanna kvar.

Ska forska igen

Sista januari kliver Ian Milsom av sin tjänst och träder tillbaka in i den forskarvärld han kom från. För några år sedan startade han och några kollegor ett forskningscentrum för inkontinensforskning – GCRC, Gothenburg Continence Research Centre.

– Det har jag inte hunnit ägna den tid jag velat, så det blir roligt att hoppa på igen. Vi har flera doktorander och en som disputerar under våren och vi planerar att delta i flera kongresser under året. I februari ska jag vara opponent på en disputation i Stockholm. Det händer saker hela tiden, och jag älskar att forska, säger Ian Milsom.

De senaste åren är det inkontinens som varit hans primära forskningsfält. Det är också en fråga som allt fler i samhället pratar om.

– Våra mödrar accepterade urininkontinens och andra bäckenbottenproblem i det tysta, men det kommer moderna kvinnor inte att göra, säger han.

Hans forskning visar att den enskilt mest betydande faktorn för att drabbas av bäckenbottenproblem som livmoderprolaps och urin- eller avföringsinkontinens är att föda barn vaginalt.

– Vi försöker finna förklaringen till det och gör studier för att undvika att kvinnor i framtiden får de här problemen. I nuläget opereras 1 av 5 kvinnor för skador som kan kopplas till en vaginal förlossning och så kan vi inte ha det. Vi vill minska svårighetsgraden och problemen.

Du har ägnat dig mycket åt förlossningar – vad vet du om din egen förlossning?

– Det är faktiskt en rolig historia. När jag skulle disputera var det en professor från England som skulle komma till Sverige och vara opponent. Han hette Selwyn Crawford och var den som införde ryggbedövning i engelsk förlossningsvård. Kvällen innan disputationen inviterade min professor Selwyn Crawford och mina föräldrar på middag. Det visade sig under samtalet att han varit förlossningsläkare i Yorkshire precis när jag föddes, och troligen var med när min mamma födde mig. Det är ganska otroligt att han kom till Göteborg för att vara min opponent.