9 februari, 2021

”Hade jag inte gjort detta hade jag nog arbetat på Scotland Yard”

I det kliniska arbetet kan läkaren göra skillnad för många enskilda patienter. Men som forskare kan man – om resultaten sprids och leder till nya behandlingsmetoder – förändra outcome för ännu fler. Det säger Ann Hellström, ögonläkare och forskare med fokus på de allra minsta barnen.

Ann Hellström, professor i pediatrisk oftalmologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hon är ansvarig för en studie som publicerades i början av februari I början av februari i tidskriften JAMA Pediatrics, och som beskrivs som banbrytande i sitt fält.

I början av februari i år publicerades resultatet av en studie, som betecknas som banbrytande för att undvika ögonskador hos för tidigt födda barn. När barnen gavs ett nytt kombinationstillskott i fprm av olika fettsyor halverades risken för svår form av näthinnesjukdomen ROP, som kan ge blindhet hos extremt tidigt födda barn.

Bakom studien står Ann Hellström, professor i pediatrisk oftalmologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, och hennes forskarteam.

Utan att avslöja resultatet berättade Ann Hellström vid intervjun, strax innan studien publicerats, om denna forskning, som Vetenskapsrådet satsat 30 miljoner kronor på.   

– Omega-6-fettsyra ingår inte i de tillskott som i dag rutinmässigt ges till extremt tidigt födda direkt efter födseln. Det finns ingen intravenös blandning där denna fettsyra ingår. Vi har därför i studien testat att ge en kombination av Omega-6 och Omega-3 fettsyror via munnen på de små.

Annorlunda karriärväg

Den aktuella studien är långt ifrån det enda projekt Ann Hellström är, eller har varit, involverad i. Som specialist i barnoftalmologi (barns ögonsjukdomar) rör hon sig som forskare i gränslandet mellan ögonsjukvård, neonatalvård och barnendokrinologi.  Och hon har inte gått den gängse vägen. Redan under AT-tjänstgöringen på Sahlgrenska sjukhuset i unga år hade hon fått smak på forskning men inom ett helt annat område – hypertoni, högt blodtryck.

”Det som gör det här arbetet så spännande är att se samband och förstå mekanismer. Men drivkraften är förstås patienterna – barnen – som jag bryr mig allra mest om” säger Ann Hellström. Foto: Paul Björkman.


– Jag blev tidigt gravid och fick sedan ganska tätt efter mitt andra barn. Det slog till något hos mig, jag kände att jag ville prioritera barnen och stannade hemma i över fyra år.

Forskning var det som kändes lättast att kombinera med familjelivet och det var de två handledare hon då fick, en inom ögon och en inom barnendokrinologi, som kom att avgöra hennes inriktning. Forskarkarriären var igång och hon disputerade snart i hur toxiska ämnen eller händelser under fosterlivet påverkar ögat. Hon fick sin docentur.

– Men jag var ju inte specialistläkare, eftersom jag tagit en paus efter AT-tjänstgöringen. Så jag utbildade mig till ögonläkare och blev samtidigt professor. Det var en liten annorlunda karriärväg, säger hon.

20 år långt samarbete

Av en ren tillfällighet fick hon kontakt med en ögonläkare – och framstående forskare – på Harvarduniversitet i Boston. Där hade de byggt upp en experimentell modell för att med hjälp av möss studera mekanismen bakom kärlsjukdomar på näthinnan hos för tidigt födda barn.

– Parallellt hade vi gjort kliniska studier i Sverige och vi började bolla hennes experimentella fynd mot min kunskap om kliniska fynd. Under en tid funderade jag på om vi borde ta modellen till Sverige men det krävs mycket för att hålla igång ett sådant labb, ha personal och den apparatur som krävs för forskning i frontlinjen.

Det blev ett samarbete som nu fortsatt i 20 år. Ann Hellström hade här duktiga biomedicinska analytiker som ständigt utvecklade analysmetoder som gav resultat med högsta möjliga kvalitet. Forskarteamet fick en fot in i de experimentella studierna.

Ungefär lika länge, 20 år, har hennes forskargruppen varit stabil, ”som en familj som samarbetar”, om än med flera nytillskott.  Ögonläkare, men inte minst neonatologer, i Sverige och internationellt, är viktiga samarbetspartners i studiet av de faktorer som påverkar för tidigt födda barn – med målet att undvika skador och ge möjlighet till den bästa utvecklingen för barnen.  

”När jag började dog 70 procent av de barn som var födda före graviditetsvecka 28. Nu överlever 90 procent av de barnen”, säger Ann Hellström. Foto: Paul Björkman.

En växande patientgrupp – lyckligtvis

Mycket har hänt på området under de år Ann Hellström verkat här.

– När jag började dog 70 procent av de barn som var födda före graviditetsvecka 28. Nu överlever 90 procent av de barnen. Så små barn som de som är födda i vecka 22 kan räddas i dag.

Det har i sin tur inneburit att patientgruppen, det vill säga de allra minsta, ökat med 50 procent och ju yngre barn desto större risk för sjuklighet, med bland annat synnedsättning och blindhet som ett stort och vanligt hot. I dag screenas alla barn som föds före vecka 30 för att följa kärlutvecklingen i ögat. Om den är onormal och man inte gör något skrumpnar kärlen och barnet riskerar att förlora synen, om näthinnan lossnar.

Synskador hos för tidigt födda barn orsakas av att blodkärlen inte utvecklas som de ska. Det kan vara att barnen får andra tillstånd, som sepsis, som påverkar möjligheten till normal kärlutveckling. Det kan också vara barn som har svårt att ta till sig näring och då får intravenös näring som egentligen är framtagen för vuxna. Om barnet får mammans bröstmjölk kan däremot chansen till normal utveckling öka.

