13 oktober, 2022
Hallå där, Bertil Rydenhag!
Du är överläkare och professor i neurokirurgi och har blivit utnämnd till gästprofessor på Medicinska fakulteten i Wien. Hur kommer det sig?
"Det är en mycket hedrande utnämning som visar styrkan av ett brett internationellt samarbete", säger Bertil Rydenhag.
– Min utnämning bygger på mitt långvariga internationella arbete inom epilepsikirurgin i Europa och i världsomfattande organisationer. Under lång tid har jag haft ett givande internationellt samarbete med professor Karl Rössler som är chef på neurokirurgiska kliniken i Wien och vice ordförande i ”International Epilepsy Surgery Society” (IESS) där jag är sekreterare.
Vad innebär det här för dig och Sahlgrenska Universitetssjukhuset?
– Det är en mycket hedrande utnämning som visar styrkan av ett brett internationellt samarbete, både kliniskt och forskningsmässigt. Den epilepsikirurgiska verksamheten i Wien har varit drivande i teknisk utveckling, bland annat har de utvecklat en minirobot för att öka precisionen vid epilepsikirurgiska ingrepp. Den miniroboten använder vi här i Göteborg sedan några år tillbaka. Utnämningen är också en bekräftelse på Sahlgrenska Universitetssjukhusets starka internationella ställning inom epilepsikirurgi. Det internationella kontaktnätverket har alltid varit en ledstjärna för professor Kristina Malmgren, som varit drivande sedan verksamheten startade i slutet av 1980-talet, och har resulterat i Centrum för högspecialiserad epilepsisjukvård.
Sahlgrenska Universitetssjukhuset är en av Sveriges största vårdgivare för avancerad epilepsikirurgi, vilken är den viktigaste utvecklingen inom specialiteten?
– Det har skett en enorm teknisk utveckling under de 35 år som vi haft epilepsikirurgi på Sahlgrenska och vi har fått mer kunskap kring långtidsresultat, inte minst genom vår forskargrupps studier. Jag kan nämna några framsteg. Den nya MR-tekniken gör att vi får bättre bilder och kan se minimala förändringar i hjärnan som kan vara orsak till epilepsin. Vi har också bättre teknik som ökar precisionen vid operation och bättre tekniska system för EEG och videoövervakning för att kunna analysera anfall. Sedan har vi också utvecklingen av tekniker med laserelektrod för att kunna åtgärda områden i hjärnan som ger epilepsi, så kallad LITT-teknik. Det är en minimalinvasiv teknik där vi bara behöver göra ett borrhål för elektroden. Patienten kan oftast gå hem efter en, två dagar, vilket är snabbt om man jämför med öppen kirurgi. Den här tekniken gör också vi kan åtgärda förändringar djupt i hjärnan som kan vara orsaken till epilepsin.
Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit?
– Jag har varit aktiv inom utvecklingen av epilepsikirurgin sedan början av 1990-talet och har fått ett viktigt stöd från professor Kristina Malmgren för att kunna ta ansvar för den kirurgiska delen. Exempel på tekniker som jag introducerat är hemisfärektomi där man kopplar ur halva hjärnan i första hand vid svåra missbildningar hos mindre barn. En annan är en teknik för att kunna åtgärda missbildningar inom hypothalamusområdet, så kallat hypothalamushamartom. Denna utveckling skedde i nära samarbete med en fransk framstående epilepsikirurg som heter Olivier de Lalande. Dessa tekniker har blivit alltmer förfinade och nu kan de åtgärdas med LITT tack vare min kollega Daniel Nilsson som tagit hit den tekniken. Jag är också mycket nöjd med att ha varit drivande i utbildning av yngre neurokirurger till området. Nu är Daniel Nilsson huvudansvarig för den verksamheten och vi har fler yngre kollegor för att säkerställa teamet. Jag har varit väldigt öppen för internationella kontakter och nätverk och kan i stort sett få stöd i ett beslut från många framstående epilepsikirurger världen över.
Hur ser du på framtidens epilepsikirurgi?
– Jag tror att möjligheterna att identifiera små förändringar kommer att utvecklas ytterligare. Det innebär fortsatt utveckling av avbildningstekniken med MR. Även fortsatt utveckling av minimalinvasiva tekniker som LITT. Vi kommer också att fortsätta lära oss mer om rätt urval av patienter för rätt åtgärd för att på så sätt ytterligare förbättra långtidsresultaten. Vi ser också möjligheten att kunna operera allt yngre barn med den nya teknikutvecklingen.