4 maj, 2021
”Hur bra vi samarbetar är avgörande för hur vi kan hantera utmaningar”
Malin Liljevall, utvecklingschef Område1, berättar om hur regelbundna möten mellan områdets vårdchefer bidragit inte bara till att samordna kring bemanning, utan även snabbt sprida information kring nya rutiner och samla upp frågor från verksamheterna.
Foto: Paul Björkman.
”Vi är alla glada över att barnen inte är den grupp som drabbats hårdast av covid-19. Pandemin har trots det haft en mycket stor påverkan på barnsjukvården och vi har genomfört stora förändringar för att förhindra smittspridning. Bland annat extra triagering, nya rutiner kring skyddsutrustning, begränsning av hur föräldrar och närstående kan vara med på sjukhuset och svåra prioriteringar av vård för barnen.
När de första smittade patienterna kom till Sahlgrenska Universitetssjukhuset stod det snabbt klart att vi måste kraftsamla och måste hjälpas åt – Infektionskliniken kommer inte att kunna ta emot alla patienter med covid-19 som kommer att behöva vård. Hur skulle vi samordna oss kring det?. Så i början av mars frågade jag områdesledningen (OLG) om det var okej att jag samlade områdets vårdchefer, Vårdchefer, en blandning av avdelningschefer och vårdenhetschefer, för att diskutera hur vi skulle kunna bidra till covidvården på andra områden. Jag tror att vi hade det första mötet den 12 mars och sen dess har vi varit en grupp som setts regelbundet. När det varit som mest intensivt har vi haft dagliga möten.
Förutom att mötet används för att samordna oss kring bemanning av covidvård på andra områden blev det också snabbt ett forum för att sprida information om nya rutiner och för att samla upp frågeställningar som fanns i verksamheterna och lyfta dessa till de olika resursgrupperna. Ofta har vi kunnat få svar samma eller nästa dag genom att rutiner har förtydligats eller genom information via chefsbrevet. Vi har också pratat mycket om praktisk tolkning av rutiner och landar oftast i att vi gärna ser att vi gör på samma sätt. Ett konkret exempel var hur vi skulle hanterar frågan kring närstående som följer med barnen. Entrévärdarna fick först olika uppgifter om hur de skulle göra från olika verksamheter och avdelningar – här enades gruppen om ett gemensamt upplägg, tog fram underlag till entrévärdarna och det har fungerat bra sen dess.
”Att alla våra verksamheter får insyn i hur det ser ut hos alla andra på området bidrar till ökad förståelse för varandras utmaningar”
Vårdchefsmötet har också blivit ett viktigt forum för att hjälpas åt internt. Alla verksamheter har en eller flera personer som deltar och vi brukar börja våra möten med att stämma av läget i alla verksamheter. Att alla våra verksamheter får insyn i hur det ser ut hos alla andra på området bidrar till ökad förståelse för varandras utmaningar. Nu, efter ett år, känner ju alla i gruppen varandra, vet vem de kan ringa mellan möten för att bolla en fråga eller få hjälp. Jag tror att om man får tillhöra en grupp och vara delaktig i ett sammanhang, så vill man bidra där. Det är en förutsättning för att klara svåra tider. Jag är övertygad om att det är hur bra vi lyckas samarbeta är avgörande för hur vi kan hantera svårigheter och utmaningar
Till en början fanns en del funderingar kring gruppens mandat och uppdrag. Det är fortfarande OLG som tar beslut., men på vårdchefsnivå finns ett behov att prata mer i detalj. Däremot kan frågor lyftas från gruppen till OLG och gruppen kan få uppdrag från OLG.
I pressade situationer – som nu – är det lätt att det sprids rykten om hur andra avdelningar eller verksamheter har det eller hanterar en fråga Att vårdcheferna har en kanal där man direkt kan ställa frågor till varandra om hur det egentligen är eller har en transparens kring när och varför det ibland behöver vara olika gör det lättare att kommunicera på den egna enheten. Min bild är att cheferna i gruppen vågar lyfta svåra frågor, säga vad de tycker och dela med sig av vad som gått bra och av vad som är tufft. Och de får tips och stöd från kollegor. För egen del är jag så glad över att fått lära känna så många bra personer och för att jag fått ett ovärderligt nätverk på vårt område. Det underlättar i allt mitt arbete. Jag har svårt att se hur det skulle fungera utan gruppens möten och jag ser att vi kommer att samarbeta kring många frågor framöver.”