– Vi har just avslutat en studie på alla barn som är födda tidigare än vecka 24, det är 400 barn.  Där har mer än hälften av barnen ögon- och synproblem och en fjärdedel är synskadade. Tittar man på barn som föds i vecka 28 är det ungefär en tredjedel som behöver kontrolleras på ögonklinik på grund av sina besvär.

Viktigt inte ta för mycket blod

Mycket handlar om blod, visar det sig. Många blodprov måste tas i vården av de tidigt födda barnen, något som påverkar dem negativt.  Den forskargrupp som Ann Hellström leder har bland annat kommit fram till att den volym av blod som man måste ta i ett provrör för att till exempel fastställa leverstatus är lika stor för prematurfödda barn som för vuxna. Det innebär att man under barnets två första veckor kan tappa barnet på knappt 60 procent av sin blodvolym.

– Vi kunde visa att detta var kopplat till olika sjuklighet. Det hjälper nämligen inte att ersätta barnets blod med blodtransfusion för det blodet kommer från vuxna.  Men det fetala blodet, fosterblodet, har en annan uppbyggnad som gynnar barnets utveckling. Det innehåller stamceller, tillväxtfaktorer och fetalt hemoglobin som fungerar så att det ska kunna transportera syre till de små kärlen som är under utveckling. 

Studien Less is more, som är ett samarbetsprojekt med professor David Ley, universitetssjukhuset i Lund, ska ge mer kunskap. Just nu rekryteras barn där hälften av barnen ska provtas på det vanliga sättet, och hälften med metoder där man tar så lite blod som möjligt och använder mycket små blodvolymer.

Parallellt projekt kring navelssträngsblod

Förutom forskningsuppdragen arbetar Ann Hellström kliniskt på måndagar och har också konsultuppdrag från hela regionen. ”Alla som känner mig vet att mina måndagar är heliga”. Foto: Paul Björkman.

Parallellt samarbetar Ann Hellström med överläkare Sofia Frändberg på navelsträngsblodbanken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. När mammor donerar navelsträngsblod för stamceller tar man idag inte tillvara de fetala röda blodkropparna. Det fetala hemoglobinet, som finns i 70 procent i de röda blodkropparna från navelsträngsblodet, blir en restprodukt som man nu kanske kan använda.

– Vi kallar studien NeoRed och under 2021 ska vi förhoppningsvis ge de första barnen röda blodkroppar från navelsträngsblod istället för som nu ifrån vuxenblod. Det är fantastiskt spännande.

I ett annat projekt ursprunget från forskargruppen – EpiTop – sparar man, med föräldrarnas tillåtelse, den blodvolym som blir över när olika blodprov tas på prematurfödda barn för att bygga upp en databas av blod som kan bli tillgänglig för forskare inom prematurområdet.

– Vi har nu cirka 1500 prover och det finns ingen liknande biobank i hela världen, säger Ann Hellström stolt.

Med alla dessa forskningsprojekt – hinner du arbeta kliniskt?

– O ja – alla som känner mig vet att mina måndagar är heliga. Då screenar jag ögonen på prematurfödda barn på förmiddagen och på eftermiddagen har jag mottagningen med långtidsuppföljning för att se hur det går för barnen över längre tid. Det är extremt viktigt.

Hon har också konsultuppdrag från hela regionen. Med ny teknik kan man ta bilder på kärlutvecklingen på näthinnan och Ann Hellström kan utifrån bilderna ge råd om behandling ska vänta eller påbörjas direkt.

När det fungerar optimalt kan man göra oerhört mycket nytta i de enskilda fallen i det kliniska arbetet, resonerar hon.

– Men vår forskning kan spridas vidare, kanske i hela världen, leda till nya behandlingsmetoder och på så vis förändra outcome för många fler. Det är ju den största tillfredsställelsen att vårt arbete kan förändra och påverka utvecklingen hos de för tidigt födda barnen.

Samspel mellan öga och hjärna

Det handlar om att rädda barnen från en livslång funktionsvariation. Ann Hellström påpekar att näthinnan är en del av hjärnan och den onormala kärlutvecklingen man ser på näthinnan sannolikt avspeglar även en onormal utveckling av hjärnan. Sambandet mellan påverkan på ögat och hjärnan  är ytterligare ett forskningsområde som engagerar gruppen. Ett nära samarbete med forskare på Karolinska som studerar utvecklingen av proteinuttrycket i blodet i bland annat relation till hjärnans utveckling pågår för fullt.

– Genom analyser över tid av proteiner i blodet hos de här barnen kan vi få vägledning att bättre förstå vad som händer.

Och så pratar hon med värme om teamarbetet inom forskningen, där alltifrån designen på en studie, ansökan om medel, logistiken, kontroll av funktion och datakvalitet och fram till resultat kräver sina personer. Alla är lika viktiga. Inte minst en bra statistiker, som kan använda optimala statistikmetoder och därmed presentera korrekta resultat, är avgörande. Och där har hon turen av att ha en fullfjädrad statistiker i sitt team, Aldina Pivodic, som också är doktorand.

– Hade jag inte gjort detta hade jag nog varit en person som arbetat på Scotland Yard. Det som gör det här arbetet så spännande är att se samband och förstå mekanismer. Men drivkraften är förstås patienterna – barnen – som jag bryr mig allra mest om, avslutar Ann Hellström.

Text: Redaktionen SU
Publicerad: 09 februari 2021 09:49
Uppdaterad: 27 maj 2021 13:47
Kategori: Profilen

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Samltiga fält är obligatoriska.

Prenumerera på nyhetsbrevet

Få det senaste från Sahlgrenskaliv i din mejlkorg varannan vecka. Fyll i din e-postadress och starta din prenumeration.